Ge mig trollspöet

Sminket är på, hårband håller håret i styr. Suger in magen tills jag får kramp i magmusklerna och det känns ytterst oergonomiskt när jag har på mig fodralet. Ser bilderna och är missnöjd, trots att det inte är upp till mig att göra en sån bedömning. Drar paralleller med kossor och allehanda fula-modell-större-djur och går iväg för nästa ombyte. Surar.

Tänker efter. Suckar och blir fucking jävla trött på mig själv.

Hade jag varit det minsta lik valfri stort råmande djur hade jag inte fått jobbet. 
Eller fått på mig kläderna, för den delen.

Mitt självförtroende sviktar sällan, men när den gör det finns det ingen bekräftelse i världen som kan lugna den 14-åriga tjocka tjejen som - trots terapi - fortfarande lurar nånstans därinne som värsta jävla Voldemort.

Förutom denna detour, har jag haft en jättetrevlig dag med designergänget.