Finbesöket

När Ninlil ringer är klockan nio på kvällen och hon är Kyoto tillsammans med sin faster Schamiram. Varken hotell eller ryokan är att snacka om den här tiden på dygnet och Rille är ju i Tokyo så de fick krascha i sängen och jag på en futon under skrivbordet.

Så trevligt att Ninlil är i landet igen! Hon frågar när jag åker hem och jag svarar September. "Men det är ju snart", säger hon. Räknade på det och ja - det är sex veckor kvar och sen är jag i Sverige. Usch. Jag vill inte ens börja tänka på hur mycket jag måste förbereda till dess.

Det pratades en del om resor runt kafé Exelciors frukostbord. Min resfeber gör sig påmind och känner samförstånd med femåringar som har myror i brallan, förutom att mina myror är rastlösa som tusan i min resfebriga själ. Jag vill ha så mycket pengar för att kunna resa upp varenda liten slant.