The best of the best of the best, sir!

När Saitō sensei babblar iväg och förklarar japansk grammatik utan att använda ett ord engelska sitter jag som ett frågetecken och panikar vid tanken av att få frågan. Hon ÄR, enligt mig, den bästa läraren jag har i japanska och samtidigt den jobbigaste, kanske mest krävande lite skräckinjagande. Från dag ett har tanten yttrat ytterst få engelska ord. Hur hon fick mig att fatta utan att använda engelska i början är för mig fortfarande ett enigma.

Saitō sensei påminner om en 招き猫 [maneki neko] till och från, mest är det när hon ler. Hon är liten till storleken, men hon har pondus och karisma som får många människor att blekna eller bli gröna av avund. Hade jag inte känt henne, hade jag med största säkerhet hållt mig borta i rädsla av att få en armbåge i sidan när jag försöker tränga mig fram till kött-till-rött-pris-disken.

Dagens Saitō-lektioner gick ut på att vi skulle träna inför onsdagens prov. Det gick...sådär. Vi fick 10 minuter att göra fjorton uppgifter på och det kändes halvbra. Sen gick vi igenom ny grammatik. Oftast sitter jag och förstår 40%, men idag fattade jag fan allt. Lycka i två sekunder.

Ps. Bilden är lånad från Wikipedia. Konstigt nog hade jag ingen egen.