Tillbaka i Kyoto

Igår kväll skulle vi ta bussen från Hiroshima tillbaka till Kyoto. Inser, när vi virrar omkring på Hiroshima station, att jag tagit fel på tiden och vi har tio minuter på oss att springa från södra till norra delen av stationen. Det låter närmare än vad det var. Hoppade in i en taxi som körde oss till norra, sprang som galningar och efter att Carina & jag satt oss på bussen rullade bussen iväg, en minut försenad.

Syrran blev åksjuk, jag kände av öronen och halsen av ansträngningen att springa 150 meter med packning på ryggen och samma kondis som en strandad val på Ibizas stränder. Sov gott på bussen i alla fall.

Tvättade, pysslade om Rille som verkar må bättre och jag sov ännu mer. Känner hur det kommer tillbaka. Halsont och öronsus. Skit också.

Hiroshima, dag 3, del två

Regnet tilltog och vi tog båten tillbaka till Peace memorial park. Gick på museet som Carina var på igår. Det finns inte tillräckligt med ord för att beskriva känslan av att se bilderna på bombens efterverkningar på både staden och invånarnas kroppar.

Bilden intill är en minivariant av A-bomb Dome som finns inuti museet.

Punkten där bomben detonerade

Hur Hiroshima såg ut efter bombningen

Skänkt till museet av en familj i Hiroshima.

Hiroshima, dag 3

Kunde svälja min frukost idag, vilket tyder på att jag är lite friskare. Klädde mig varmt och besökte A-bomb Dome, det fysiska minnesmärket för atombombningen. Atombomben detonerade 600 meter ovanför den då regeringsbyggnad, den 6:e augusti 1945.
Med regnet kändes den deppigare än nånsin.

Vid Peace memorial Park tog vi båten över till ön Miyajima. Inte världens bästa väder.

En av Japans mest fotograferade platser: den flytande Toriin.
Den officiella ingången till Itsukushima jinja.

Itsukushima jinja i lågvatten. I högvatten ser den ut att flyta.

Passade på att besöka akvariumet. I efterhand känns det som att vi kunde skippat det, då jag automatisk börjar gnälla om hur små akvarium de stackars djuren måste stå ut med. En positiv grej var delfinen som kom fram och hälsade.

Han trycker nosen mot glaset!

Så typisk mig

Att bli sjuk på semestern har verkligen blivit en grej min kropp får för sig att göra. Jag får inte slappna av för då kommer basiluskerna och hoppar på mig och gör min näsa och hals till en bakteriehärd. Ska förebygga med multivitamin och stärka immunförsvaret till nästa semester.

Stannade på rummet och sov bort öronvärken och det mesta av dagen. När Carina kom hem hade hon besökt alla museum jag ville besöka. Får ta det sen. Proppar i mig medicin och ser till att sova.

Designergänget ringde lämpligt nog idag och frågade om jag var ledig för ett fotojobb den 13:e april. Tackade ja och somnade om.

Hiroshima, dag 1

Efter lite mer än ett dygn i Kyoto åkte Carina & jag med nattbussen till Hiroshima. Det var sjukt obekvämt till en början, men sen blev det varmt och mysigt och jag blev åksjuk, sen trött och till sist somnade jag.

Framme i Hiroshima 06.30 fick Carina och jag ta en fika på typ fyra timmar på MacDonalds. Fick ju inte checka in förrän vid 11. Hotel Active var över förväntan. Centralt beläget med fräscha rum och frukost inkluderat för 7500 yen/natt/dubbelrum.

Intrycket av Hiroshima efter en timmes promenad: ren och fin stad med bra shopping och hur mycket restauranger som helst.

Powernap.

Försov oss så det blev två timmars sovande.
Jag är sämre än sämst på att ställa klockan.
Känner av halsen och har ont i öronen. Rille stannade hemma i Kyoto för att han var sjuk och jag har förmodligen fått samma bakterie. Blää.

Taxfree & taxi

Klockan 05.00 åkte taxin från Leo's hostel och mina påsar når ner till kindbenen. Inte mycket sömn inatt. Jag fått leka trollkarl för att få mina shoppingfynd på plats i ryggsäcken.

Starbucksfrukosten och taxfree på Pekings flygplats piggade upp. Hörnan med Clinique-produkterna var inbjudande och allt sa "köp mig, du vet att jag kan få dina porer att se mindre ut". Du vet att du varit på kinesiska marknader för länge när du undviker ögonkontakt med försäljare och försöker pruta priset på hudvårdsprodukter på flygplatsen...

En minivarning utfärdas för dem otåliga rackarna som hatar att vänta, dvs såna som jag. MK limousine shuttle taxi från Osakas flygplats är jättelockande när man är trött och för ett fast pris - 3500 yen - får skjuts från dörr till dörr. Problemet är att företaget fyller en minibuss med folk och det kan ta tid om sällskapet är udda till antalet (som vi var). Vi fick vänta i en och en halvtimme innan vi ens kom iväg till Kyoto vilket var lite mer väntetid än vad vi trott. Det var i alla bekvämt att få skjuts till dörren...

Shopping & Spa, sista dagen i Beijing

Toni & Guy idag klockan 10. Fick hårbottenmassage av en ängel med gudomliga händer och jag somnade i stolen. Vid frågan hur jag ville ha mitt hår svarade jag kort och rockigt och jag fick samma frisyr som tre frisörer tidigare insisterat att klippa. 250 yuan fattigare och jättenöjd.

Hongqiao Pearl market och besökte Tommy och Susan igen. Denna gång för ett five-string armband med svarta pärlor och ett par örhängen. Till nästa gång ska jag ha lite bättre framförhållning och ta med designbilder från tidningar för att undvika fantasilöshets-attacker och beslutsångest.

Mötte upp med Carina & Rille på Sidenmarknaden och gick till Joan på jeansståndet. Det var hon som tidigare i veckan skrek ut till oss att hon kunde ge oss ett pris på 90 yuan per jeans. Idag var det upp till bevis. Riktig så lite fick vi inte betala för ett par jeans, men hon gav oss ett bra pris och vi gick därifrån med många byxor.

Hoppade in i en taxi och begav oss till spa Dragonfly vid Sanlitun. Det var lyx till mycket förmånliga priser. De har allt från brasiliansk vaxning till jetlag-detox och ansiktsbehandlingar. Skämde bort mig med en spa-behandling och massage för fötterna och vaderna, pedikyr och manikyr samt vaxning lite här och var.
Notan? 750 svenska kronor.

Yashow & CSN-problem

Carina & jag besökte Oriental Pearl Plaza i syfte att hitta G-star Raw-butiken. Det slutade med att vi inte hittade butiken och hittade till Toni & Guy's frisörsalong istället. Vi har tid för klippning imorrn kl 10.

Besökte den sista av de tre måste-upplevas-marknaderna, Yashow. Här var stämningen betydligt lugnare än på Hongqiao och Sidenmarknaden. Försäljarskorna var unga och jättegulliga, de varken drog i en eller skrek på en till skillnad från andra marknader. Slapp köra gatlopp igenom stånden som var ointressanta vilket var ganska skönt.

Gick från Yashow med tre par skor och lite smycken. Tur att det inte kostar så mycket att shoppa. CSN-utbetalningen sker inte förrän imorrn och inte den 20:e som det stod på "min sida" sen tre månader tillbaka. Ringde till CSN från Peking med min japanska mobil och ifrågasatte detta och fick mitt psyke och syn ifrågasatt av CSN. "Nä men, det kan det inte ha stått", fick jag till svar.

Tack för den, CSN.

Solbrända på Sommarpalatset

Vi skulle ta båten till Sommarpalatset och fick reda på - den hårda vägen - att den började gå förrän den 1:a april. Hade för en gångs skull varit förutseende och fått "Sommarpalatset" nedskrivet på kinesiska av den trevliga receptionisten på Leo's. Visade denna lapp för taxiföraren och sen bar det av.

Mycket folk på Sommarpalatset. Vi köade i en och en halvtimme för att få hyra en liten motorbåt och det var värt varenda minut. Lunchen intogs till sjöss med palatsets kronjuvel som utsikt.






Solbränd, trots solskyddsfaktor 30 på ansiktet. Hann vila fötterna något innan det blev dags att åka till teatern för den efterlängtade Shaolin kung fu-föreställningen. Den jag såg i Shanghai var ingenting i jämförelse med denna fantastiska uppträdande. Vi blev så impade att vi till och med köpte dvd:n...

Den inplastade Förbjudna Staden

Himmelska fridens torg är sensationell i mina ögon. Den är ju galet stor till ytan. Kinesiska turister med röda kepsar vimsar omkring och tar kort på turisterna samtidigt som de petar sig i näsan och spottar rediga snorlobbor på Tian an men. Charmigt.

Det känns som en nitlott varje gång som jag köper en inträdesbiljett till sevärdhet och så är hela skiten inplastad och under restaurering. Nu pratar jag om förbjudna staden som är sevärdhet nummer tre under denna resa som varit inplastad och inte alls fotogeniskt. Denna ånej-va-synd-känslan gäller - nu när jag tänker efter - hela Peking som täcks av ett stort byggmoln då det byggs en hel del inför olympiska spelen.

Kärt återseende, Temple of Heaven

När jag var i Beijing 2005, var Temple of Heaven under restauration. Hade jag vetat det innan jag bokat biljetten hade jag väntat med att åka, så viktig var templet för mig. Idag fick jag se den utan plast och fräsch efter dagens regnskur. Äntligen!



Granne med Temple of Heaven finns Hongqiao Pearl Market och jag passade på att besöka Tommy & Susan på deras lilla shop. Jag ville ha det klassiska three-string pärlhalsbandet och det slutade med att jag gick därifrån med five-string pärlarmband, ett two-string halsband och det nämda three-string. Pärlorna var helt galet tunga och blanka, i jämförelse med dem som såldes på Hongqiao.

Besöket på Hongqiao var Carinas & Rilles första möte med kinesiska marknader. Folk drog i dem, skrek efter dem och "last price" haglade efter dem. De hade i alla fall roligt.

Uppvärmda och prutklara, åkte Carina och jag vidare till Sidenmarknaden. Gick därifrån med två par skor, två väskor och en sjal. Ganska lyckat för mig som inte skulle shoppa.

Kinesiska muren vid Mutanyu och akrobatik

06.30 var det samling i receptionen för avgång till kinesiska muren. Två timmars bilfärd senare var vi framme vid den restaurerade delen av muren vid Mutanyu. På vägen dit var det regn och mulet, men det lättade upp senare.

Nånstans på bilden står Carina på trappan och håller i en påse Kinapuffar.

Biljetterna för Shaolin kung fu är eftertraktade, så vi fick nöja oss med en spektakulär akrobatikshow.

Beijing, dag 1

• Ombord på Hainan Air fick vi den sämsta servicen jag nånsin fått. Saker och ting slängdes omkring, vi ställde frågor och flygvärdinnan ryckte på axlarna och himlade med ögonen. Skönt att landa och inte ens ett "hejdå" fick vi heller. Positivt: det var billigt!

• Checkar in på Leos Hostel i Peking. Underbart att stället bara förändrats till det bättre sen jag var här 2005. På vägen hit såg vi inte mindre än två bilolyckor där den ena hade tre bilar inblandade.

• Äter en festmåltid med bland annat pekinganka, dumplingsoppa och grönsaksgryta. Inkluderat med dricka gick det på 155 yuan (ca 145 kr) för tre personer. God och billig mat!

• Carina & Richard fick prova på att gå i affärer och få en prisuppfattning. Säljaren skrek efter Carina och ville ge bättre pris än det som stod på prislappen. Säljaren var redan nere på hälften och sjönk ännu mer, men Carina beslöt sig för att vänta.

Imorrn: Tidig utflykt till kinesiska muren och kanske Shaolin på kvällen, om vi får tag på biljetter. Bilder kommer sen.

Imorn: Peking

Åker till Peking imorrn och det blir tidig uppgång. Klockan här är redan 23.45, vilket betyder att jag kommer få sova knappt åtta timmar. Det vill säga om jag går och lägger mig NU.

Det kommer ju inte att hända. Jag har inte ens packat än.

Positivt: CSN betalas ut om två dagar.
Negativt: Vädret i Peking är kallt.

Daibutsuns näsborre

Hålet i pelaren är lika stor som den ena av den stora buddans näsborre. Den som kan klämma sig igenom denna garanteras att bli upplyst. Jag var ju tvungen att försöka.

Inget för klaustrofobiker med andra ord

Teknik och sprattel är A & O

Jag gjorde det!
Yatta!

Rille hade en högst tvivlande japansk publik när han försökte sig på näsborren

Det gick ett sus i publiken och det var nog ingen som trodde att han skulle klara det, inte ens jag själv som mest var panikad och försökte fota, men med teknik och lite draghjälp kom han igenom. Japanerna blev överförtjusta! Rilles pop-out från näsborren blev väl mottagen med applåder och beröm. Självklart utropade även han "yatta!" när han kom upp på benen. Vi skrattade dubbelvikta tillsammans med japanerna och det känns fortfarande i magen. Rille är öm i skuldran, men vad gör man inte för att garanteras upplysning...?

Rådjur i Nara och Todai-ji

45 minuter från Kyoto ligger Nara som var Japans första permanenta huvudstad mellan 710-785. Staden har - förutom världens största träbyggnad - 1200 rådjur som springer fria. Förr i tiden trodde man att de var budbärare från gud. Direktlinje till gud eller ej, de var jättefina och de åt ur handen på en! Carina blev biten i häcken och jag på magen. Det var inte hårt och vi kommer nog inte få rabies...

De är överallt!

Med souvenirer på huvudet

Todai-ji - världens största träbyggnad och bostad till jättebuddan

Inne i Todai-ji; 16 meter höga och 437 ton tunga Daibutsu.

Fushimi Inari Taisha & Heian Jingu

Fushimi Inari Taisha är, utan tvekan, det jobbigaste vi gjort hittills. I guiden står det att det är 4 km till toppen, men jag tror de mätt fel. Till och från kändes det som en berg-och dalbana till fots och bra mycket längre än 4 km. Jag kan inte göra annat än att bli stum av beundran över hur många torii:n (roda portarna) var!


Efteråt åkte vi vidare till Heian Jingu som börjar vakna till liv.

Kinkakuji & Ginkakuji

Ginsyadan representerar vågorna och Kougetudai (konen längre bort) representerar det heliga berget Fuji. Det inplastade i bakgrunden är huvudattraktionen Ginkakuji, Silvertemplet.



Kinkakuji, Guldtemplet, är lika vackert som när jag var där senast. Guldig och stor och omringad av människor som duckar och väjer i Matrix-style för varandras kameralinser. Jag gillar det här templet, men jag skulle förmodligen blivit helt kär om jag fick vara här ensam. Bara templet och jag.

Tog bussen från Kinkakuji till Ginkakuji, Silvertemplet även kallad, och höll på att skratta ihjäl mig. Den var helt inplastad och under renovering. Typiskt! När jag var i Kina var det samma sak vid Sommarpalatset. Aja, det är bara att komma tillbaka.

Ett kilo svenskt godis

Klev upp klockan 06 för att åka till Osaka Kansai Airport och möta lillasyster och sen dess har det varit fullt ös. Incheckning på ryokan var lite strulig på det sättet att Carina var bokad under ett annat namn. Fick hjärtsnörp i början, men det löste sig. Vid uppackningen får Rille & jag ett kg svenskt godis samt ett påskägg var. Det kostar 4.99 kr/hg att göra mig glad. Godiset funkar ibland också som hårdvaluta inför betalning av tjänster inom de svenska kretsarna i vår klass.

Efter en snurr-sushi och kollat läget i downtown Kyoto och Evisu-butiken var det dags för en powernap. Middag och sen sa vi hej till Teramachis shoppinggata. Slog till mot arkadhallarna efter det.

Var usel rock & roll-gitarrist och ännu sämre trummis, men Dance Revolution var det för en gångs skull inga problem. Som en avslutning på en bra dag var Cari en litet berg med Kit Kat. Glad lillasyster och ännu gladare Rille som bidrog till vinsten.

White day

Som tjej ger man bort choklad på alla hjärtans dag i Japan. Exakt en månad senare, på så kallade White day, får tjejerna eventuellt något tillbaka som nödvändigtvis inte behöver vara choklad. Oftast använder köper män en present som kostar två eller tre gånger mer i form av smycken eller underkläder.

Jag fick varken smycken eller underkläder från Richard. Jag förväntade mig ärligt talat ingenting.

Jag fick Totoro, från Ghibli-filmen Min granne Totoro, och Jiji, från Ghiblis Kikis delivery Service, samt en kväll med bio och arkadhallsbesök.

Arkadhallen liksom! Han vet ju verkligen vad jag älskar. Men inte fan fick jag vinna på dansmaskinen denna gång heller...

I Gion händer det grejer

I Gion går det åt rätt håll. Kan knappt bärga mig till då hela Kyoto är rosa av blommorna från körsbärsträden!

I geishornas stad

Letandes efter en kostymeringsshop (där man betalar för att bli klädd och sminkad till maiko eller geisha) såg vi inte bara en geisha, det var ett myller av dem. Av en förbipasserande hörde vi hur han förklarade för sina åhörare att den gatan vi befann oss är där geishorna och maikos bor. Efter att hört detta stod vi kvar vid ett gatuhörn och mycket riktigt, där kom den ena geishan efter den andra.

Visst, det var inte första gången jag såg geishor. Tidigare i år såg vi tre stycken som skyndade till en appointment och känslan då var samma som idag; De är verkliga! Jag kan inte fatta det!

Hur ska jag ens kunna förklara känslan? Det är som att träffa jultomten när man är fyra år, snubbla över en enhörning i skogen eller som att träffa Trent Reznor i NiN. Jag blir otroligt överväldigad så att känslan får knappt plats i kroppen. Vågade inte ens fråga om jag fick ta kort på de, så zoomen på kameran kom verkligen till nytta idag.