Utbrottet

Vi fick tillbaka provresultaten och jag är inte nöjd. Var så pass inte-nöjd att jag skrek på Rille att jag ville skita i allt och åka hem till Sverige. I ett par sekunder var jag så nere psyk-skit-träsket att jag till och med kunde tänka mig att återgå och köra tunnelbana i Stockholm. För till vilken jävla nytta skulle jag stanna kvar här i ytterligare ett år om jag inte ens kan få 60% rätt på ett prov? Gynna CSN och dess ränta? Kanske för att återigen känna att en guldfisk har högre iq än jag? För att återigen plugga så att huvudet värker för att slutresultatet ska vara exkrement?

De som fick bra resultat i klassen är kineser och kines kan jag inte bli hur hårt jag än försöker. Uppenbarligen ger barhäng resultat. Du får prata och umgås med folk som kan japanska och förhoppningsvis rättar de dig om du säger fel. Du får lära dig en massa nya roliga ord och förhoppningsvis är de inte alltför sexuellt- och bajsbetonade så du kan använda dem i klassrummet.

Alternativ nummer två är att välkomna singellivet med öppna armar igen. Börja ragga eller bli raggad på av för korta japaner med ännu kortare kvinnosyn. Hey, jag får ju prata japanska och lära mig flörtsederna, eller hur? Dare demo ii - vem spelar ingen roll - så länge jag lär mig japanska.

Mitt i mitt tankebajsande och högljudda monolog kom Mathias, den enda personen som ens vågade tilltala mig när jag var som mest ledsen och såg som mest förbannad ut. Hans resonemang är att alla är inte skapta för prov. De finns de som låser helt och fullständigt under tidspress, liksom finns det de som presterar högt på prov men kan inte prata med folk. Olika människor, olika sinnen, olika provresultat.

Det fick mig att hålla käften, i alla fall en stund. "Medelmåtta" och "höga ambitioner, låga prestationer" kom alltid upp på samtal med läraren och förutom kanjiförhör på japanska har jag - vad jag minns - aldrig kunnat sätta full pott på ett prov oavsett hur mycket jag pluggat. Det vill säga förutom den gången jag fick göra ett prov muntligt. Läraren var skitnöjd och jag var förvånad över att jag kunde allt. Det här var i gymnasiet och ämnet var religion som jag senare fick MVG på.

Så jag kanske inte behöver hänga på barer eller skaffa en japansk flickvän/pojkvän. Att göra provet muntligt, med 100 kanjis att läsa har jag ingenting emot, det fixar jag. Prov-impotent eller ej, det kommer snöa i helvetet den dagen jag slutar sträva efter 100 % på ett prov.