Välkommen till Playa del Kyoto

Från Kyotos perrong ringer Rille skolan för att kolla läget. Det låter inte så märkvärdigt, men det var en rolig syn då han står och bugar med telefonluren tryckt mot örat medan han säger hej då till vår rektor.

På skolan får vi info om att vi får jobba på våra studentvisum, om vi önskar, men bara 4 timmar/dag eller 28 timmar i veckan och absolut inte inom "underhållningsbranschen” - pachinko-hallar och hostessbarer och så vidare. Fullt förståeligt då skräckhistorierna kring hostessbarerna är så många att man inte vet vilka som är skrönor och vilka som är sanna. En grej som kan vara sant är att jobbar man olagligt och åker fast blir man portad från landet. Av alla skrönor väljer jag att tro på den. Tre gånger under mötet får vi frågan om vi kan hiragana - ett av de tre skriftspråken - och lyckligtvis kunde vi svara ja. Varför frågade han så många gånger?

Första skoldagen.
En turkiska
En holländare.
En nigerian.
Femton svenskar.

Det är ganska lite med tanke på att vi hört att det är ca 50 pers från Svea Rike som skulle gå i Tokyo. Lite charterkänsla sådär, men nu har jag i alla fall nån som jag kan snacka cravings för svenskt lösgodis med.

45 minuters lektioner gånger fyra med 10 minuters rast efter varje lektion. Pedagogiken är enkel; vi ska nöta in konversation och bas-japanska de fem första veckorna för att sedan gå in djupare med grammatik och ännu fler glosor. Vi har rektorn som sensei (lärare) under intensivveckorna och när vi får kursmaterialet fattade vi varför han var så på vad gällde hiragana. Boken innehöll så gott som INGA västerländska bokstäver och undervisningen hölls med hjälp av kroppsspråk och enkla ord, "I Jane, you Tarzan” typ. Upprepa och så igen, bara på japanska. Kan med gott samvete säga att det här var otroligt effektivt. Vi gick igenom en halv termin på Komvux-japanska på två timmar och det här är inget skämt. I den här takten kommer vi vara kanske kunna läsa barn-manga innan jul och fatta handlingen. Det ska bli skönt att kunna göra sig förstådd, även om det känns som att man är för blyg för att snacka för just nu.

Vi har besökt immigrationsverket i Kyoto och fixat Alien registration. Snart kan vi...
* skaffa mobiltelefoner
* skaffa en riktig bostad istället för studenthotell
* slippa alla moment 22-situationer vi har varit med om.

Berättar när vi jagar bostad i nästa avsnitt av "Caro - Hobbyjapanen".
Samma tid. Samma kanal.
Stay tuned.