Min dator är här!

Jag älskar dig Äpplet!!

Nu kan jag börja blogga här istället.

Datorn

är beställd!

Nu kanske jag kan börja blogga igen när jag väl får den...

It shall soon be mine

Rille och jag har under ett år, 6 månader och 15 dagar delat hans dator. Då jag har blivit mer och krävande i mitt surfande efter kläder, mode, bloggande och speltrailers behöver jag verkligen en alldeles egen shiny Mac att leka med.

I slutet av denna månad har jag en alldeles egen Mac på 13".
Inte en dag försent.

Lagen om allts jävlighet

Igår tänkte jag: Fan, jag pallar inte mer. Jag ska skolka från skolan och stanna hemma och käka chips och dricka cola tills jag inte kan andas. Vad händer då? Jo, jag stannar hemma, men det är fan inte för att jag skolkar. Mina förbannade öron gör så ont att det kan bara betyda en sak; kommande förkylning.

Och inga chips eller cola fick jag dricka heller.

Värst av allt är inte smärtan i öronen. Imorrn har jag presentation med mig kursare om nån jävla tråkig undersökning. Tråkigare grej får man faktiskt leta efter.

Hej, jag lever!

Jag älskar att få mejl från folk som är smått oroliga och undrar om jag ligger i koma eller nåt när jag inte bloggat på ett tag, haha.

Förra veckan var späckad med jobb och studier och det verkar som att det kommer att bli värre då slutet av terminen närmar sig. Om två och en halv vecka har vi lov och innan det har vi inlämningsuppgifter och prov som ska göras. På det jobbar jag så det ryker, vilket är ganska skönt. Jag vill inte vara inrutad på bra skolan, det är dåligt för hjärnan och min eviga rastlöshet.

Efter skolan har jag ledigt från jobb.
Då ska jag ligga hemma och slappa.

JLPT - resultatet

Resultatet för Japanese Language Proficiency Test - JLPT - som vi gjorde förra året kom idag.

Drumroll please!

Jag klarade nivå tre med 83%.

Klarar jag nivå två i Juli med lika många procent kommer jag köpa en Chanelväska. 2.55 modellen. Då - och bara då - kommer jag vara värd en väska för 25 000 kr. Ska bara spara lite först...

Mini-jordbävning

Med seismisk aktivitet som bräcker de flesta länderna är det föga förvånande att vi - i morse 06:47 - vaknade av det gungade i längenheten.

Då vi låg och snoozade trodde jag att det var Rille som vände på sig och han trodde att det var jag som kliade i örat. Tydligen kan jag klia mig i örat så att väggarna skakar.

Enligt Japanska Meteorological Agency var det en tvåa i styrka.

Kan jag ta ett meddelande?

Viskningsleken på Japanska.
Med papperstrut.

Omväxling

Har haft på känn att jag håller på att bli sjuk igen, men jag låter det inte klämma åt mig. Jobbar på som vanligt och äter ordentligt för att orka med jobb och studier. Jag är lycklig med varje dag som jag får med omväxling i jobb, även om det kan vara lite...ja...ansträngande.

Idag:

* Jag lär en sexåring mat-ord på engelska, medan huvudvärken från helvetet dunkar i huvudet.

* Får en tablett av min chef för huvudvärken. Den var tydligen mycket avslappnande fick jag reda på EFTER att jag svalt den.

* Håller mig vaken på baren tack vare högljudda och underbart trevliga aussies och en walesare.

* Det var en kund som försökte supa mig under bordet. Kollegan spädde ut alla mina drinkar med 99 % vatten och det slutade med att kunden somnade vid baren. Själv var blev jag jättepigg av all vatten jag satt i mig.

* Lilla lillasyster fyller 17 och trots 10 samtal till hennes mobil i Sverige fick jag inte tag på henne. Anledning? Hon har bytt nummer, fick jag reda på genom FACEBOOK. Awesome.

Tōei Eiga Mura

Klockan 09.10 stod vi utanför portarna på Eiga Mura, den legendariska filmstudioparken i Kyoto - där 10 000 filminspelningar och 20 000 tv-dramor har spelats in - för att få testa ett nytt guidesystem från Willcom/Sharp. Efter instruktionerna begav vi oss ut i Tōei Filmbyn för att agera vanliga turister fast med guidesystem som bra mycket mer avancerad än en papperskarta och kameramannen Billy i hälarna.

Hotade till livet av samuraj med plastsvärd

When the sea monster pops out of the water

Gör det själv-verkstad

Japansk filmhistoria

Kamerakillen Billy, jag och Rille posar med sol i ögonen

Utvärdering

Happy singles awareness day

Som jag tidigare skrivit är alla hjärtans dag speciellt i Japan. Tjejerna köper choklad till

1. män de är intresserade av kärleksmässigt.
2. manliga kollegor.
3. bästa killkompisarna.

Jag köpte chokladmuffins till Rille, men den käkade han upp ett par dagar före alla hjärtans dag. Sprang in på Takashimayas chokladavdelning och köpte två nya muffinsar i finchoklad för att mata mannen min och sen passade jag dessutom på att köpa tre askar 義理チョコ - en till varje manlig kollega på mysig irländsk pub.

義理チョコ - [giri choko] direkta översättning är plikt choklad. Det är så det kallas när man pliktskyldigt ger bort choklad till sina manliga kollegor. I och för sig gör jag det inte för pliktens skull; jag gör det för att det är kul att ge bort choklad till dessa underbara godisälskande grabbar jag jobbar med.

Dagiskonsert

Dagiset jag jobbar som engelsk lekfröken på hade konsert idag. Det var kul att se "min" klass framföra Sound of Music på japanska, med sånger på engelska. 

Efter konserten var ungarna som galna och jag och Rille fick ställa upp på bild tillsammans med barnen på FÖRÄLDRARNAS begäran. Ungarna hoppar upp i våra knän och kamerablixtarna var bländande. 

Klassfoto tog vi också.

Jag ska aldrig...

...aldrig mer äta kött.

Anledningar

1. Min mage klarar det uppenbarligen inte. Den har svullnat upp så pass mycket att jag inte fick på mig mina lösa jeans.
2. Jag kött-rapar morgonen efter.
3. Min hy ser ut som fan. Ingen lyster, bara fettigt - som att jag andas kött genom porerna.
4. Jag är glad över att Rille inte sov hemma inatt. Massiva köttfis-attacker från två personer på liten bostadsyta leder nog till döden.

Efter köttbuffén

肉食べ放題 [niku tabehōdai] och 飲み放題 [nomihōdai] var gott. Två timmar senare ville jag bara gå hem och lägga mig vilket kanske inte är världens bästa grej för kroppen efter en all-you -can-drink/eat-buffé.

Svar till Tanuki:

Den här middagen kostade 3800¥ per person. 

Kom hit så visar jag hur det ska gå till.

Osminkad och sugen på...kött.

GAH!! Rakpermanentet har gått ur en hel del och mitt hår är fluffigt och vågigt igen. Paniklånade Chris plattång och nu har jag fluffet under kontroll ett tag till.

För närvarande sminkad och klar för utgång på 肉食べ放題 [niku tabehōdai] - köttbuffé - och säga hejdå till kompisen Yuzuke som åker till Kanada på måndag.

Bara för att klargöra är köttbuffé i Japan inte speed-dating eller gå på klubb på lönehelg i Stockholm.

Det är bespisning av föda vi pratar om här.

Kayōbi/Suiyōbi zutto nete ita

Då det är Japans nationaldag som firas är vi lediga på en onsdag.
Det betyder fest på tisdag.

Eller mja.

Jag jobbade på mysig irländsk pub till klockan 02. Hann prata med två walesare, två norrmän, inte mindre än tre engelsmän och en MASSA japaner som skulle promt ha drinken "Sekkusu on za bīchi"- läs Sex on the beach - och den är inte helt lätt att göra.

Wataru och jag gick efter mitt jobb och karaokade. Ingen alkohol här inte, vi drack kaffe.
Somnade på riktigt. Wataru snarkar, men det visste vi redan sen han däckade efter för många tequilas. Vaknar av att pizzan vi beställde en halvtimme tidigare levererades och den var så liten att vi fan ännu hungrigare när ätit upp den.

McDonalds fick sig ett besök. Äter, får hjälp med läxorna.
Gör som alla japaner som missat sista tåget och sover två timmar på donken.
Hellre McD's än kal buske vid floden.

Kommer hem 11.
Somnar igen 11.30.
Sen jag var 13 har jag inte kunnat sova mer än fyra timmar per natt under sommaren. Antar att min kropp sparar på sovtimmar för tillfället.

Dōyōbi/Nichiyōbi

Film:
JCVD. Utan tvekan, Jean Claude Van Dammes bästa film!
Och nej Gabbe, Kickboxning (den när han kickar ner palmen) är inte ett mästerverk.

Changeling. Hon är ju för begåvad, den där Jolie. Hemsk jävla rulle, på det sättet att jag ville börja böla stup i ett.

Mirrors. Kiefer Sutherland är för evigt Jack Bauer.
Trots demoniska speglar och läskigheter kutar han runt med picka i handen och gormar, precis som i 24.

Body of Lies. Leo Di Caprio blir bara bättre och bättre. Bruna linser hade han också.

Glufsar:
Mjukisbyxorna på för expanderande mage och hugger in på chips och chokladtäckta kex. Because mina äggstockar says I'm worth it.

Jobb:
Skitsmart att svulla så att jag knappt får på mig jeansen när jag ska jobba på puben.

Läxor:
Allt klar. Det är inte värt studieskulderna om inte ger sig fan på att klara läxorna.

Dont worry, bara en förkylning

Trots luddigt i huvudet av snor, huvudvärk och diverse Ting Tings toner som hoppar omkring därinne gick jag till jobbet.
Japanska tänket har smittat av sig.

Men jag kör i alla fall inte en サラリマン [salaryman] och super mig full med chefen och däckar i en buske trots förkylning.

Min chef dricker ju inte så jag får göra sånt skit med min vapendragare Sebastian i stället.

The Ting Tings - Namba Hatch

Engelska indiepopbandet The Ting Tings äntrar, börjar lira och känslan är den samma som när klasspolarna i musikverkstan hade framträdande; genuint glatt och medryckande och till och med lite proffsigt. Till skillnad från klasskompisarna var sångerskan Katie White energisk, men nödvändigtvis inte karismatisk. Det här är inte på något sätt negativt. Tvärtom vill jag påstå att jag inte dansat så mycket på en konsert nånsin.

Mest imponerande var när trummisen/gitarristen/sångaren Jules de Martino satte igång bastrumma och cymbal med fötterna samtidigt som han sjunger OCH spelar gitarr. Simultanskills.

Låtlista, ej i ordning - för jobbigt.

• Great DJ 
• Fruit Machine 
• Traffic Light 
• Shut up and let me go 
• Keep your head 
• Be the One 
• We walk 
• We started nothing
  

För att självklart avslutas med UK ettan That's not my name.

Choklad-provning

Då Takashimaya har sin stora chokladförsäljningsfrenzy inför alla hjärtans dag gick jag och Viktoria dit och provsmakade. Sugoi, med tanke på att vi borde ha käkat lunch istället.

Jag handlade världens godaste chokladmuffin som Rille käkade upp på två sekunder när jag inte var hemma.

Ja, han fick den innan fjanteriet på alla hjärtans dag.
Vi bor ju så jäkla litet så det går ju inte att gömma nånting i kaninhålet.
Inte för att jag försökte eller så.

Hur bra är det inte med ett armband som har chokladberlocker?

Svar på "Pausläge"

Hej alla,
och tack så jättemycket för att ni tog er tid att bara skriva ett par rader.

Orden värmer och mjukar upp den där lilla, men hårda klumpen av trauma som finns nånstans i huvudet.

Jag sover som en stock om nätterna och -det ska ni veta - är guld värt.

Puss och kram

Carolina

What's shaking, Japan?

Hey, vad är det där vita som faller från himlen?, undrade folk.
Ledtråd: det är INTE snö.

145 km utanför Tokyo finns berget Asama som inte bara är ett berg, men också en vulkan och uppenbarligen en aktiv sådan. Det vita som föll ned från himlen var ju inte snö, det var aska. Asama hade fått ett utbrott och precis som förra året i Augusti blev inga människor skadade. 2002 däremot fick Asama ett utbrott som slängde iväg aska och sten så långt som 200 km bort.

Visste ni förresten att Japan har 108 AKTIVA vulkaner?
Egentligen kommer inte det som en stor överraskning med tanke på hur seismisk aktiv detta land är.

Imagination, saving the day!

Med Rille hemma - stackaren har öronont och halsont - sitter jag på de två sista lektioner och koncentrerar mig på nya omöjliga ord och roliga bilder som också går under namnet kanji. Mindre glad blev jag också när jag kom på att jag måste jobba och det var liksom inte med i min mentala want-to-do-list just idag.

Tre grammatikpapper senare inser jag att jag har två uppsatser och skriva.

Men jag vill hellre inventera smink och leka att jag är världens mest välbetalda make up artist.
Jag har definitivt tillräckligt mycket smink och borstar för att kunna göra det.
Kunskapen finns också.

Nu saknas ju bara att jag får betalt också.

Live in ze now

Min klippa och min bäste vän Richard lyssnar, funderar och analyserar. På sätt och vis känns 05.30 väldigt avlägset och när vi pratat om det som hänt mår jag bättre och det känns som att jag bara upplevt en mardröm. Detaljerna har bleknat i mitt minne och tårarna kommer inte ut längre.

Men det ändrades lite grann när jag såg det intorkade blodet på mina Converse.

Orka älta!, tänkte jag. Sen gick vi på 007, käkade popcorn och jag retade Wataru - vilket har blivit lite grann av en fritidsyssla då han fortfarande kreditkortas. Och jag nämnde ingenting om det jag fick uppleva tidigare idag.

Palla älta liksom.

Pausläge

Ser hur tre killar riktar in sparkar på den fjärde killen som ligger och vrider sig i fosterställning på trottoaren. Jag springer ut ur nattöppna restaurangen och börjar skrika och dra i killarna som slår. Yamete! Yamete! kommer det ur min mun så högt och så många gånger jag förmår. Fem japaner står som paralyserade och ser detta hända, men jag är den enda personen som rör sig, skriker och är i färg i den här pausade svart vita filmen. En av killarna som slår springer därifrån när han hörde mig skrika. De två andra killarna fortsätter att rikta in sparkar, blodet sprätter.

Natsumi ringer polisen. Killarna slutar att sparka och springer därifrån. Kvar ligger han - en främling - i fosterställning och blöder. Jag frågar om han kan stå, jag frågar en närstående person om hjälp så att jag kan resa den misshandlade bort från vägen med bilarna. Både offret och personen svarar med tystnad.

På något sätt får jag alldeles själv främlingen att resa på sig och sätta sig vid trottoarkanten. Läppen sprucken hela vägen upp till ena näsborren, näsan knäckt på fler än två ställen och ögonen är igenmurade. Han sluddrar och jag ber Natsumi ringa efter ambulans. Det är så mycket blod och jag ser ner på mina skakande händer. Ja, blod där också.

Polisen kom under tiden jag var inne på restaurangen och tvättade bort främlingens stelnade blod under mina naglar. Förhörd på plats. Får gå.

Chocken kom när jag klev in i lägenheten.

Och ångern över att jag inte gjort mer.

Men förmodligen gjorde jag mer än andra.

In the name of Rob

Rille går hem från skolan med feber efter halva dagen och jag kastar in handduken på torsdagens andra lektion. Hem och sov bort den onda huvudvärken från helvetet. Snorigheten och hosta har inte infunnit sig ännu.

Konstig i magen - på grund av förmodligen överdos av huvudvärkstabletter - ger vi oss ändå iväg till keeki tabehoudai (tårtbuffé) för att fira Robins födelsedag. Det var ansträngande, men gott.

Fullt förståeligt att jag sov i fem timmar efteråt för att kliva upp, dricka te och fortsätta sova oavbrutet resten av natten.

Men idag mår jag bra.
Och nu ska jag dra iväg och jobba.

Kinesiska nyåret i Japan

Jag har ätit dumplings tills det inte var gott längre.
Dagens bilder kommer från Kobe.

Ingången till Nankinmachi - Kobes Chinatown.

Pekinganka, dumplings och annat billigt gott.

Oh, the memories!

Bruce var självklart där.

Lejondanser!

Det gick "kawaii" sus genom publiken.

WAH!

Satt som en fågelholk med resultatet i handen: 81% trots sömnig, utarbetad och förstörd när jag skrev provet.

Det firades med att plugga till morgondagens prov.

Jag vill skicka hjärnan på semester.
Förmodligen är det billigare än att flyga till Hokkaido.

Man lär sig nya grejer varje dag

Jag lärde mig mycket nytt på mitt jobb idag.

1. Service är en bra grej trots att man inte får någon dricks i Japan kan man ge sig i backen på att man får snacka med gästerna mer än i Sverige och dessutom skåla med dem utan att chefen blir sur.

2. Sarkasm heter 皮肉 [hiniku] på japanska.

3. Fransk champagne och japansk shōchū är skitbra om man vill bli full i ljusets hastighet.

4. McDonalds klockan 06 på morgonen tillsammans med stamgästerna från Puben är mys.

5. Att ständigt vara beredd på att bli attackerad tar på krafterna. Sen slappnade jag av och nu har jag ont i armhålorna.
Watarus vedergällning var pågående och inte nådig på jobbet.

På Hub

Efter jobbet möter jag upp Chris och Wataru för drinkar på Huben.

Kanske gjorde mitt livs största misstag när jag kreditkortade Chris och sen inviger Wataru i det också.

Jag misstänker hämnd, av Wataru, imorrn på jobbet.

Shakeys

Pizzabuffé?! tänkte alla när vi först hörde om Shakeys för drygt ett år sedan. Svältfödda på den svenska versionen av den italienska nationalrätten trallade vi iväg till restaurangen på Sanjo. Visst, det var ingen capricciosa, men det gjorde inte så mycket.

Bland dessa varianter av japansk pizza fick för första gången ta del av, det vi kom att kalla för, dessertpizzan.

Det är exakt det det låter som; pizza som bakats i ugn, men med vaniljsås istället för tomatsås. Toppingen är chokladsås som spritsas över pizzan när den lämnar ugnen. En annan variant är är den med kolasås i botten, toppad med brownies, valnötter och florsocker. Visst, det låter som att dagisungarna gått lös i skafferiet och bakat pizza av de bästa de vet, men faktum kvarstår att DET VAR GOTT.


Sen äter man för mycket och ligger och kvider resten av dagen.

立ち読み

Bra grejer!

立ち読み [tachi yomi] som består av kanji för "stå" och "läsa". Det här funkar inte i Sverige då tidningsförsäljarna blir sura och fäller mindre braiga icke servicemässiga kommentarer. Överallt, från konbini till bok- och tidningshandel blir det alltså inga sura miner om du står och läser.

Nu är det bekräftat

Jag är Superwoman.

Igår kliver jag upp 7, gör läxor, går till skolan och börjar jobba på mysig irländsk pub klockan 16.30.

Och jag jobbade - non stop, utan mat och utan att tappa temperamentet enda gång - till klockan blev 06.10.

Vinglade hem av övertrötthet och med Obamas tal ringande i öronen.
Duschade och åt en stadig frukost bestående av ägg, bacon, kaffe och vitaminer för att sedan sova i EN timme. Vakna. Koffeintablett gånger två. Vatten. Svälj.

Sen gick jag till skolan.
Och skrev prov.
Det gick nog ganska bra.

Efter plugget dog jag inte av trötthet heller. Vi käkade hos favorit-indiern Ajanta och EFTER DET gick jag hem och dog.
Men nu är jag vaken och funderar på att börja plugga till nästa veckas prov.
Heja ambitionen!
Sen om jag faktiskt gör det eller inte, vet jag fan inte.