2008 - Highlights

Vi har gjort rejäla framsteg inom det japanska språket.

Reser till Peking, Hiroshima, Tokyo, Nara under vårlovet, under sommarlovet till Biwako och Amanohashidate och till Stockholm, Budapest och London under höstlovet. Mycket resor, träffat många vänner och ätit mycket gott på vägen.

Jona, Lillasyster, Jens & Tobbe var i Japan och fick oss att längta hem lite grann.

Macbook Air släpps och startade ett habegär efter Mac likt den efter Chanelväskan jag suktat efter sedan jag var 12.

Maiko-spotting i Gion, mer än en gång. Provade dessutom på en Maiko make-over.

Rille och jag fyllde tre år ihop och firade med Ninjor.

Jag har skaffat jobb. Kanske för många jobb, men jag har skitkul. Sen provade jag också på att vara engelska- och spanskalärare, vilket är bra mycket roligare - och svårare - än vad jag trott.

Jag är lyckligt lottad med familj som stödde mig i mitt beslut att stanna kvar i Japan ytterligare ett år.

Längtar till 2009! 

Det ska bli minst sagt spännande att se vad det året har att erbjuda.

Mysfrukost

...med saffransgifflar och kexchoklad.

Jättetack till världens sötaste Maria för hela kittet!

Back again

Vi fick tillbaka datorn samma dag som inlämning. Problemet var batteriet som hade mindre än 20% kapacitet kvar tack vare krets som inte gillade värme.

Back on blogging. Wehey!

*svordomar*

Nu måste Äpplet in på service...igen.

Återkommer om ett par dagar...igen

Julafton 2008

Masako i jättefin tomtedräkt vid julbordet

Tomteverkstan

Viktoria och Skantz bygger pepparkakshus

Fortsätter julfira på The Gael

Från oss till er, god jul!

Oh, the fluffiness is gone yes

Ostylat var mitt hår lika bångstyrigt och fluffigt som Patrick Duffy's mäktiga kalufs under Dallas-perioden. När Proffs-mousset som jag packat med mig från Svea Rike tagit slut, provade jag andra mousse, men mitt hår fick bara mer volym av det och till slut kunde jag knappt lyfta huvudet från kudden; för mycket hår, för mycket jobb, för tungt.
Klippa eller inte klippa. Det är frågan.

Kutar in på frisörsalongen - osminkad och nyvaken - med fluffet under en hatt. Det tar min frisör tre timmar att rakpermanenta, klippa och frisera odjuret på mitt huvud, men när han är klar kan jag pusta ut. Det såg bra ut och jag är nöjd denna gång också.

God Jul!

Off-lajnar ett tag

När min mamma ringer från sin mobiltelefon till min mobil i Japan klockan 03 vet jag att det är viktigt. Jag hör hur hon samlar kraft för säga att min farfar har dött i hjärtattack.

Jag kan inte sova efter det.

Går upp klockan 08 och känner ingenting.
Ingen smärta i själen eller i hjärtat.

Dagen går.

Jag jobbar och jag tackar nej till jobb för i morgon.
För att jag undrar när jag ska reagera och gråta för att min farfar har avlidit.

Jag minns min farfar som den snälle mannen i mitt liv som tog med sig godis till mig och min lillasyster varje lördag klockan 14, när vi bodde i Chile och pappa bodde i Sverige. Han berättade underbara historier om hur min far och hans syskon hade det som barn. Han var alltid snäll mot oss och hämtade mig från skolan när mamma eller mormor inte kunde och istället för gå hem direkt efter skolan gick vi på parken och jag skrämde skiten ur honom genom att på ett magiskt sätt "försvinna" när han inte såg på för att sedan ropa och åka från de riktigt höga ruschkanorna. Jag kan inte minnas nån annan man som jag såg upp till så mycket när jag var barn.

Reaktion.
Äntligen.

命令 - japanska föräldrars vardag

Sockerstinn, non-stopp babblande på japanska, vägrade att lyssna och sitta still. Det tog 20 minuter innan min elev svarade på tilltal på engelska istället för japanska. Hon ignorerade allt jag sa och allt jag frågade. Jag bad henne sitta på "snäll" japanska - 座ってください [suwatte kudasai] - men när det inte funkade, trots 15 upprepningar gjorde jag det jag inte ville göra.

Jag blev tvungen att använda 命令 [meirei].

命令 [meirei] - befallande japanska är exakt det det låter som; du ger en direkt order riktat mot din elev eller barn. Verbet förändras från till exempel det vanliga yame-masu (sluta) till yame-nasai (SLUTA). Kan appliceras på alla verb och är tydligen mycket populärt bland japanska föräldrar när de fått nog.

Jag hörde mig själv viska 座りなさい [suwarinasai] - SITT - och hon tittade på mig, nästan sårad och satte sig. Efter det kunde vi forsätta lektionen som vanligt, utan spring eller försök till köra skrikande enmanna-barnkalas i klassrummet. Väldigt effektivt, men jag skämdes ändå som fan. Nästan som att jag ruskat om henne och gapat "nu sätter du dig ner ungjäkel!"

Usch.

Control

Baserad på Ian Curtis frus biografi Touching from a Distance får vi följa Bowie-älskande Ian bli kär, gifta sig, bli känd genom Joy Division, få barn, bli kär igen - allt detta som trycket växer tills han inte orkar mer.

Kanske är det de svart-vita råa kontrasterna som gör att jag faller för Control. Eller kanske är det för Joy Divisions musik - hört bara en låt av de tidigare - som jag känner numera att jag måste ha soundtracket från filmen och dessutom gjorde hela filmen sevärd.

Varning för konstant röksug genom hela filmen och eventuell köpsug efter kläder i 70-talsstuk med inspiration hämtad från Annik Honoré (spelad av Alexandra Maria Lara).

Jullov

Rille och jag tar med oss pepparkakor och bjuder klassen i klassrummet man annars inte får äta i, men som sista dagen var det ett undantag.

Vi fick också ha rollspel, där vi skulle agera par och bråka om sånt som par bråkar om och dessutom komma med en kompromiss så att bägge parterna känner sig nöjda. Jag fick vara Kakus oerhört lata fru som vägrade laga mat för att jag "tvättade faktiskt igår" och han "städade idag" och vi dividerade om vad vi skulle äta istället. Vi kom fram till att vi skulle äta sallad, för att "vi käkade faktiskt pizza igår och pizza varje dag är inte bra för kroppen".

Jag förtjänar fan en Oscar för bästa ledsen-min.

Rille och Okohi spelade ett par som jobbar på samma företag och håller på med ett stort projekt som kräver övertid. Problemet är att de har för stunden glömt bort att de har ett barn - Tira-chan (vår käre munk) - som ska hämtas på dagis och den som går från jobbet kommer förmodligen få sparken. Vem får gå och hämta lille Tira-chan, var dilemmat och det slutar lyckligt med att farmor går och hämtar och bägge "föräldrarna" fick jobba.

Rille making da call to mamsen

Torsdag

Känns segt.
Vill snubbla på mållinjen och strunta i skolan imorrn.
Det är ju trots allt SISTA SKOLDAGEN innan jullovet.

Making an effort here people!

Softbank-reklam igen!

Senaste reklamen för japanska Softbank med Brad Pitt.

Öva uttal - tungvrickare

Tungvrickare, enligt susning.nu:

"En tungvrickare är en mening, kort fras eller enskilt ord som är konstruerad för att vara svår att uttala, ofta med hjälp av flera liknande eller likadana ljud."

Jag använder mig av tungvrickare när jag lär ut engelska eller spanska, mest för att förklara hur lika ljud kan låta samt låta mina elever prova så jag kan rätta uttalet. Det låter kanske inte så effektivt, men när vi fick det i skolan insåg jag att det är ett effektivt sätt att träffa både uttal och hastighet.

Japanska hayakuchi - snabb mun:

• Nama mugi, nama gome, nama tamago - Rå vete, rå ris, rå ägg.
  
• Nomu nara noru na, noru nara nomu na - Om du dricker kör inte, kör du så drick inte.
• Papa no pajama wa kipajama chapajama shimapajama - Pappas pyjamas är gul pyjamas, brun pyjamas, randig pyjamas.

Engelska tungvrickare som är kräver träning för japansktalande:

• She sells sea shells by the sea shore.
  The shells she sells are surely seashells.
  So if she sells shells on the seashore,
  I'm sure she sells seashore shells.
• Thank the other three brothers of their father's mother's brother's side.
• Red lorry, yellow lorry, red lorry, yellow lorry.

Spanska trabalenguas:

• Tres tristes tigres tragaban trigo en un trigal en tres tristes trastos.
 En tres tristes trastos tragaban trigo tres tristes tigres. 

• Tengo un tío cajonero
  que hace cajas y calajas
  y cajitas y cajones.
  Y al tirar de los cordones
  salen cajas y calajas
  y cajitas y cajones.
• Erre con ""erre"" cigarro,
  ""erre"" con ""erre"" barril.
  Rápido corren los carros,
  Cargados de azucar del ferrocarril.

Till slut några tungvrickare du kanske känner igen på svenska:

• Ett kvistfritt kvastskaft
• Att få en väska att växa av vätska är svårt.
• Sju skönsjungande sjuksköterskor skötte sjuttiosju sjösjuka sjömän på skeppet Shanghai.

Träningsvärk i fejset. Natti natt.

Om ni undrar varför lösviktsgodiset är slut i Stockholm

...kan det bero på att Rilles mor och far förbarmat sig över oss och skickat Stockholms julranson av Karamellkungens lager.

Det kommer bli en mycket sur och chokladig jul.

Bäst av allt kommer också ett paket från min mor & far nu i dagarna med viktiga saker som knäckebröd, MER godis och Kalles kaviar. Förhoppningsvis hittade mamsen chilensk godis också...

Vi älskar er mamma och pappa, papá y mamá! Tack för dessa überfina grejer!

Jul-handel på Ikea

Pepparkakor- och glöggbehovet blev för stor. En tripp till Ikea i Kobe slutade med jultallrik tillsammans med varm glögg som skvalpade omkring i magen och sen köpte vi hem lite julmat också.

Richard - som vanligt - mycket exalterad över att vara på Ikea igen.

Masako och jag tar en paus i skön soffa.

Instuktioner för fest i Osaka

På grund av jobb missade jag Manamis födelsedagsfirande förra veckan och förrgår (fredag) åkte Viktoria och jag för att festa i Osaka med Manami och Naoko.

Instruktioner Operation fest i Osaka, Kyoto-bo

För kännedom:

• Sista tåget Osaka-Kyoto går 24.30-nånting.
• Klubbarna stänger 05.
  

Kastar in handduken vid 04.
Sätter sig på diverse nattöppen varm restaurang, beställer mat och powernappar vid bordet utan att bli väckt av personal. Såvida du inte däckar så att du tar upp fler platser än en kommer inte personalen att väcka dig.
Tar första tåget hem 05:45 för att komma fram till Kyoto 06:45.

Summan av kardemumman
Inte smart att festa i Osaka på fredagen om man jobbar på skola kl 11 på lördagen till 16, lika med 2 timmar sömn. Sen jobbade jag på puben från 18.30 till 01, dvs natten till söndag.

Hur jag orkade?
Jag drack två drinkar med väldigt lite alkohol i. Resten som dracks under kvällen var för min del juice och cola.

Status
Zombie-komatoze när kom hem efter pubjobbet. Rumlade runt i lägenheten under sminkborttagning för senare tuppa av och uppleva den kanske skönaste sömnen jag haft under mina 29 levnadsår.

Fanta - ny smak igen!

Fanta Fruit Punch.
Smakar som kolsyrad Bob-saft.

Det var inte så gott, nej.

Yatta!

Madz kommenterade:

"hittade detta.. what the fuck? :) vad är yatta??? (du som är japis, har väl koll? :)"

Yatta är förkortningen av verbet yarimashita som betyder jag gjorde det eller det är gjort. 

Det fiktionella bandet Happa tai - Leaf Squad - bestod av sex välkända japanska komiker och de gjorde år 2001 den här poplåten som en sketch. Den blev populär, satte sig på 6:e plats på listorna och sålde inte mindre än tripel platina i Japan. Inte nog med det; tack vare internet har den spridit sig till resten av världen som fått en mer eller knäpp bild av hur "japanska boybands" kan se ut.

Kan tilläggas att jag såg Yatta en gång och låten fastnade lika lät som 2008's sommarplåga Gake no ue no Ponyo. 

Wall-e

I Japan får man se filmerna sist av alla. I USA släpptes den i Juni och September i Sverige. Tålmodighet är inte min bästa sida heller. Jag väntade tålmodigt och det var det verkligen värt.

Wall-e är en kärlekshistoria fylld med detaljer och humor som petar en rakt på det där stället som är fluffigt och rosa och som får en att konstant le som ett jäkla fån. Att hålla händer med nån man tycker om har nog aldrig framställts så fint och så viktigt som i den här filmen och den känlan varar längre än till eftertexterna. Förutom "Wooreee", "Eeeeva" och "Eve" är det inte så mycket repliker som förekommer heller, så inga långradiga kärleksförklaringar här inte.

Under den fluffiga ytan av kärlek och galna robotar fanns en moralkaka - Planeten Tellus kommer bli ett sopberg pga överkonsumtion - och snygg samt diskret produktplacering av Apple i form Ipoden som Wall-e gillar så mycket och Eve - den skinande vita tjejoboten som Wall-e gillar mer än sin Ipod. Det roliga är att Eve, Ipod, Imac och Iphone har alla samma designerpappa: Jonathan Ive på Apple. På sätt och vis syns det.

Wall-e kan vara Pixars bästa film nånsin.

Höftigare än Elvis

Eftersom studerandet till JLPT tog sin lilla tid sket jag att göra allt annat.
Som till exempel skriva uppsatser och andra läxor.

Även om jag nu får kämpa som en gnu i kvicksand av läxor som ska lämnas in innan terminen är slut, är känslan enorm att jag faktiskt lyckades förbereda mig så långt innan.

Jag är inte den som har god framförhållning. Dessvärre höftar jag en hel del med allt.

Som dagens prov till exempel.
Jag höftade.
Och det gick nog åt helvete.

Men det kändes bra ändå.

Änglar från helvetet

Daimaru's julskyltning.

De ser inte ut att ha varit så snälla i år...

JLPT - avklarad.

Konstigt nog var jag inte nervös eller illamående inför provet. Det var ju "bara" nivå tre som är "näst enklast" och jag hade dessutom förberett mig väl. På nån nivå vet att jag klarat provet, men med hur stor procentandel får jag reda på i Februari.

På väg till Ryokoku daigaku, där provet hölls.

Klassrummet:
6 gånger 8 elever, fyra högtalare och två kontrollpersoner

På rasterna gick jag ut genom dörrarna och deltog - mot min vilja - i OS för passiv rökning.

Vänner poserar i korridoren

Nu gäller det!

Eller i alla fall om femton minuter.

Japanese language proficiency test!
Wehey.

Nu är jag redo...kanske.

Jag har gått igenom den här sabla boken från början till slut, gjort samtliga övningar och diagnostiska tester. Denna bok hade vi hela första året på skolan och det tog mig en vecka att ta mig igenom den på egen hand.

Eloge till mig för fan.

Boken var ju inte en pageturner direkt, men det visste jag redan. Hjärnan känns nu som gröt av japanska partiklar och grammatik med en skvätt ordförråd pudrad med kanji.

Heja.

Fisar & skrapande vovve stör sömn

Jag har knappt sovit.

Anledning 1 stavas tsasiki med för mycket vitlök.
Anledning 2: grannes förbannade vovve i den djurförbjudna byggnaden.

Vitlöken gjorde att jag hade magknip halva natten och jag fes ikapp med vovvens skrapande tassar mot vår vägg. Kanske inte den mest ultimata dagen att ha skola, privatlektion och jobb på puben.
Yoshi!

Efterfest? Nej tack...

Kryssandes genom pensionärer och turister i ett soligt och höstfärgat Kyoto hör jag samma kommentar som jag hör varje gång när jag har kjol på mig: "vilka långa ben hon har! Urayamashii!". Kursiva är japanska för avundsjuk.

Det är för mig en lättnad.

I Stockholm satte jag på mig en kort kjol och det skreks från överförfriskade män - ibland från andra sidan gatan till och med - Öööh, ska vi efterfesta i mina brallor? eller Vad sägs om att hänga med till mig på efterfest? Detta på ljusa dagen, ibland av nyktra män. Deras döttrar eller fruar måste ha känt stolhet över dessa prima alfahannar till makar/pappor/your idea here.

Kommentaren i Stockholm handlade inte om mina långa, snygga ben som sitter på en fantastisk kropp som numera fungerar som den ska och inte värker i ryggen.

Nej.

Det handlade om efterfest.
Jag blir inte bjuden till många såna här i Kyoto.
Tur är väl det.

Kanske därför jag trivs här.

Tal-Caro?

När jag var 10 år gick jag hos en talpedagog vars namn var Tal-Bosse. Han såg ut som en kalare version av jultomten och talade med samma djupa stämma som tomten på Kalles Jul. Han skrämde skiten ur mig, men jag minns att jag gick hos honom i två år, mest för att få rätt uttal redan i början av lära-sig-svenska-perioden samt för att få bort Tensta-brytningen. Jag har honom att tacka för min telefonklara artikulerade svenska, med rätt uttalade ä trots en livstid i Stockholm.

Jag tänker på honom till och från. Senast igår när jag hade stödlektion i konversation på engelska, som sätter igång funderingar på om jag inte borde plugga till talpedagog. Uppenbarligen har jag en gåva. Japaner jag stödjer i engelska fattar hur de ska uttala när jag förklarar hur de ska sätta tungan i munnen och SEN uttala det svåra ordet som kan vara allt mellan thank you (dank eller tank jiu med japansk uttal) eller love som blir rabu på japansk uttal.

Sen hade jag en blyg 6-åring som knappt ville prata för att jag är tjej.
Eller så var det för att jag påminde om Tal-Bosse och bara var jäkligt skrämmande.

Light up på Kiyomizudera

Tillsammans med Viktoria och Izumi gick vi på light up; kvällsöppet på tempel med strålkastare som lyser upp sevärdeheter som byggnaderna och kōyō; de röda momijilöven. Mys!

Vanligaste utsikten över Kiyomizudera

Lyktor som denna lyste upp passager och stigar

I trädgården

Det vi kom hit för att se: momiji!

För mycket fritid

Mattis och origamibåten

Båten Betty och med tillhörande pirat.

...på lektionen är aldrig bra. Det betyder oftast att man inte lyssnar, men man kan också vara konstruktiv på ett annat sätt. Mattis origami-båt är resultat på "konstruktiv på annat sätt".

Patapon 2

Jag älskade Patapon. Det var gulligt, krigisk och rytmisk och bara lite beroendeframkallande. Nu har Patapon 2 släppts i Japan och därmed också REKLAMEN som kanske får många att fantisera "om nåt sånt fanns för just mina behov, skulle jag..."