Bra på det här med is i magen

Sista födelsedagspresenten köpte jag till mig själv idag. Tack mor & far och Rilles mor & far för sponsring av fina presenten.

Klockan från Betsey Johnson.
Istället för att jag dreglar över den inne på butiken, kan jag numera dregla över den i tryggheten av mitt eget hem.

Officiellt 29

Hiro-kun gör mig så glad när han snappar upp grejer så galet snabbt som han gör. Vi går igenom "kan" och "kan inte", han fick läxor och nästa vecka har han prov i siffror, färger och nya glosor. Han var inte glad, men när jag sa "rast" svarade han "Nintendo Wii" och då sopade han mattan med mig på Super Mario Kart.

Familjen överraskade mig genom att bjuda på födelsedagsmiddag på Rosanera, en italiensk restaurang i Osaka. Utsökt mat och roliga presenter som barnen valt ut. Nu har jag klistermärken och plåster med Garigari så det räcker för ett antal månader.

Garigari block, plåster, klistermärken och penna från Aporo.

Rolig och mumsig efterrätt

På vägen hem märker jag att jag glömt min Ipod. Uttråkad som jag var började jag undersöka min nya plånbok och skrattar när jag såg denna text i fodralet.

The feeling is mutual

Kvällen i bilder

Kvällen började redan klockan 18 då Viktoria och jag sitter med varsin drink i handen, Kahlua milk och jag med min spritser. En timme senare börjar folk att droppa förbi för att i samlad trupp gå till Brassen för spisning av berg med mat. Bossa nova spelades live och jag blev uppbjuden till dans av en japansk dam.

Hajj fajjv på bowlingen

Manami i form och Rille i action

Presenter!!

Purikura-kort!

Inte illa, 9 pers i en purikura-automat

Det är nu jag älskar att fylla år

Jag har suttit och stirrat på den här plånboken nu och jag kan fortfarande inte förstå att den är min. Ååh, som jag har tafsat på Anna Sui-grejer på Hankyu Depaato! Expediterna måste ha trott att jag var en galen produkt-stalker typ.

Nu är den min.
Min första Anna Sui-grej. Yeih!

Låtsasfödelsedagen

En av de bästa grejerna med att vara vuxen är att man får göra sina egna val och ta ansvar för dem. Det bästa med att fylla år är man får göra som man vill under sin födelsedag. Jag fyller år i morgon, men jag använde min "vuxenrättighet" och flyttade på festligheterna till idag. Mycket smidigt, det här med att vara vuxen. För att inte snacka om hur jävla tråkigt det är att fylla år på en söndag.

Har bokat bord på den brasilianska restaurangen som Rille firade sin dag på - mest för att jag gått och fantiserat om deras dessertbord sen dess - och sen blir det bowling.

Glass och kaffé till frukost på Fuyijama Ginza på Kiyamachi - Shijo

När det ligger ett huvud i sopsäcken

Att se denna i periferin var läskigt.

Undrar om...

...killen/tjejen i kostymen ler när han poserar...

I väntan på Zara

Detta eviga tjat om att jag inte hittar kläder i Japan. Nu har jag i alla fall hittat en butik med vettiga storlekar och det är Zara. Det är ju förbannat tråkigt, den finns ju i Sverige också och jag handlade aldrig där. Men nån gång måste ju vara den första.

Is-té med gum-syrup, "bra skit" för att citera Viktoria

Tvärs över kaféet där jag intar min morgonté finns en Zara vars rea startade klockan 11. En tant trängde sig framför hela den lilla skaran som samlats för att bli insläppta för att sedan hamna i kläm bakom dörren och se alla gå förbi henne. Skön rättvisa.

Kom ut ur Zara med tre kjolar, ett par shorts, en skjorta och ett par SKOR som jag planerar att lägga in en bild på för att de var kanonfina, med 10 cm klack och allt. Alla plagg kan jag dessutom använda i vinter, förutom skorna. Jag är mycket nöjd i investeringen och tackar för födelsedagspengarna.

SJP på Colan

Jag vet, ett jävla tjat om Coca Cola light, men nu är det ju faktiskt Sarah Jessica Parker på burken.

Har ju tidigare gnällt att biofilmerna är extremt sena i Japan, men Sex and the City-filmen var inte sååå himla sen ändå; 23 augusti.

Ingenting att sörja över, jag är säker på den inte kommer göra serien rättvisa ändå.

Protester mot G8-summit

Förutom mycket folk var det, enligt Brett, civila poliser. Var lite rädd för att få kameran konfiskerad så jag tog inga kort på dessa. Såg hur misstänksamt ut som helst faktiskt. I övrigt var det lugnt och sansat utanför Sanjo.

Coca Cola light med vitamin?

Inte nog med att den är sockerfri, Coca Cola light har fått ytterligare en tillsats, nämligen vitamin! Nu får de jävlarna som hävdar att cola är lika nyttigt som vatten ännu mer vatten på sn kvarn.

Men asså allvar...Den smakade citron, luktade WC-anka och vitaminet gjorde mig inte piggare under grammatiklektionen. Vad är nästa steg? Cola light med tillhörande dropp för bergsklättring? Koppla in i armen och sen är du fit for fight resten av dagen, med vitaminer och allt.

Iphone i Japan

Nu är det fart på alla som längtar efter Iphone i Japan. Softbank, som fått rättigheterna för att sälja Iphone i Japan, har kommit med ett releasedatum och pris.

11 Juli är det givna datumet och priset för 8gb hamnar på 23 040 yen (1292 SEK) medan 16gb kostar 34 560 yen (1938 SEK). Förmodligen tillkommer avgifter för nytt/förlängning av abonnemang samt bindningstid, men i övrigt tycker jag inte att det så fasligt dyrt ändå.

Alla som kommer köa för en Iphone, räck upp en hand.

Lite mer om Pick up Artists

Maria kommenterade på ett tidigare inlägg:
"Jag såg en brittisk dokumentär om pickup artists för en månad sedan. Det var alla möjliga killar du kan tänka dig som gick på sådana boot camps och jakten som filmades ute på en klubb var vidrig. Och full av hyckleri när en av bootcampdeltagarna nojjade över om han skulle kunna hitta en flickvän eftersom tjejer helt plötsligt verkade vara slampiga och opålitliga. Själv hade han natten innan hånglat upp 25 tjejer. På samma klubb."

Det finns många såna dokumentärer om PUA (Pick up Artist) i omlopp just nu. Jag såg "the art of seduction" för ett par minuter sedan och jag finner det fortfarande lika roande mycket pga dessa män bryter ner sig själva utan att de fattar det. Hur blir det i framtiden när de funnit "the one"? Kan de lita på sin partner eller blir det ett liv i svartsjuka för att de VET att vilken PUA som helst kan sno just hans kvinna? Och vilken kvinna vill leva med en Pick Up Artist som kan få återfall? Det är ju inte som att dessa mäns syn på kvinnor förbättras ju mer game de får.

Vissa män söker sig till en terapeut, andra betalar sig in i seminarier. I bägge fall verkar det resultera i bättre självförtroende, både på gott och ont. Man behöver inte ens gissa sig fram till vad som fungerar bäst långsiktigt.

Just det ja, modelljobbet

Nu finns bilder från det tidigare fotojobbet för Sisteres höst- & vinterkollektion 2008 uppe på deras hemsida. Katalogen kommer senare och ska bli kul att se.

Tröjan på bild 10 suktar jag efter, men inte lika mycket som mitt hjärta suckar över den coolaste skinnjackan jag nånsin burit.

Apparently I have a bagel problem

Vi har varit i Japan i nio månader nu. Det har gett mig tid att reflektera vad jag verkligen saknar hemifrån, förutom människorna i mitt liv så att säga. Restauranger, åh, denna craving.

Olé Olé på Hantverkargatan 30 har en sangria som är den bästa i jag smakat och då har jag ändå varit i Spanien x antal gånger. Vitlöksfrästa räkor med patatas bravas och albondigas (spanska köttbullar) rekommenderas och kan du spanska, tveka inte, det är bara att snacka.

Inte så konstigt egentligen, men jag saknar att äta kött. Jag kan räkna på fingrarna antalet gånger då jag ätit kött här i Japan. Kött är dyrt. Kött smakar konstigt. Texas Longhorn i Slussen har den bästa servicen och blandar de vassaste Margaritas utan tequilasmak. Glöm inte att beställa kött till, även om enbart en pitcher margarita är lockande.

Sist, men absolut inte minst, Bagel Street Café på St Eriksgatan 80. Åååh. Hur många frukostar och bruncher har jag inte ätit där? Hur många uppdateringar efter helgernas eskapader har vi haft på det där kaféet?

Det är nästan så att jag börjar darra i ren abstinens när jag tänker på deras matiga Veggie bagel utan cream cheese och extra pesto. Efter de åtta första gångerna jag beställde det, provade jag Pesto Chicken bagel och...wow. Detta i kombo med gott kaffe är ett beroende jag inte kan bli av med. I molnet av desperation och abstinens åt jag under vårlovet på en bagel restaurang i Tokyo och det ska medges att brödet smakade himmel och rosa fluff. Men det var som att längta efter choklad och få en godisnapp från Haribo för att stilla chokladsuget. Inte samma grej.

Med Bagel Street Café var det inte bara den goda maten eller téet med det långa namnet - som varken expediten eller jag kunde uttala - som utgjorde charmen. Det var hela alltet; inredningen, kaffet, de sköna stolarna och ägarens leende - det soligaste och ärligaste jag upplevt från nån inom kafésektorn - som gör att det är på Bagel Street Café jag kommer äta min väldigt jetlaggade brunch när jag kommer hem den 18:e september.

Det finns ju kurser i hur man lagar mat

Slår mig ned på St Marc och läser Japanzine, en gratistidning jag plockade upp på Junkudos bokhandel, och smågarvar för mig själv när jag läser artikeln om The Pick up Artists. Jag mindes hur road och okontaktbar jag var när jag läste Neil Strauss "The Game" som handlar om författaren - smånördig och har otur med tjejer -"infiltrerar" denna värld av karismatiska män som med hjälp av forum på nätet och seminarier hjälper andra män att ragga kvinnor. En helt ny värld med egen terminologi öppnades och han lyckas bli en fullfjädrad Pick up Artist.

Nu är tre Pick up Artists i Japan och ska hålla seminarier och eventuella Bootcamps där män - för en viss summa - får bland annat lära sig hur man börjar konversera med en kvinna utan att hon känner att mannen hon pratar med är creepy, hur man får telefonnummer och hur man ser till att inte hamna i "låt oss vara kompisar-"facket. Jag vill gå på såna seminarium bara för att veta psykologin bakom. Handlar det om självförtroendebrist hos männen eller är kvinnor verkligen så komplicerade? Och hur stor är efterfrågan på denna Bootcamp här i Japan?

Hela intervjun finns här.

Att vara ensam

Då jag inte är den sällskapsjuka typen har dagar då jag bara vill umgås med min Ipod och en tidning. När jag bodde i Stockholm och dök upp på en restaurang själv för att äta blev jag tittad på som om jag vore en lång utlänning i Japan; med förundran och ibland med lite medkänsla. Jag minns det tillfället jag ringde till Gondolen i Slussen för att boka bord för en person - då det alltid var fullbokat på drop in - och fick ett "va? Alldeles själv?" till svar. Jag ville inte behöva förklara för en total främling, via telefon dessutom, att jag inte känner för att ha sällskap.

Idag var en sån dag och jag begav mig till Mushashi sushi för att äta middag ensam. När de ställer frågan hur många svarar jag "hitori", en person, och får varken blickar av medkänsla eller annat konstigt av servitrisen. Här är det inte konstigt att äta ensam eller ens gå på bio ensam och kanske också mer accepterat.

Det här får mig att fundera. Varför är det konstigt i Stockholm att vilja vara själv? Det handlar inte bara om att äta ute eller fika ensam. När jag var singel var det jätteviktigt för alla andra än mig att jag skulle ha nån. Jag ville vara ensam, jag valde det ju. Vad får mig att tro att jag kan leva med andra om jag inte kan leva med bara mig själv?

Det är därför Rille är så bra. Vi är såna som gillar att vara själva, fast med varandra, konstigt nog.

I fred på bokhandeln

Det är underbart att befinna sig på en japansk bokhandel. Här kan man stå och glutta igenom tidningar såväl som böcker utan att personalen surnar och ber en att "köpa och sen läsa" och inte tvärtom. Förekommer också på snabbköp.

Books 1 på Kawaramachi - Shijo

Junkudo i Bal-huset, Kawaramachi

Mr Youngmen

Okonomiyaki enligt Wikipedia

"Omelettsmeten är baserad på mjöl, riven potatis, vatten eller dashi (japansk buljong), ägg och strimlad vitkål. Vanligtvis innehåller den också andra ingredienser som purjolök, kött, bläckfisk, räkor, grönsaker, kimchi, mochi och/eller ost. Okonomiyakin äts sedan oftast med en eller flera av följande garneringar: okonomiyakisås, nori, tunna spån av torkad fisk, majonnäs och ingefära".

På okonomiyaki-stället Mr Youngmen serverar de inte bara Japans motsvarighet till omelett utan även en grymt god yakisoba - stekta nudlar som kan innehålla kött och grönsaker beroende på vad man är sugen på.

Personalen är vänliga och engelska menyer finns. Gott, prisvärt och centralt beläget på Teramachi-Shijo.

Okonomiyaki setto bestående av okonomiyaki, onigiri (risbollarna) och misosoppa på första bilden är mycket mat som mättar länge till ett pris som passar studentbudgeten: 780 yen - 44 kr.

Verkar som att regnperioden börjat

Att regnperioden skulle börja på midsommar var ju inte alls otippat.
Mys med regn och 27-30 grader varmt...Inte.

Mumsiga körsbär

Fortsätter med att visa upp mumsig och vackert förpackad frukt på bloggen.

Denna gång fick det bli körsbär. För kanonpriset 5000 yen - 280 SEK - kan denna låda bli din.

I disken tvärs över finns det blå Castello som i Sverige kostar runt 25 kr. Här är den exotisk som tusan och prislappen visade 1200 yen dvs 67 kr.

Det är inte bara utländska varor som är dyra. De berömda melonerna från Hokkaido kan kosta uppemot 10 000 yen (560 SEK) per melon har vi hört. Fatta besvikelsen om den inte skulle vara god.

Kurikos Threadless-bidrag

Att Chris gillar tischas från Threadless är ingen hemlis. Nu finns det dock en tischa på Threadless sajt där Chris stått för idé och design och Rille för efterbearbetningen. Om du är medlem och gillar designen, rösta på den här!

Vindruvor är galet dyrt här. Det finns gott om vindruvor till billigare pris, men det är de gröna druvorna jag vill ha. Just dessa måste vara bra mumsiga, kolla priset.

7000 yen motsvarar 390 svenska kronor i dagens kurs.

För det priset förväntar jag mig att de ska vara de bästa druvorna jag nånsin ätit. Och fan om de inte är kärnfria.

Min sjukis

Både igår och idag har Rille varit förkyld och borta från skolan. Efter skolan gick Viktoria och jag och köpte en liten pick-me-up till Rille så att han kryar på sig snabbare.

Vad kan jag säga? Mister Donut kan det där med att pigga upp.
Kan det bero på sockret och de fina färgerna?

Rasterna

Värre än ekvationer ibland

Tisdagar gör att man blir helt matt. Allt hamnar på plats när läraren Kondo förklarar under de två första lektionerna och de två nästa lektionerna ägnas åt att förstå samtal och öva inför rollspel.

Rasterna går till återhämtning.

Kanske har jag slagit i huvudet

Jag minns ett samtal jag hade med Mollan nån gång. Vi tittade på en tjej vars Louis Vuitton-väska i multi--color-pattern satt bredvid henne. Den var så förbannat ful och jag kommenterade "att den dagen jag ramlar och slår mig riktigt hårt så kanske jag kommer vakna upp och gilla Louis Vuitton".

Kanske har jag slagit mig i sömnen då. Jag trodde det var ren inbillning från min sida att jag såg den fula LV-loggan överallt, men enligt en DN-artikel från oktober 2007 är det "40 procent av alla japaner äger en Louis Vuitton-produkt". 127 miljoner bor i Japan. Räkna själv.

Kan det vara så att att jag blivit utsatt för Louis Vuitton så pass mycket att jag själv börjat tycka att det är...snyggt? Egentligen har jag inte så mycket emot det, men jag har redan nu tillräckligt med fetish-väskor på min lista över svindyra väskor som jag nån gång kommer äga.

Tankarna snurrar i huvudet. Tänk om samma sak händer...med Crocs?
Eller med cowboy-stövlar?

Då är jag som checkar in på Betty Ford.

Hello Kitty verkar inte råda på klåda

Viktorias kropp har nyligen blivit utsatt för värsta myggattacken. Vi räknade upp till inte mindre än sju, om inte fler vid det här laget, myggbett på hennes ena arm och sen några till på andra armen.

Hello Kitty-anti-klåda-roll-on verkar inte hjälpa så mycket då jag bevittnat Viktorias klia-kliiia-attacker till och från. Hade de myggbetten suttit på min myggbettsallergiska kropp hade biceps och triceps sett väldigt svullna och pigga ut. Dessutom brukar mina myggbett bli lila och just nu har jag inget i min garderob som matchar med den färgen.

Utflykten med jobbet

Blev upphämtad igår av Hiroyas familj och sedan bar det av till Amanohashidate, en vacker plats två timmar med bil från Kyoto. När vi kommer fram blir det sento och sen åker vi till familjens lägenhet för att sova.

Imorse klockan 6.30 vaknade jag och det första jag gjorde var att gå ut på balkongen.

Stod och gapade åt utsikten i flera minuter.
Kanske beror det på mitt ursprung, men jag blir så tagen av hav.

Vi badar onsen, varma källor, och sedan äter vi frukost med denna utsikt.

Hiroya, min elev lär sig räkna på engelska.

Nere på stranden innan poolbesök.

Helgen har gått jättesnabbt och jag var så trött efter poolbesöket att jag däckade i bilen på vägen hem. Bonus är att chefen sa att jag kunde få låna lägenheten om jag ville ta med kompisar dit. Jag har kanske världens bästa chef.

Konsten att "kreditkorta" någon

Det kan hända när som helst, när man minst anar det. Orakade eller rakade, svettiga eller torra armhålor, inte en armhåla går säker. Kreditkortet är hemskt och ni som ej fått uppleva detta kan skatta era armhålor lyckliga. Tydligen har det här funnits en längre tid, men det är i Japan jag först fått uppleva det på grund av våra klasskompisar.

Kreditkorta någon är enkelt. Att undvika det är svårare. Här kommer en mini-instruktion.

Händerna spända med raka fingrar, ett tecken på att Chris är redo.

Han smyger sin kreditkort-beredda hand in i Rilles perfekt öppna och
sårbara armhåla när han står och dricker läsk.
OBS! Bilden är arrangerad.

Chris placerar sin hand perfekt i Rilles armhåla för att sedan...

...dra handen snabbt igenom armhålan.

En lyckad kreditkort framkallar skratt hos givaren,
men för offret kan det vara smärtsamt och skapa irritation.

Rille lackar ur och bråkar ner Chris i soffan.
OBS! Bilden är inte arrangerad.

Askfat med budskap

Jag såg denna och gillade utsnittet. Trots att jag inte röker, fick jag ändå en aha-känsla. Jag tror inte att jag nånsin tänkt på att cigaretten är i samma höjd som barns ansikten.

Hoppas alla andra rökare reagerade som jag.