Nara - nu med läskiga rådjur

Rådjur med Tōdai-ji i bakgrunden

Med 31 grader varmt och 88% luftfuktighet begav vi oss till Nara - hemstad till världens största träbyggnad Tōdai-ji och dess permanenta hyresgäst Daibutsu - jättebuddan.

När vi var i Nara förra gången hade inte rådjuren horn då de var bortsågade. Nu verkar de vuxit tillbaka. Rådjuren ingav lite mer respekt denna gång och verkade därmed mindre gulliga och lite läskiga. Inget klappande från min sida.

Smått läskiga

Bråka inte med rådjurskid.
Ungens mamma kanske kollar.

Klia, klia

Jag har så många kliande bett att jag inte vet var jag ska ta vägen. Det är som att det är bara jag som blodsugande kryp dras till. Efter att ha varit vid Tō-ji märker jag att det är inte mygg som är på mig; det är svarta flygande kryp, lika stora som flugor som bits. Nu har jag bett av storleken pingisbollar som KLIAR.

Tō-ji är förresten 57 meter hög och därmed Japans högsta träbyggnad.

Håller utkik efter stora koi-fiskar

Sköldpaddor i hög vid Tō-ji's damm

Rāmen vid Kyoto Station

34 grader varmt, med en "real feel" på 40 orkade vi inte göra så mycket mer än att åka till Ōmi-Maiko och bada.

Rille i hans rosa badring

Tempel-hoppa light

Vi börjar med Kinkaju-ji efter frukosten. Nu har jag fått se guldtemplet i alla årstiderna och det skiljer så enormt färgmässigt. Hösten och dess minst sagt färgglada dräkt var klara favoriten för denna tempel.

Från guldtemplet gick vi vidare till Ryōan-ji som har Japans mest kända, karesansui (枯山水) - Zen trädgård.


Trädgården är, enligt infobladet, 25 meter från öst till väst och 10 meter från söder till norr. Femton stenar i olika former och grus är det enda materialet som använts i trädgården med undantag för lite mossa här och var.

Zen-trädgården

Det är upp till en själv att tolka vad trädgården symboliserar.

Sköldpaddor solar sig i Kyoyo-chi

Första måndagen på skollovet

Baristan på Excelsior tog steget längre i kaffe-konst. Jens fick en kanin på sin latte och när han började dricka ur den såg det ut som att kaninen hade fått fettsugning i fejset.


Filmkväll: Tonari no Totoro under tiden som det ösregnar i Kyoto. Jag sitter och ler mig igenom hela filmen och krampar i ansiktsmusklerna. Mysigare film får man nog leta efter.

Första gången jag såg den hade jag varit i Japan i tre månader och då förstod jag halvt om halvt vad barnen sa i filmen. Nu förstod jag alla dialoger - även de vuxnas keigo - och behövde knappt läsa texten.

Great company

Nu är vännerna Jens & Tobbe i Kyoto!

Vi är jätteglada för att ni tog med er godis till oss.

Hanabi & bad i Omi-Maiko

Vid Biwako badade vi i måndags med skolan och idag körde vi en favorit i repris. Samma sjö, fast annan strand och annan tunnelbanestation. I sjövatten utan alger och på en strand med finare sand guppade vi omkring i våra badringar tills jag blev sjösjuk.

Ute i vattnet fanns en stor pråm som agerade plattform åt hanabi (fyrverkerier) som startade klockan 19.30. På stranden trängdes folk sittandes på filtar och presenningar, men stämningen var mysig. Fyrverkerierna var de mest sensationella jag har sett.

Doraemon!

Tenjin matsuri

Att tränga sig förbi människosamlingar som står och gapar och "oooh"-ar åt fyrverkerier var ungefär lika effektivt som att försöka ta livet av sig med hjälp av ett äggskal. Det gick bara inte. Vi hade stora svårigheter att komma fram. Det spelade ingen roll vart vi ville gå, det var trängsel. På grund av trängseln tappade vi bort halva samlingen vänner och sen var det byggnader i vägen när vi skulle kika på fyrverkeri. En mycket lyckad kväll, med andra ord.

Givetvis hade jag suttit och campat och kollat på sjösättningar samt amok-löpande halvnakna japanska män med portabla helgedomar på axlarna om jag haft ledigt. Nästa år kommer jag skolka för att få uppleva Tenjin matsuri till fullo. Denna festival, om något, är japansk kultur och det får man inte missa.

Åt takoyaki (bläckfisk i bollar) som tröst. Gott.

Mikoshi - portabla helgedomar - till sjöss.
Sjösättningen missade vi pga att vi inte skolkade.

Hanabi = fyrverkerier

Mycket mat och många godisstånd längs Osakastranden

Serie-maraton mitt i natten

Att kasta in handduken och gå och lägga sig klockan 19 lät skitbra i mitt huvud när jag la huvudet på kudden. Vaknade vid midnatt och insåg att det var nog ett misstag.

Kollade på första avsnittet av Secret Diary of a Call Girl.

Fastnade och kollade på de resterande 7 avsnitten också. Skrattade så att sängen vibrerade och var bra nära att väcka Rille under mina skrattattacker. Fyra avsnitt av Gossip Girl stod på tur, men då var klockan 04.

Idag får jag sota för nattens serie-maraton.

Jag är seg, påsig och inte ens smink fastnar.

Som tur är det sista skoldagen idag. Jag förväntar mig ett berg med läxor att göra under sommarlovet.

NIN The Slip Physical Release

Nine Inch Nails senaste "The Slip" släpptes i skivaffärerna i begränsad upplaga på 250 000 ex. När samma material släpptes på nätet var vi två av 1,6 miljoner som laddade ner den. En halvtimme efter att mailet mottagits är vi 3 190 yen (178,50 SEK) fattigare och en limited edition rikare.

I paketet finns musikskivan "The Slip", DVD med fem liveframträdanden som filmades under genrepen inför kommande turné; 1.00.000, Letting you, Discipline, Echoplex & Head Down samt en 24-sidors booklet och tre klistermärken.

"Letting you" måste jag säga är den favoriten bland de fem, mycket på grund av trummisen Josh Freese som fick mig att tappa hakan.

Blendy - kaffenarkomanens räddare

Vi har ett obefintligt kök och med detta kommer förvaringsproblem. Så. Varje gång vi vill köpa kökstillbehör måste vi ställa oss frågan: får vi plats med det här?

Och oftast är svaret nej.

Jobbigast var att vi, förutom ytterligare en spisplatta, saknade en kaffebryggare. Det är typ vi som får det lokala kafét att gå runt tack vare deras goda morgonkaffe som vi behöver så mycket. Jag kommer in på kafét - skakis som en PMS-kvinna i jakt på choklad fast mer sömnig - och får min dos koffein i samband som jag sätter mig och stirrar stint på läxboken. Ja, stirrar. Innan avnjutningen av kaffe finns inte en chans att jag läser eller koncentrerar mig på något annat än affischerna på kafét.

Men tack vare Blendy kan jag kvickna till hemma istället. Helt ok kaffe till det förnäma priset av 400 yen (22.30 SEK) för tio pack. Minuset är ju att förpackningarna är små och blir lätt utspädda. Pluset är att det skiter vi samt att vi sparar pengar.

Blendy - dorippu pakku

Riv av den övre kanten

Kör en "always" och veckla ut "vingarna"

Häll i vatten. Låt dra i 1-2 minuter.
Njut.
Vakna.

Biwako med skolan

Idag är en röd dag och vi åkte med skolan till stranden. 35 minuter med tåg från Kyoto och vi är framme vid Shiga för att bada och grilla vid Biwako. Många trodde det var havet vi hade kommit till, mycket på grund av att det var så stort. Biwako är nämligen Japans största sjö.

Över 30 grader varmt var det när vi kom dit och då var det bara att hoppa i sjön för att svalka. Vattnet var inte ens kall och att kliva in lite i taget som man gör i Sverige fanns ju inte i tanken. Rille och jag guppade omkring i våra fina badringar ett bra tag innan det blev dags för grill och dricka.

Rille och våra badringar

Grilla!

Imorse köpte jag solskydd och trots flitigt användande bräde jag mig, dock inte på ansiktet. När vi kom hem går vi på samma apotek där vi handlat SPF tidigare - för att handla aftersun-lotion och lite aloe vera. Jag har det lite jobbigt med att jag vill klia, men stackars Rille kan varken sova på rygg eller på mage.

Vill sova som en fladdermus

Nickade precis till vid tangentbordet.
Sova.
Skola imorrn

Värmen

När man vaknar av att det rinner en svettdroppe på ryggen då vet man att det var ett misstag att stänga av AC:n och öppna balkongen. Det är varmt. Det är fuktigt. Det kliar på samtliga mina myggbett som har svullnat av sömnig - men ihärdig - kliande. Enlig termometern är det 29 grader varmt och sen bra mycket fukt på det. Resultatet är att jag knappt kan andas.

Hoppar in i duschen, struntar i att sätta på termostaten och döm min förvåning när det som skulle ha varit kallt vatten, numera är ljummet och inte ens svalkande. Andra natten i rad nu som jag vaknat och blivit tvungen att svalka kroppen så att jag kan sova.

Förresten, igår deklarerade japanska meteorologiska byrån att regnperioden officiellt är över. I Kyoto har vi knappt haft nån, trots väderleksrapporter som visat tvärtom. Sen läste jag precis att morgondagens temperatur ligger på 34 grader - med en "real feel" på 41. Det gör inte så mycket. Imorrn ska vi bada.

Välplacerat myggbett

Det ser ut som att min tatuering jag har på höften stångar en röd, porig måne.

Förresten är det första gången på tio år som jag ser min tatuering på så här nära håll då den sitter på höften. Den har bleknat och linjerna flyter ut lite. Synd, tycker jag. Jag gillade den tatueringen.

Funderar faktiskt på att fixa till den.

Och tatuera en ryggtavla i japansk stuk över den.

På jobbet

Efter en lektion ville Hiroya kasta in handduken. Höll med och vi tog rast i tio minuter för att spela Doraemon baseboll på Nintendo DS. Så fort jag säger "game" så ser han lite lyckligare ut och vi körde en engelsk och lättare variant av land och stad. Hans mamma vann överlägset.

Det lokala templet hade firande idag och hela familjen gick ner och kollade läget. Det blev många leksaker att bära hem från leksakslotterierna och till och med en kackerlacka i en burk fick följa med hem.

Vid templet jag inte minns namnet på

Portabelt helgedom

Öronen...igen

Nästa vecka på fredag är sista skoldagen.
Redan nu har jag ont i öronen, säkert på grund av flitigt användande av AC då det är så varmt i vår lägenhet att jag inte ens vill ha huden på mig.

Stannar hemma från skolan.
Kan inte sova. För varmt. Gör ont i öronen om jag drar igång luftkonditioneringen.

Smått moment 22.
Jag är inte nöjd.

Studsande helgedomar

Hade vi inte bott centralt så hade vi aldrig hör oväsendet och med största säkerhet missat det här. Transporten av så kallade mikoshi - de portabla helgedomarna - från Yasaka Jinja hör ju till Gion matsuri. Vi visste bara inte när det skulle vara.

Utsikten från vår balkong, rätt ner från 12:e våningen

Männen får helgedomen att studsa och snurra
(videoupptagning)

Bönestund

Helgedomen placerad

Gion Matsuri-paraden

• Yama: kännetecken är en tall, mannekäng och helgedomar på vagnen. Den är upp till 6 meter hög och väger 1-2 ton.
  

• Hoko: är en rullande kombination mellan musik och museum på två våningar som väger runt 10 ton, är 8 meter hög från mark till tak och kräver draghjälp från ca 40 man.

Yamaboko, är kombinationen mellan orden yama och hoko. Sammanlagt är det 32 vagnar, varav 9 hoko och 23 yama, en för varje provins i gamla Japan. Bägge plockas ihop innan festivalen och inte en spik används för att sätta fast allt. En annan kul grej är att hoko inte kan svänga. Det görs "manuellt". Klicka för större bilder.

Innan hoko kommer förbereds vägen med bamboo-pinnar och vatten.
Detta för att vagnen ska kunna vända enklare.

Hoko på ingång

Fylld 2:a våning med musikanter

Vagnen ställs på plats på bamboo-stickorna och sen använder man råstyrka och hävstänger för att få hoko att ställa sig i rätt riktning.

Nu när den "svängt" kan den fortsätta mot Kawaramachi dori

Yama har det "lite lättare". Den går på hjul, men kräver fortfarande ett lyft för att kunna svänga. Det krävs ca 20 man för just denna yama.

Yoiyama, dag 3, Gion Matsuri

Sista dagen drar mest folk

Rille & sockervadd

Trotsade mättnaden och satte i mig takoyaki - bollar med bläckfisk i.

En geisha skymtade fram genom folkmyllret

Yoiyoiyama, dag 2, Gion Matsuri

Yukata
Tradionell sommarkimono i bomull som knyts ihop med en obi - 3-4 meter långt och ca 30 cm bred bälte i olika material som man lindar runt midjan.

Själva yukata knyts från vänster över höger. Används på festivaler och vid fyrverkerier, men också till vardags.

Inspirerade av alla vackra kvinnor i yukata införskaffade Viktoria och jag var sin. Det fanns så många vackra - och dyra! - yukata att välja mellan. Allt för alla plånböcker. Till och med Uniqlo hade kommit ut med en yukata-kollektion för både män och kvinnor.

Vi blev stirrade på och vi fick komplimanger av japaner och vännerna på Sistere. Viktoria gjorde ett kanonjobb med att knyta min jättefina obi - inte färdigknutet här inte!

Vill man vara fin får man lida pin, heter det. Efter fyra timmar i geta (trätofflorna) hade jag skavt mina fötter tillräckligt mycket för att halta hem i små steg. Det ska inte gå att ta stora steg om man knutit sin yukata rätt. Trots 30 grader varmt var det ganska svalt i vår klädsel.

Helt främmande man ger oss tummen upp.
Han smög sig på oss utan att vi märkte det.

Middag