Am I retaining water, or something?

I tryggheten av mitt eget hem sätter jag på mig mina bekväma - trots klackhöjd på 10 cm - skor från Zara och lämnar min klimatkontrollerade lägenhet för en promenad på femton minuter i 34 graders värme till Starbucks. "Kaffe först, mat sen" bestämde Brett på telefon när jag väckte honom 11.50 imorse.

Efter kaffe gick vi på den nepalesiska restaurangen Himalaya. Vi tar av oss skorna, slår oss ned och beställer. Det fina med Brett är att han alltid har nånting att prata om och jag känner mig periodvis samhällsmässigt efterbliven då han följer allt; nyheter, politik, religion - you name it. Att prata med honom att som att få nyheter och samhällsperspektiv uppskjutet i venerna, ibland till och med ofrivilligt, men på stora hela intressant.

När vi druckit sista droppen chaité reser vi oss och jag märker hur stela mina ben blivit av att sitta på golvet. Skulle sätta på mig skorna och det gick inte. Jag får aldrig svullna fötter - inte ens på flyget - men nu har det alltså hänt.

Fötterna var så stora att huden letade sig ut igenom banden på skorna. Jag får panik och TRYCKER in fossingarna i skona. De hårt pulserande tårna kunde matcha mitt röda OPI nagellack. Jag fick en flashback från Italien där en tant hade på sig en bikini, men det var bara triangeln för venusberget som syndes då mängder av hud hängde över de tunna banden på höfterna. Got the visual?

Mina fötter i skorna i ouppsvullet tillstånd.

Jag tog mig hem och höll på att svimma av lättnad när jag äntligen fick av mig skorna. Fötterna såg ut som en shar pei fast utan sötfaktorn och dregglet. Bara jävligt skrynkliga.