Andra arbetsintervjun

Första arbetsintervjun gick ju minst sagt åt skogen språk- och intelligensmässigt och att jag ens fick jobbet gjorde att jag kände mig som värsta välgörenhetsutlänningen. Inte en bra känsla alls.

Jag har knappt hunnit lugna ner mig från första intervjun när pubägaren som Brett gett mig mailen till, messar och undrar om jag har tid för en intervju. Tackar, tar emot.

10 minuter för tidig kliver jag in på en mysig irländsk pub där ägaren väntar. Vi börjar prata och jag förstår ALL japanska som strömmar ut ur hans mun. Ställer han en fråga har jag svar på den, utan att stamma, få psykbryt eller känner mig stressad. Det var som att sitta och snacka med en kompis fast fortfarande med artighetsspråket i behåll och jag trivdes.

Den här gången förstod jag att jag fick jobbet.
Jag börjar i December.