Off-lajnar ett tag

När min mamma ringer från sin mobiltelefon till min mobil i Japan klockan 03 vet jag att det är viktigt. Jag hör hur hon samlar kraft för säga att min farfar har dött i hjärtattack.

Jag kan inte sova efter det.

Går upp klockan 08 och känner ingenting.
Ingen smärta i själen eller i hjärtat.

Dagen går.

Jag jobbar och jag tackar nej till jobb för i morgon.
För att jag undrar när jag ska reagera och gråta för att min farfar har avlidit.

Jag minns min farfar som den snälle mannen i mitt liv som tog med sig godis till mig och min lillasyster varje lördag klockan 14, när vi bodde i Chile och pappa bodde i Sverige. Han berättade underbara historier om hur min far och hans syskon hade det som barn. Han var alltid snäll mot oss och hämtade mig från skolan när mamma eller mormor inte kunde och istället för gå hem direkt efter skolan gick vi på parken och jag skrämde skiten ur honom genom att på ett magiskt sätt "försvinna" när han inte såg på för att sedan ropa och åka från de riktigt höga ruschkanorna. Jag kan inte minnas nån annan man som jag såg upp till så mycket när jag var barn.

Reaktion.
Äntligen.