Brett - en guldgruva

I mitt skrattande tillstånd efter restaurang-incidenten ringer jag Brett och kollar läget på lärarfronten i skolan han jobbar på. Fixar (ytterligare) en CV (på engelska denna gång), packar ner Anna's pepparkakor och sen bär det av till Brett.

Med pepparkakor i mun och en Starbucks mocha latte i handen berättar Brett att uppenbarligen är det en irländsk pub som söker personal och jag får nummer samt mail till ansvarige. Sen söker skolan som Bretts polare jobbar på också personal. Kyoto International Community House har en anslagstavla av storlek gigantor där man kan erbjuda sina språkkunskaper för pengar genom att träffas och prata engelska/spanska/svenska.

Slutligen bad han mig registrera mig på sajter som hittar lärare och hittar elever. Jag visste inte ens att dessa sajter fanns. Avrundar genom att han introducerar mig till Google docs och jag har aldrig velat ha en Iphone så mycket som nu för uppdateringar och ständig mejlkoll.

På väg hem - med U2s One Love i lurarna - passerade jag fontänen vid Nijō Dōri.

Jag känner mig pepp nu faktiskt.