Don't drink and dial, dammit!

När isen har smält i min Glenfiddich och det har bjudits på mousserande vin på The First ser jag hur han knappar på mobilen. Alko-lås på telefonen, tänker jag och känner att min mun öppnas för att diskutera huruvida man tänker, när man är full, klockan är jävligt mycket och man messar till nån som med största säkerhet blir skitirriterad av att det har hänt igen; ett fylle-sms av honom igen.

Det hela utvecklades till höjda röster, en massa sluddrande (han), massa svordomar (jag och han, mest jag) som kulminerade i ett hot från min sida att jag kunde citera ett sms framför vårt sällskap som han skickat för mindre än 1-2 veckor då den åtalade hävdade att nattliga sms i alkoholhaltigt tillstånd ej skett under perioden av minst "tre jävla månader".

Trots den smått dunkla belysningen kunde jag se hur hans hud skiftade färg till det varmare när han undersökte sin sms-historik på mobilen. Jag fick ett förlåt, en försäkran att det inte skulle hända igen. Känns som att man läst DET sms:et förut...Förlåt, ångerfull, jadda jadda.

Sen vill jag ta tillfället i akt och be om ursäkt till alla jag nånsin skickat kärlekskranka och helt jävla onödiga sms till mitt i natten i berusat tillstånd. Att jag störde så mycket fattade jag inte riktigt tills jag själv - eller ens ventileringskompis - blir utsatt för det.