Viljestyrka

Efter att ha klivit upp 08.30 för att få läxorna klara till dagens lektion märker jag runt 11.30 att humöret börjar svikta. Innan jag förvandlas till en hungrig mumie med taskigt temperament, måste jag få i mig mat.

I skafferiet är det här det första jag får syn på.


Jag köper inte Mr Donut. Det är inte för att de är äckliga eller så, mest är det för att min mage vrider sig som den hamnat i sjätte nivån av Dantes helvete på grund av laktosen. Ändå fanns det en låda med underbart doftande vaniljkrämsmunkar som bara väntar på att bli uppätna. Rille hade tydligen köpt en låda igår med Chris och det hade blivit över.

Tog munken i min hand, luktade på den, kände tyngden av den. Ville ta en tugga, känna sockret fräta mot mina tänder och vaniljkrämens smak mot tungan. Åh, så onyttigt. Åh, så gott.

Munken blev uppäten, men inte av mig. Jag gav den till Rille och fixade en sallad istället. Självdisciplin är något jag inte saknar.