Sento

Sento: tradionellt japanskt bad. Bilden kommer från Wikipedia.

390 yen (22,50 kr) kostar det att bada och det är killar för sig och tjejer för sig. Det kostar mer om man inte tar med sig shampoo, tvål och skrubbhandduk och därmed måste handla det där. Badområdet är uppdelat på två områden; där man tvättar sig och där man relaxar.

Man går efter renlighetsprincipen; alltså naken och inga badplagg, man skrubbar varenda millimeter av hud och hår innan man ens tänker på att hoppa i nån av bassängerna. Sitt på huk eller på en pall och skrubba loss. Slösa inte vatten genom att duscha under rinnande vatten, utan fyll din lilla plasthink och häll vattnet över dig. Där vi var fanns det 5 små bassänger; iskall, tokvarm med massage, tokvarm utan massage, el-bad och grönt mojs bad som påminde om Fanta melon till färgen. Bastu fanns också.

Frågade den mer erfarna badaren vad det gröna var för något och fick svaret "kusuri buro" vilket jag översätter det till medicinbad. Det gjorde susen för mina inåtväxta hår på benen och huden blev alldeles len. Sköljde av mig och klev med största försiktighet ner i denki buro, el-badet. Precis som man fick lära sig i fysik är ju inte en hårfön den ultimata kamraten man vill ha ner i badet, så hur går det här ihop? Två stora stålplattor ger ifrån sig små impulser av elströmmar ut i vattnet och man ställer sig i mitten av dessa plattor. Jag vet, det låter helt sinnesjukt, men det ska hjälpa musklerna att slappna av. Provade och hjärtrytmen blev högre, jag kände mig gladare som om jag hade tränat (endorfiner säkert) och benen och fötterna hade inte träningsvärk längre.

Ska definitivt unna mig det här oftare och då det är så billigt är det ju faktiskt möjligt. El-badet kommer bli som en drog för mig, speciellt om den botar träningsvärk och gör mig mysigt glad.

Det är här bara början

Det är så att ni önskar ni var här, kära värme- och solsuktande vänner.
Kyoto ligger i en dal, omgiven av kullar. Det här innebär att vi lever i botten av en gryta som kommer bli väldigt varm. Enlig våra lärare är detta bara början på värmeböljan som hör till den vanliga sommaren i Kyoto.

Med värmen har jag också sett insekter som såg så exotiska ut att jag skrek av rädsla och vågade mig inte ut på balkongen för att hämta resten av kläderna som torkat i solen. Förra veckan hittade vi tre riktigt feta insekter - påminde om större flugor, fast inte lika runda, som låg döda på balkongen. Jag fattade inte först hur de dött, sen såg en sitta fast på glasdörren. De hade alltså knockat sig själva mot glaset, i ett försök att komma in i lägenheten och dött på kuppen. Kamikaze-flugor typ.

Picnic på Takagaraike koen

Då i morgon är en röd dag hade vi idag utflykt med klassen till Takaragaike koen för picnic och lekar i solen. Det såg verkligen ut som en klassutflykt, då vi var så många, dock slapp vi hålla händer och bära västar i roliga färger.

Parken har en damm med en diameter på 1,5 km. Tävlingsloppet var på 1,5 km respektive 3 gånger 1,5 km. Första priset var en säck med 5 kg ris, andra priset var i låda med tio förpackningar nudlar och tredje priset var ett sex pack öl. Känns som att efter det loppet borde ölen ha vart första pris.

Vår rektor är herrn i röd tisha.
Tack till Viktoria för lån av bild.

Förutom loppet, spelade vi spökboll, dogdeball och volleyboll. Folk hoppade hopprep och vid ett tillfälle var det tolv pers som hoppade samtidigt. Vår rektor sprang loppet, lekte dogdeball och hade nog bäst kondition än alla hans elever. Imponerande faktiskt.

Värre kliché än "Inga from Sweden"

Den 14:e april öppnade Ikea sitt tredje varuhus i Japan. Förutom i Tokyo har de öppnat på Port Island vid Kobe och ytterligare en ska öppna i Osaka till sommaren som också ska vara det största Ikea varuhuset i världen.

Från Kyoto eki till stationen Sannomiya och därifrån vidare med den blåa Ikeabussen. Gratisbussen, tyckte vår sensei som varit där öppningshelgen, var fantastisk för att den var så smidig och dessutom kostade den inget. Vi berättade för henne att så är det i Sverige också och förmodligen i alla länder som Ikea har ett varuhus. Hon var minst sagt förvånad.

På bussens tv visades instruktionsvideos till hur man bygger sina egna möbler med hjälp av den lilla nyckeln, en skruvmejsel och eventuellt en hammare. Inne på Ikea fanns det seminarium man kunde gå på för att lära sig att bygga möbler medan barnen satt och kollade på film.

Mycket folk och en timmes kötid

För allmän kännedom var maten jättebillig, smakade precis som i Sverige och den berömda femkronors-korven kostade 100 yen, dvs en ökning på 2 kr, men då var också brödet lika lång som korven. Chokladmoussen dödade min mjölkkänsliga mage och precis som hemma får jag väl skylla mig själv. En påse Ahlgrens bilar kostar 195 yen, 11 kr, som också fick följa med hem. Sill, snaps och allt för midsommarfirande fanns att handla, men jag var inte intresserad. Får jag inte Mollans dillkokta potatisar till sillen då kan jag lika gärna skita i midsommar.


Rille nöjde sig inte med 15 köttbullarstallriken. På det beställde han en räkmacka, creme brulé, princesstårta och en daim-tårtbit. Kort därefter åt han också den obligatoriska varmkorven från Ikea. Själv åt jag inte ens köttbullar. Det var kliché nog att ett gäng svenskar hittar till Ikea för att köpa godis.

Cykelparkeringen

Det här behövdes verkligen, misstänker jag.
Billigt var det också. 100 yen per dag och 1800 yen i månaden kostar det att parkera här. 23 sekunder tar det, efter att ha dragit kortet, att få sin cykel.

Finns på Kasai eki i Tokyo.

Hej Tele2, bra grej det här

När jag köpte min mobil i november gick jag också med i kampanj som handlade om att värva folk till Softbank och få 5000 yen (290 SEK) per person du värvar.

Jag värvade 3 personer och idag, nära fem månader senare, fick jag 3 checkar direktlevererade från postsnubben till mina händer. Vänligen notera att det är lördag idag. Jag hade fått dem tidigare, men det uppstod lite problem när vi adressändrade. Det känns bra att få lite pengar, nu när jag fått reda på att jag ska betala restskatt på ca 4000 kr.

Hanko

Har varit effektiv och fixat bankkonto och hanko. Det sistnämda är en stämpel som praktiskt taget är en underskrift. Vid öppnandet av bankkonto signerade jag alltså inte med penna, utan med min hanko. Köpte till och med ett fint rosa plastfodral till den så att jag slipper tappa bort bara hankon och kan nu tappa bort både hanko med fodral.

Denna hanko är den absolut billigaste man kan få tag på och kostade dryga 100 kr inklusive plastfodralet. Det finns varianter som kostar runt 1500 kr och är fabrikerade i riktigt fina material som jade och ibland till och med elfenben. Finns att köpa på fina varuhus på pappersavdelningen.

Fejsbook är ju kul

Döm min förvåning när jag ser 2 best dancer. Hello? Är det nån som sett mig och mina spasmer på dansgolvet? Det blir värre ju högre alkoholmängden blir också. Jag kan köra dance battles på dansgolvet, trilla omkull och säga att det var meningen.

2 most enviable, 3 most creative, 3 most dateable, 3 toughest, 4 most entertaining, 5 funniest. Inga protester där.

Men jag läser 5 person with the best sence of humor kan jag inte låta bli att undra vad det baseras på. Är det för att jag skrattar när nån fjärtar? Napoleon Dynamite och Hot Rod är de roligaste filmerna jag sett och det är inte många som håller med mig. När jag dessutom hör någon säga "jättegärna", tänker jag automatiskt "vattenskalle" (tack Storm) och flinar för mig själv. 2 most adventurous garvar jag lite åt också. Jag gör oftast som jag vill och blir kallad modig.

Jag ligger inte etta nånstans, har inga specialkrafter förutom att jag håller mig vaken om kompisar vill prata ut om känslor och varför tjejer är så "mystiska svin" och killar är "svin och vet inte hur luren funkar". En annan grej jag är bra på är att ge komplimanger och mena det. Shoppa med mig är en mardröm, ja, babydoll-klänningar får dig att se gravid ut. Jag kan förvandlas till Dr. Cox om du inte uppför dig, hur bra vänner vi än är.

Jag blir i alla fall inte vald sist på brännboll, det är ett plus.

Rita? Nä.

Jag är så dålig som någon kan bli när det kommer till att rita så när vi i skolan inte skulle använda ord och bara rita blev jag upprörd. Jag suddade minst 50 gånger per streckgubbe och jag svor. Verkligen skitusel.
Sen tittade jag på Rilles bild.
Och jag kunde inte sluta skratta.

Högst upp står det watashi (jag), kuni (land), namae (namn). Det här är alltså Rille.

Nihon ni kuru mae ni - före Japan - jobbade Rille med det här.

Rubriken är kirai na koto, nigate na koto vilket betyder saker man ogillar att göra och saker som man är dålig på. Han har oftast inte tid för sina hobbys (filmtittande och PSP:n) för att skolan tar så mycket tid. Denna bild illustrerar just detta. Notera de ihopknölade uppsatserna.

Mina bilder såg ut som nånting en treåring ritat. Det enda som saknades var att fröken skulle komma fram och säga "vilken fin raket!" för att jag skulle svara "mäh, det är ju Spindelmannen och Xena som slåss mot Bumbibjörnarna ju...". Sad, but true.

Rollspelets regler

Vi får lära oss fraser och grammatik genom dialoger som finns i boken och därför har vi också rollspel en gång i veckan. Verkligheten är svårare än det som förklaras här, tänk på att allt ska vara grammatiskt korrekt på japanska.

Reglerna - ja, det finns regler - är de som följer.

Vi blir indelade efter bokens dialog och du får inte byta partner. Är det tre personer i dialogen, blir vi tre personer i grupper osv. Det man inte tar hänsyn vid är kön, men vid vissa tillfällen gör man det ändå för att kvinnor i Japan använder annorlunda ändelser på meningar än vad män gör.

Alla övar med sina grupper. Ibland har vi tio minuter och ibland har vi två dagar förberedelse tid.

Själva framträdandet:
En från varje grupp får ställa sig upp och köra yan-ken-pon, vilket är sax, sten och påse goes japanese. Vinnaren får välja när de ska uppträda.

Poängen ges i olika kategorier:

• Fluency

Dialogen, hur flytande är den? Hakar man upp sig, blir det mindre. Bestäms av att åskådarna räcker upp handen med antalet poäng de känner skådespelarna är värdiga.

• Vocabulary

Ofta får vi grammatiska nyckelord som vi ska gå efter och då får dialogen handla om precis vad som helst vilket tar oss till nästa kategori. Poängen bestäms enhälligt av sensei.

• Creativity

Godzilla och superhjältar var vanligt förekommande förra terminen i kreativitetskategorin. Så länge man använder nyckelorden och grammatiken rätt, finns det inga hinder på ämnet. Det blir många skratt och applåder. Poängen bestäms av alla genom handuppräckning.

• Mistakes

Alla lyssnar efter misstag som dras av i slutpoängen.

• Bonus

1-5, bestäms av sensei.

Totalpoängen räknas ut och vinnarna får allt som oftast en liten present i form av godisklubbor eller chokladbitar.

Idag var det dags för första rollspelet för terminen. Våra nya klasskompisar hade ju inte en susning att man vann nånting och därför var det en STOR överraskning när dagens vinnargrupp, bestående av en ny kursare och en gammal, fick varsin godisklubba av sensei. Resten av de nya kursarna fick lite avundsjuka i blicken, men det är säkert uppmuntrande inför nästa rollspel. Jag ville ju ha klubban. Blää.

Viktoria, örntämjaren

Viktoria, 19 år, är min kursare som blev, för andra gången på kort tid, anfallen av en örn vid floden Kamogawa i Kyoto.

Enligt Viktorias egen utsago blev hon attackerad klockan 12.50, lokal tid, längs floden Kamogawa. Denna gång var det ett melonbröd örnen var ute efter och inte en smörgås från Starbucks. Till skillnad från förra gången fick inte Viktoria några skador och örnen fick inte heller sitt byte. Melonbrödet flög åt motsatt håll från örnen och därmed gick förlorat för fågeln. Viktoria plockade upp brödet och stoppade ner det i väskan vilket senare medförde en liten samvetsskuld för henne. Örnen, ansåg Viktoria, borde ha fått den "så att den slapp gå hungrig".

Fotnot:
Melonbröd är ett sånt där bröd med socker på som folk äter i mangaserier.

Termin två & 23 grader varmt

En reskrivning, ny uppsats att skriva, genomgång av kanjis och grammatik. Vi är nu inne på vecka 2 efter lovet och det känns som att allt resdamm har lagt sig. Nu är det bara att bita ihop och kämpa med finslipning av tidigare genomgångar och ny grammatik.

Har sökt arbetstillstånd och ska söka jobb snart. Har hört att det ska vara svårt att få tag på jobb i Kyoto, men är man villig att ta tåget till Osaka i 35 minuter så borde allt vara lugnt.
Powah-nap på fyra timmar är inte att rekommendera. Känner mig bakis, skakis och har ett sånt sug för kaffe. Misstänker att min kropp tror det är frukostdags.

En annan rolig grej: 23 grader varmt idag och japanerna verkar frysa lite fortfarande. Svenskarna tar av sig kläderna och drar på solbrillorna. Vissa grejer förändras liksom inte för att man är utomlands.

I know the feeling

Bilden kommer från Threadless

Detta motiv hade klasskompisen Chris på sin tischa idag. Mini-diskussionen som följde var ganska intressant. Jag trodde att noshörningen var en tjej som försökte sig på att uppnå ett omöjligt ideal, medan killarna ansåg att det där var en kille som ville ha enhörningen på bilden som flickvän.

Man kommer nog aldrig ifrån att man dömer saker efter sig själv.

Hanjiro

Hanjiro är med största säkerhet en av de topp 3 butikerna som jag gillar bäst i Kyoto just nu. Den mixar begagnade och nya kläder, skor, väskor och accessoarer i en snygg miljö. Det är inte ens dyrt att handla här heller, studentekonomi och allt...

Sample

Fick ett sample av designergänget från fotojobbet tidigare i år.
Jag är ganska nöjd.

Det jag inte är nöjd med är att jag skinnjackan jag bär är en förälskelse som vägrar ge med sig. Inget för en med studentbudget med andra ord.

Foo Fighters - Zepp Osaka

Det lilla jag hörde av förbandet Hi Fi Handgrenades var lite som glad-pop. Bättre en jag förväntat mig faktiskt.
Foo Fighters intar scenen klockan 20.15 med Let it Die och fortsätter med Pretender, bägge från senaste plattan Echoes, Silence, Patience & Grace. Dave Grohl ser ut som rock-jesus i sitt långa hår och mustasch och visar glatt alla tänderna för folket.
Lite pauser för att prata och hylla publiken.
Triangel-solo. Ja, mini-instrumentet triangel.
Huey Lewis på munspel.


Vid presentationen av en av gästspelarna, Jessie på stråkar, skriker en dumfan i publiken Show your tits! och Dave Grohl reagerar. Starkt. "Who said that?! Say that again, motherfucker." Publiken börjar peka på en utländsk kille i folkmassan och han får en rejäl utskällning av Foo Fighters sångare. Killen som skrikit det här blir, från publiken, bortförd av inte mindre än tre vakter, ut ur konserthallen. Det här avslutas med Dave Grohl säger: "We've been lucky not to had assholes like you in our shows for 13 years". Arigatou, Grohl-san, säger jag bara. Den glada stämningen dog inte för det, nästan tvärtom. Fyra låtar senare och konserten är slut.

Ordningen återställd

Kul att komma tillbaka till skolan och se att vi fått nya klasskompisar. Nu är vi väldigt många svenskar, en nigerian, en holländare, en grönländare, fyra kineser och två koreaner.

Ibland önskar jag att jag inte gett upp på att läsa kinesiska. När kineserna i klassen inte förstår ett ord som sägs, skriver läraren ner kanji för ordet och går det ett "aaahaa" bland kineserna. Samtliga hade förstått.

Fuskigt juh. Där sitter jag, än så länge begränsad till 210 kanjis.

Come on Barbie, let's go party

Patricia Field, vida känd för att vara stil-gurun i Sex and the City, släppte Barbie by Patricia Field, till en början bara i USA. Jag fann inget intresse i det när jag läste memot, så rosa är jag inte till stilen, men saaakta har det gått upp för mig att det är många grejer (bla väskan!) från Barbie by... som är för kawaii för att leva utan. Smycken, kläder och solglasögon, till och med dockor och hemmaprylar, allt med touch av rosa, Barbie och Fields känsla för design. Det är tufft och det funkar, trots att man inte är så rosa till livsstilen.

Och det är nu jag sitter och verkligen ångrar att jag inte besökte Flag Store i Harajuku som öppnade den 20 mars...

För den som inte har tid att odla

För den som moder natur inte begåvat med ansiktsbehåring hittade jag dessa som hjälper en liten bit på vägen. Tycker du att det tar för långt tid att odla, om du ens kan odla, så är denna produkt för dig.

Finns på Loft, varuhuset för onödiga och nödvändiga ting.

För mycket fritid med superlim

Min svarta mobil blev påkörd av strass-trucken

För mycket fritid är aldrig bra. Nästa gång kanske jag misshandlar mitt Nintendo DS med söta kattklistermärken, shiny hjärtan och superlim.

Superlim är, för kännedom, skitsvårt att få bort från hud. Jag är glad över att mobilen inte fräts bort som mina naglar gjort.

Med lite hjälp går allt snabbare

För oss tog det tre veckor från det att vi kom till Kyoto att fixa registrering, mobiler och bostad. Det hade gått betydligt mycket snabbare om vi fått hjälp, märker vi nu när vi hjälper andra.

De vi skulle hjälpa med bostad och grejer heter Henke & Bella och deras klasspolare, Linnéa och Mats. Allihopa trevliga och sociala människor som igår fixade både rymdvarelseregistrering och mobiltelefoner. Idag var vi på bostadsförmedlingen och etablerade kontakt med en handläggare åt dem och redan efter två timmar kunde Henke & Bella få skjuts till ett objekt. Linnéa ska titta på lägenhet på tisdag och redan nu har hon tre lägenheter som verkar intressanta med inflyttningsdatum om mindre än tre veckor.

Rille och jag fick av en slump reda på att vi inte behöver gå igenom vår handläggare på bostadsförmedlingen för att förlänga vår lägenhetskontrakt, utan vi kontaktar fastighetsägaren direkt. Skönt att slippa mellanhänder, dock är jag nervös över att prata i telefon på enbart japanska för en sådan viktig grej.

Vi fick förresten komplimanger av vår rektor som sa att vår japanska är riktigt bra.

Vad kan jag säga?

Det är många studietimmar, bra lärare, slit och kaffe som ligger grund för den kunskapen.

Maiko för en dag - höjdpunkten med vårlovet

Maiko = geisha-lärling

En av de höjdpunkterna under vårlovet var att gå till Maika i geishakvarteren i Kyoto och bli sminkad samt klädd som en maiko. Förvandlingen beskrivs nedan.

Steg 1: Ta av alla kläder förutom trosor och behå.
Sätt på yukata (lätt morgonrock) för en träff med påkläderskan.

Steg 2: välj kimono.
Beroende på vad man betalar får man välja mellan olika kvaliteter på kimonos.

Steg 3: Sminket.
Nacken och ansiktet blir sminkade i vitt, läpparna i rött och ögonbrynen i rött och svart. Färgen var iskall. Sminkningen avslutades med eyeliner och mascara.

Steg 4: Håret.
Jag har kort hår och jag fick en helperuk. Hårspännen och blommor sattes fast senare. Carina har lite längre hår och hennes egna lugg och sidohår kammades in i peruken för en naturlig look.

Steg 5: Påklädning.
Det var lager-på-lager av olika tyger. Kimonon drogs på nästintill sist.

Steg 6: Studiokort.
I priset ingår ett studiofoto. Kortet skulle tas med mig på knä. Jag höll på att inte komma upp. Det var för mycket kläder och jag var livrädd för att snubbla på min långa kimono och slå ut tänderna.

Steg 7: Ut och lek.
Man fick ta en liten promenad i geishakvarteret om man ville. Jag gjorde det inte, vilket också gav mig mer tid att lattja i deras trädgård med min kamera istället. Skorna var helt fantastiska och svåra att gå i, men man vande sig efter ett tag.

Vi spenderade nästan fyra timmar där, från det att vi kom dit till det att vi var avsminkade och klara. Under avklädningen insåg vi att det var en eller två killar som sprang omkring som maikos och det märkte man inte förrän de tagit av sig kimonon. Cross-dressing de luxe.

Nästa gång ska jag vara samuraj.

Inventering i garderoben

Shopping av kläder hände i Hiroshima och Tokyo. Peking ska vi inte ens snacka om. Min plånbok hämtar andan och garderoben ser lite fetare ut. Va fan har hänt?

När jag kom till Japan i oktober hade jag med mig 16 kg kläder och tre par skor. Det kanske låter jättemycket, men det är det inte. Jag reste hit med inställningen "jag köper kläder där" och tji fick jag. För stor på alla sätt och såvida det inte är GAP, Benetton eller Uniqlo hittar jag inte ens basplagg.

Inget har förändrats. Jag har varken gått ner eller upp i vikt eller fixat fotförminskning. Så varför hittade jag då två par jeans, fyra kjolar, fyra par ballerinas, ett par högklackat, tre klänningar, två västar, två blusar, ett bälte och en massa underkläder?

Det var en retorisk fråga. Själv har jag inte en susning.

Syrran åker hem - lika bra att säga som det är

När vi sitter på Kansai flygplatsens Starbucks efter incheckning slår det mig att jag inte kommer få träffa min syster Carina förrän i september. Det är långt till dess och ja, systrarna kommer att vara saknade. Grät en skvätt på bussen och det så känns tomt nu när hon åkt.

I september kommer jag hem till Sverige.
För bara tre veckor.
Richard och jag ska lägga in ansökningen för ytterligare ett år i Kyoto.

På sätt och vis är det inte ens oväntat.
Det är ju nånting speciellt med Japan. Den går in via ögonen, in din själ och hjärta och vägrar att komma ut.

Hemma i Kyoto igen

Anlände till Kyoto idag klockan 06.00 på morgonen, efter att ha åkt nattbussen från Tokyo. Sov sött på bussen, trots bristande benutrymme.

Det är Carinas sista dag i Japan och det fick bli lite sista-minuten-shopping samt god middag på närmaste indiska restaurang. En månad har bara dragit iväg och vi har upplevt mycket ihop. Det har gått för snabbt, jag vill inte att hon åker hem.

Mobilen ringer. Det är vår rektor som undrar om vi kan hjälpa ett svenskt par, som börjar nybörjarkurs inom snar framtid, att finna en bostad. Efter all hjälp vi fick när vi var gröna i Japan, kan vi ju faktiskt inte säga nej.

Tokyo Disney Sea

Jag hade aldrig varit på något Disney Resort tidigare nånstans i världen och jag måste verkligen säga att jag var skeptisk. Efter att ha sett reklam på tv för Disneyland och hur föräldrar och barn ser överspelande lyckliga ut så fick jag redan där avsmak. Dessutom är inte Disney min grej, har liksom vuxit ur det där.

Men.
När jag själv stod där och gapade och insåg hur fint allt var.
När jag köpt mimmi-öron.
Hur tecknat allt ser ut med alla minutiösa detaljer och färg trots grå himmel och regn till och från.
När jag åkt allt som fanns att åka i parken och sett alla shower.

Då insåg jag vilken jävla kramp jag hade i käken och i ansiktet.

För att jag skrattat som en tok efter att blivit livrädd i Tower of Terror.
För att jag gått omkring och lett fånigt och överspelande hela dagen.
För att jag, trots blöta fötter, lite frusen och trött, fortfarande var glad i dagens slut.

Egentligen är ord överflödiga. Disney Sea i Tokyo var speciellt och helt klart värt ett besök.

Med öronen på i Tokyo Disney Sea's Cape Cod

Ni kan aldrig gissa...

...var vi har varit...

Mori Art Museum & Tokyo City view

På utsiktsplanet på 52:a våningen var belysningen dämpad och folk trängdes vid de stora panoramafönstrena för att få fota Tokyo Tower. Ja, Mori Tower i Roppongi Hills har den bästa och mest spektakulära utsikten över Tokyo.

För ynka 1500 yen får man inte bara tillgång till en fascinerande vy över neonstaden, baren Mado Lounge, kafé och souvenirshop utan även tillträde till Mori Art Museum. Intressant och prisvärt.

Meiji Jingu, Yogogi koen

Harajuku-bron



Meiji Jingu

Efter besöket på Meiji Jingu gick vi till Yoyogi koen. Det var varmt, det var söndag och det var mycket folk. Festivalstämning och olika musikstilar i en underbar blandning i skuggan av sakuraträden.

I skuggan av sakura-träden

Rockabilly's med koreografi vid ingången till Yoyogi Park.

Freestyling till Grease Lightning

Capoeira

Uppklädda hundar

Skejtare

Dagens rapport från Tokyo

Inte så himla läskig spindel i Roppongi.

Underbara butiker i Roppongi Hills bjuder på fest för ögonen och blödande plånbok. Banana Republic's butik är att rekommendera, likaså Diesel; snygga kläder och snygga människor som jobbar.

Promenad till Tokyo Tower. Nån annan än jag som tycker att Godzilla saknas på bilden?

Ginza.
Besökte underbara lyx-second-hand-butiken RagTag och blev kär.
I allt. Ska fixa jobb för att göra av med lönen på den butiken.

Karaoke före maten.
Respect!

Utanför restaurangen Ninja.
Förutom utsökt mat, är precis lika spännande som det låter.