Tal-Caro?

När jag var 10 år gick jag hos en talpedagog vars namn var Tal-Bosse. Han såg ut som en kalare version av jultomten och talade med samma djupa stämma som tomten på Kalles Jul. Han skrämde skiten ur mig, men jag minns att jag gick hos honom i två år, mest för att få rätt uttal redan i början av lära-sig-svenska-perioden samt för att få bort Tensta-brytningen. Jag har honom att tacka för min telefonklara artikulerade svenska, med rätt uttalade ä trots en livstid i Stockholm.

Jag tänker på honom till och från. Senast igår när jag hade stödlektion i konversation på engelska, som sätter igång funderingar på om jag inte borde plugga till talpedagog. Uppenbarligen har jag en gåva. Japaner jag stödjer i engelska fattar hur de ska uttala när jag förklarar hur de ska sätta tungan i munnen och SEN uttala det svåra ordet som kan vara allt mellan thank you (dank eller tank jiu med japansk uttal) eller love som blir rabu på japansk uttal.

Sen hade jag en blyg 6-åring som knappt ville prata för att jag är tjej.
Eller så var det för att jag påminde om Tal-Bosse och bara var jäkligt skrämmande.