Med Anna på Kvarnen

När Anna Skottland säger klockan halv nio menar hon det. Hon är en av de punkligaste människorna jag känner. Så när jag inte är klar halv nio och hon är på hem till mig får jag lite dåligt samvete heller. Sen jag kom hem från Japan har jag varit usel på att komma i tid. Jag ska bättra mig.

Anna och jag hamnar på ...och himlen därtill - baren som ligger på skatteskrapans 25:e våning. Min första intryck är att jag är överklädd. Varför klär inte folk här i stan upp sig när de ska ut? Svart eller grått dominerade och Anna och jag stack ut; hon i lila och jag i rött.

Det tog 15 minuter att få beställa en drink. Nog för att jag lärt mig tålmodighet i Japan tack vare byråkratin, men det här är löjligt. Bartendersgänget ser I've got tha pawah-dryga ut.

Sen fick vi nog av utsikten och drog till Snaps där de ville ha 100 kr i dörren. Vem betalar 100 kr på Söder? Trodde inte det heller. Vi hamnar på Stockholms bästa sunkhak Kvarnen för att låna toaletten och ta en drink.

Det hände liksom inte.

Folk verkade vilja prata med oss hela tiden; gick två personer vidare, kom två nya och det var aldrig drygt eller otrevligt. Det är första gången som jag är på Kvarnen och har så sjukt roligt. Heja Vagnhärad-gänget som var trevligast. DJ:n visade sig vara från Skottland och tillsammans med Anna skrålade de fotbollssången från Harts.

Anna ville dra vidare, men jag var nummer två-nödig och hade ont i fossingarna. Kastade in handduken och kände mig tråkig. Som vanligt.