Ge socker till en ekorre, bra idé

Det har varit en tuff vecka med provresultat och ny grammatik till förbannelse. Efter skolan tog jag en siesta och vaknade 20.30. Skönt. Jag är piggare nu än på hela veckan, tänkte jag och drog till Starbucks.
Klockan har hunnit bli 21.30 när jag kliver in på kafét. Jag slår jag mig ner på de fina fåtöljerna efter att ha beställt en chai tea soy latte och ser fram emot en kväll med studier och god dricka.

Jag hann vara i fred i 15 minuter.

Barn gånger två (6-8 år gamla) studsar in och röjer som surikater på diverse opiater och slår sig dessutom ner i grannfåtöljerna. De skriker. De gapar. Föräldrarna kommer tillbaka med beställningen och jag får rysningar när jag ser hur mycket socker de beställt till barnen.

Jag ger föräldrarna en arg blick, men de tittar på mig som att jag hade tittat på deras ungar som om de vore guds gåva istället för satans. Ungarna bråkar och föräldrarna verkar ha sköljt ner antidepressiva med kaffet. Till och med japanerna verkade inte helt nöjda med ungarnas beteende. Min irritation kulminerade när en av ungarna började ta på mina grejer som låg utspridda över "mitt" bord. Ögonkontakt med ungen. Han pyser iväg.

Tack vare iPoden och energin från tröst-biscottin kunde jag skriva klart två uppsatser.
Nu har jag både tinnitus och ont i magen.