Kråkfötter - en författares signum

Här har jag faktiskt överansträngt mig med tuschpenna, fint brevpapper och försök till fin skrivstil. Jag kan inte skriva snyggt på japanska, inte ens för att rädda mitt eget skinn, men här kände jag mig som en 8-åring som skriver felfritt med bläck i skrivstil för första gången. Stolt, men med efterverkningar som kramp i handen - det tog femton minuter, men det blev felfritt - och syrebrist på grund av ansträngningen.

Så varför skriver jag på fint brevpapper? Uppgiften var att skriva en inbjudan som - beroende på vem du bjuder - ska ha ett anpassat språk. Bjuder du sensei, använder man keigo. Bara polarna? Ledigare språk, men fortfarande formell.

Vilket fest som helst var tillåten, allt från gyoza party till halloween- och studentfest. Rilles inbjudan var för hans 30-års fest där han bad alla sina vänner åka till Osakas flygplats för att därifrån - i en privat jet - flyga till en hemlig destination över en weekend. Inga gränser här inte.

Jag valde något "enklare"; en releasefest för min andra bok om mina upplevelser i Japan. Den hålls den 21:a november i Kyoto Towers övervåning. Fick du ingen inbjudan kan det vara för att jag inte skrivit en bok. Än.