Sen när fan blev "Barbie girl" en klassiker?

Fast jag kanske har missat nåt.
Eller så var det spriten som talade i karaokerummet när Jens kläcker ur sig "jaaa, barbie girl! Det är ju en klassiker för fan!"

Efter två timmars sånguppvärmning på karaoke, alkohol och mass-slakt av x antal låtar, börjar det låta ganska bra. Tredje timmen kom det in mer alkohol och då lät Rille som Bono och Jens hade kommit upp i toner som skulle få Celine Dion att blekna. Inget skämt. Dessa killar kan verkligen sjunga.

Och där sitter jag med min nasala röst a la Streisand, sjunger bla Totoro's Sanpo direkt efter Heaven's on Fire och klunkar i mig Acerola-alkohol med orenji juuzu och hoppas att drinkarna inte innehåller så galet mycket alkohol då jag just då inte kände av nånting, men nu börjar jag ångra åtminstone två av de åtta drinkarna. Det var inte meningen att det skulle bli så många. Hade det varit med flit hade jag saftat på lite fler och vi hade barhoppat vidare på mitt initiativ.

Nu: Full och halvnaken framför datorn.
Nu, nu: Resorb vätskeersättning och dusch.
Imorrn: Kanske ångra alkoholen, men inte hur jävla roligt vi hade.