Hello Fujisan

Efter tre dagars frånvaro kände jag mig tillräckligt frisk för att gå i skolan idag. Kändes som att jag inte hade nån koll alls, men man kommer in i den nya grammatiken ganska snabbt. Min mors äldsta dotter är varken svårlärd eller trögstartad.

Sen jag började plugga japanska har jag i skolan pratat om att jag ville klättra Japans heliga berg Fuji. I konversationsmomentet idag frågade jag vår sensei om vad hans planer var för sommaren och han svarade att han, för andra gången, ska klättra Fujisan. Automatiskt sa jag att jag också ville och då frågade han om jag ville följa med. Svarade ja, utan att ens blinka.

Fujisan, vi ses i sommar!

27 kanjis

Täppt och beroende av nässpray, men ingen huvudvärk eller hosta. Det går åt rätt håll!

Går till skolan idag. Har 27 kanjis (traditionella japanska tecken som härstammar från Kina) att plugga in inför diktamen idag. Att vara sjuk från skolan är inte kul, med tanke på hur mycket läxor som välkomnar en tillbaka. Renskrivning på en uppsats har jag också. Mycket att plugga in, men det är kul och det är värt det i slutändan.

Jakten på de perfekta naglarna

Jag tittar alltid på händer. I Sverige regerar färger och fransk manikyr, men här verkar man inte nöja sig med enbart en färg på naglarna. Det ska vara mönster, smycken och ibland till och med bakelser och söta djur. Naglar som syns, helt enkelt.

Har man inte tid att fixa sina naglar med fina mönster själv, finns det alltid en mängd lösnaglar att välja mellan.

Bilderna kommer från goth-loli/punk-loli tidningen KERA.

Fortfarande förkyld

...men pallrade mig till Osaka ändå för att hämta ut mitt pass hos kinesiska konsulatet. Det kinesiska visumstämplet ser så fint ut i mitt pass och nu längtar jag som tusan! Kina besök nr II!

90 minuter resväg tur och retur. Ju fler minuter som gick, desto hårdare nästäppa och huvudvärk fick jag. Försökte få bort den genom att beställa starkare kryddning plus vitlök på Coco ichis curryställe. Funkade inte. Nästäppan är kvar och jag rapar vitlök OCH curry. Mys.

Fetto-kitty

Kom igen! Det är ju Swarovskikristaller! Och en hjärtformad mus...Hur kan man motstå?

Inga problem.

Mitt hjärta tillhör 1,36 kg tunga Mac book Air.

Caroline Winberg i japanska Elle

Det är inte ofta jag känner igen modeller, men Caroline Winbergs ansikte är svår att glömma. The Fresh Looks heter ämnet och det är inte mindre än 10 snygga studiobilder.

Finns att hitta på sidan 150 i japanska Elle.

Förkyld

Mirakel kan nog ske, men inte för mig.

Organiskt voodoo-kaffe som kickar ur förkylningar ur kroppen existerar inte.

Jag hatar verkligen att vara sjuk.

Ligger nerbäddad med ont i öronen samt hög snorproduktion och tänker igenom kanjis som vi skulle haft förhör på idag. Missar verkligen jättemycket i skolan även om man är borta en timme.

Imorgon måste jag vara frisk.

Åker till Osaka på morgonen för att hämta ut våra visum till Kina.

Voodoo ko-hii, extra bold, medium cup

Efter en riktig lyckad festkväll inväntar en förkylning. Det känns lite som ett uttjatat koncept vid det här laget, men min kropp verkar digga tanken av att snora och tänka igenom gårdagens lyckade middag.

Sittandes på kafé Excelsior tillsammans med Victoria och Rille försökte jag göra läxor. Hoppades på nån nivå att organiskt kaffe skulle kicka ut förkylningen ur mitt system. Blev lite piggare så jag gick till bokhandelen Books 1 på Kawaramachi för att söka efter en bra Beijing-guide då jag åker dit nästa månad. Hittade ingen Beijing-guide som var värt priset, men däremot hittade jag andra roliga titlar i samma hylla. Vad sägs om "Japanese women don't get old or fat" och "Japanese way in making out". Hur snygga skulle inte dessa böcker vara i min bokhylla?

När språkbarriären börjar suddas ut lite

Ikväll var vi ute med Designgänget på en mysig japansk restaurang. Maten var en sensationell fest för smaklökarna och stämningen var mycket avslappnad. Jag oroade mig väldigt mycket för hur det skulle gå med vår kommunikation i och med att de talar ingen engelska och min japanska är otroligt begränsad.

Tro det eller ej, det gick över förväntningarna.

Vi pratar ålder, cigaretter, god mat och svensk godis versus japansk godis. Det blev många skratt och många förvånade "eeeeh!" när vi berättade hur dyrt Sverige är jämfört med Japan och hur gamla vi var.

Misstänker att jag underskattade min japanska väldigt mycket. Vi har gått i skolan i fyra månader och lärt oss ofantligt att kommunicera, visst det går ju inte snabbt, men det går. Middagen var det ultimata beviset på att vi faktiskt kan prata och förstå mer än vad vi nånsin anat.

Språkbarriären håller på att tunnas ut, lite i taget.

Pom-po-pom

Jag saknar inte Sverige. Jag saknar inte mitt hem.

Men när jag svarar i telefon och hör ett "hej, det är Ina" svimmar jag nästan av glädje och saknad. Underbaraste Ina! Vi babblar på i en halvtimme och jag inser hur mycket jag saknar vårt festande och våra knäppa diskussioner. Hon lovar pom-poms på Arlanda när jag kommer hem och jag lovar att kolla läget på Dior-butiken i Tokyo.

Jag saknar mina vänner och mina systrar.

Haato haato chokoraa

På varuhuset Takashimaya's 7:e våning var decibelnivån hög. Tjejerna springer omkring som yra höns från chokladstånd till chokladstånd för att söka rätt choklad som ska ges bort på alla hjärtans dag.

Våra lärare har berättat att det är tjejerna som ger bort choklad, för att en månad senare, eventuellt få nånting tillbaka. Det behöver inte ens vara choklad. Om han är intreserad så ger han något tillbaka, om inte så...tja...bättre lycka nästa år.

Exklusiva chocolatiers som Pierre Marcolini, Godiva och 5th avenue Chocolatiere trängdes med andra chokladstånd och många hade inte mycket att erbjuda när jag besökte varuhuset igårkväll. Slutsålt. Det fanns alla sortens former och kvalitet på choklad, allt från jättegulliga djur till handmålade bitar till praliner av grön te och choklad.


Tar seden dit man kommer. Godiva var slutsålt och istället uppvaktade jag Rille med choklad från japanska Madame Setsuko Chocolatier och den uppskattades mycket. Mitt narcissistiska jag köpte mig champagnetryffel från 5th Avenue Chocolatiere. Because I'm worth it.

Converse - 100 år

Converse fyller tydligen 100 år och det firas med en ny kollektion. Företaget har kombinerat kilklack och klassiska Converse. Resultatet är snyggare än vad det låter.

Fram till det att jag kom till Japan hade jag aldrig ägt ett par Converse. Jag tyckte bara att det inte var min stil i och med att jag är skyhöga-klackar-typ-av tjej. Har dessutom svårt att hitta högklackade skor som passar mina (japanskt sett) för stora fosingar (stl 39) så jag tyckte att jag kunde lika gärna testa ett par. Provade ett par nästan knähöga Converse bara för att jag tyckte de såg coola ut och wam! Jag var såld. Köpte skorna och de är sjukt bekväma. Pris-per-användartillfälle är vid det här laget mycket lågt. Mina nya (bilden) kommer användas mycket flitigt också.

Läste på deras hemsida att de släpper en product RED-kollektion också. Hoppas den finns att få tag på i Japan bara.

När det väl snöar...

...så snöar det stora flingor och mycket. Seriöst! All denna snö kom över EN natt. Det har snöat i Kyoto, men inget har stannat kvar förrän just idag. Passade på att besöka Kiyomizudera och det kändes mycket magiskt.

Pyttesmå snögubbar fanns lite här och var att hitta i närheten av templet. Snyggaste snögubben fick vara med på bloggen. Håll till godo.

Innan drinkar på fredagkväll

Under veckan som gått har vi fått lära oss att säga "får vi...? är det tillåtet?".

Får ur mig ett "ursäkta". Darrar lite på rösten när jag frågar om jag får ta en bild. Tjejen i Pikachu-dräkten fnittrar, hämtar sin kompis, som är utklädd till Nalle Puh, och sen posar de.

Tackade och sen bugade jag.

De fnittrar och går iväg.

Allt jag sa till dem var på japanska. Inte ett ord engelska.

Undervisningen har börjat ge resultat.

Mycket stolt.

Rage Against the Machine - Osaka Castle Hall

Jag har ont över hela kroppen. Smärtan i nedre delen av bröstkorgen ger mig misstankar om att jag kanske har brutit revbenen. Ett eller två. Eller till och med bara en spricka.

Mitt huvud har blivit sparkat på av tre fötter från tre olika kroppar. Min näsa har fått en armbåge på sig och jag har fått ta emot ett slag rakt på solar plexus. Tappar andan i två sekunder. Inte läge att duka under, då hade jag blivit ihjältrampad.

Rage against the Machine är, med största säkerhet, en av de röjigaste konserterna jag nånsin varit på och det var mycket publikens förtjänst. Guerilla Radio. Bullet in the head. Killing in the Name, som självklart den sista låten, gav människotornadon en sista skjuts och kulminerade. Galningar som simmade fram genom folkhavet och jag duckar ytterligare en gång.

Mör, trött och luktar andra människors svett.

Precis som det ska vara efter en bra konsert.

Roligt med modelljobb

Min klasskamrat Victoria presenterade mig för en designer som hon stått modell för tidigare. Vilka plagg han skapat! Kostymer med powertouch och riktigt snygga detaljer på plaggen. Provade en lång slimmad kavaj som satt som om den vore uppsydd för mig. Seriöst snyggt och kvinnligt och jag har inget emot att äga nån av deras kreationer.

Fick frågan om jag, tillsammans med Victoria, ville stå modell för deras vår- och sommarkollektion. Man tackar inte nej till att bära de kläderna direkt. Designgänget föreslog dessutom att vi skulle ut och äta middag och det oroar jag mig lite för. Så mycket japanska kan jag inte för att kommunicera på en middag.