Lite skillnad, kanske...

Jag lagade mat för första gången idag sen vi kom till Sverige. Köket hemma hos Rilles föräldrar kändes större än nånsin med sina fyra lyxiga spisplattor samt lite större diskbänk. Fast det är ju självklart inte bara det som är skillnaden.

Just det.
Den är lite större än köket vi är vana vid...

...i vår japanska lya.
En spisplatta, minimalt kylskåp samt diskho.
Främsta anledningen till att vi äter ute.

Varför jag sa upp mig idag

Jag började jobba på Connex tunnelbanan juni 1999 som tågvärd. Arbetade i tio månader sen utbildade jag mig till tunneltågförare på gröna linjen och samtidigt som jag pluggade på komvux eller folkhögskolan på kvällarna för att hjärnan inte skulle tyna bort. TUTF - tunneltågförare på TUB-språk - var kul under de första två veckorna, sen var nyhetens behag som bortblåst eller spänningslöst, som vi säger på företaget.

I 5 år var jag uttråkad och rastlös, men det var mina underbara kollegor - där många har kommit att bli mina närmaste vänner - som fick mig att stanna. Inte med fysisk våld såklart, men jobbet är ju en trygghet och jag hade lite över 22 000 skäl den 25:e varje månad att stanna kvar. Varje dag var ju inte en pina heller, men hade jag fått en utskällning av en idiot till trafikant var mina kollegor där och stöttade under ventileringsutbrotten.

Åtta dagar innan julen 2004 får jag PUT - TUB-språk för person under tåg. En tant som hade bestämt sig för att jag - bakom min spak och med tre vagnars tåg - skulle ta hennes liv på väg in vid Odenplan. Såvitt jag vet överlevde hon.

Jag däremot, grät så mycket och kunde inte sova under det två månaderna som följde. Varje gång jag blundade såg jag henne på spåret, hörde ljudet av kroppen mot tågets underrede. Hade det inte varit för mina närmaste på företaget (ni vet vilka ni är) hade jag aldrig återgått till att köra tåg mindre än tre månader efter händelsen.

Ja, jag återgick i tjänst. Kom in i rutin. Gnällde som fan. Tröttnade. Först besökte jag Kina 2005 och nästa mål blev Japan. Nej, beslutet gick inte "bara sådär". Det kom jag fram till efter mycket om och men.

Idag sa jag upp mig på SL/Connex/Veolida, eller vad de nu heter.
Och det är lika stor befrielse som ett toabesök efter att man hållt sig riiiktigt länge.

YATTA!!!

Under första avsnittet av Heroes vol. 3 pratar Hiro Nakamura med sin polare Ando på japanska och jag förstod allt! Triumf, triumf. Vevar handen över huvudet i töntig Arsenio Hall-stil och säger "ruff ruff" i takt när ingen ser på.

Det här var ju faktiskt anledningen till varför jag ville lära mig japanska till att börja med. Jag är för jefvla lat för att läsa texten på engelska. Latheten återupprättad och mission accomplished.

Middag med Ina

Ina, snyggare än nånsin, sippar på sin rosa drink - perfekt mixade jordgubbar blandade med mjölk, is och sprit - som passar hennes bubbliga personlighet perfekt. Det blev inte Göteborg då det såg ganska stängt ut och vi gick vidare till Jimmy's Steakhouse vid vattnet.

Vi pratar förhållande - past, present, future, jobb och galna grejer som hänt under det här året. Det som känns som en livstid för henne känns som två månader sen för mig och sånt är bara skitskumt. Samma ämnen som vanligt, fast i uppdaterad form med en tvist av eftertanke och analys. Och en massa asgarv, så klart.

Det kändes lite vuxet att vara hemma innan klockan var ens 22. Känslan tilltog rejält när jag kände mig lullig fortfarande trots att jag bara druckit två drinkar.

Förväntningarna är höga. Ina & jag ska på restaurang Göteborg ikväll där melonlikören smakar som bäst. Där myntade vi också uttrycket "melonfull". Behöver nog inte säga mer än så.

Nostalgitrippar & hälsar på mormor i hooden.

Min hy avskyr Sverige

Lika mycket som jag hatar att åka tunnelbana, hatar min hy det svenska klimatet. Värst av allt är att kylan liksom inte ens börjat på riktigt. Det ska bli 12 grader varmt idag och det kommer sjunka med två grader denna vecka.

Jag har gått från att ha fet hy till att det är så torr att jag fjällar och har torra fläckar på ansiktet. Det har blivit en dyr taxfree-historia det här, ska ni veta, men nu har jag faktiskt fått ordning på det lite grann.

Nu kan jag sminka mig utan att klia på de torra fläckarna.

Hos Casa de Jens/Helgen i bilder

Om jag ska ha ett sommarhus så vill jag ha denna designerdröm till hus som Jens har.

Utsikten

Rille gör i ordning helikoptern för en tur...

...i stora rummet

Herrarna gör i ordning grillspett

Lurvigt på vägen

Ligger under en filt och myser med en kopp té på Jens fina landställe nånstans i Strängnäs. Tystnaden är helt enorm.

Bakåt:framåt-mässan

Maria tafsar på handskar i Vintagebutikens del.

Det är svårt att hantera att jag kanske hade hajpat Bakåt:Framåt-mässan bara lite grann. Jag hade förväntat mig fler försäljare från andra städer än Stockholm, gärna utlandet. Smyckesutbudet var undermålig, men pärlor fanns det gott om. Kortbetalning var allt annat än smidig.

Visst, jag gnäller.

Men faktum kvarstår dock att jag älskar att denna mässan kom till. Intresset finns och det kan bara bli bättre och större till nästa år. Dessutom gick jag från mässan med en fantastisk kappa från Vintagebutiken. Jag känner mig som wonder woman i den.

Höjdpunkten var att gå på vintagemässan med Maria. I hennes sällskap är allt bara fucking fab.

Brunch på Bagel Street igen

Niclas drar till Tokyo för ett år och innan vi träffas där måste vi träffas här. Det finns bara så många ställen jag vill bruncha på och återigen blev det Bagel Street, denna gång en Pesto Chicken Bagel och gott te.

Budapest i bilder

Vår logi hos vännerPool och söt tjockis katt ingick.

Szent István Bazilika

...skymtar fram i bakgrunden.

GulashRestaurangen Szlovák Sörözö på Bihari Janos utcá 17 har Budapests bästa gulash

Gerbaud

Kaféet Gerbaud vid Vörösmartytorget har funnits där sedan 1870. Med så mycket kunder kommer den finnas kvar ett tag till.

Thermalbadet Széchenyi Fürdő

Fyllt med turister, men värt ett besök.

Parlamentet

Vacker byggnad, sedd från Margit-bron.

McDonalds

Den gamla tågbyggnaden blev en lyxigare McDonalds.

Saluhallen

För matintresserade kan saluhallen vid Vaci utcá vara en grej att besöka...

...men äkta ungersk korv är faktiskt billigare i ungerska matvaruaffärerna. Gåslever liksaså.

Rille har blivit farbror

- Hon skulle ju inte komma förrän i November, sa Emmas far tillika Rilles äldre bror på telefonen.

Emma hade bråttom till världen och föddes 6 veckor innan ETA - estimated time of arrival. Åtta timmar efter familjemiddagen tittade hon ut, när vi suttit och skämtat om att restaurangen låg på samma gata som sjukhuset.

Mac:en har sjukat sig!

Efter en hård dags turistande och butiksrecon kommer vi hem och ska slappna av framför datorn, men något har hänt. Ljudet funkar som vanligt, men skärmen går inte igång. Jag fattar inte vad som är fel! Sitter och leechar nät genom Iphonen men kan inte publicera bilder tills jag får tag på en "riktig" dator. Rille felsöker för fullt, medan jag vankar av och an, orolig för att Äpplet kastat in handduken och aldrig mer göra comeback.

Paus i turistfabriken.

Budapest by night

Hösök tere - Hjältarnas torg

Broarna som knyter ihop stadsdelarna Buda och Pest

Från vänster:
Fiskarborgen, den upplysta Margit-bron och St Stefan Bastiljen

Utanför den 4 år gamla musikhallen.

Allt är freakin' fantastic

Anländer till Budapest och åker taxi upp till bergen där vi kommer bo. Huset är på två våningar med överdådiga badrum och fancy inredning. Jacuzzi finns, katt likaså och det är bäddat för gos. Hittar jag katten kommer gosa med den tills jag hostar hårbollar. Den har gömt sig hittills.

Huvudrätten vi fick till middag har sedan 6 månader tillbaka stått på Rilles och min cravingslista; paprikakyckling med pasta och inlagd gurksallad. Inte mindre än tre snapsglas pálinka intogs före maten och jag kände när den landade i magen med en isande känsla och en rap därefter som hade kunnat döda katten jag ville gosa med, men inte hittade. Känslan av fylla och svimma var sjukt nära.

Efter all mat ligger folk däckade här och var och sover.

Nu: Dessert.

På väg till Budapest!

Nu är det tre minuter kvar tills taxin kommer för avfärd till Budapest. Stress...
Mobilbloggar senare...om jag får igång det.

Mammas piroger - bättre än Gorbys

Hemma hos mor & far får jag äta mig mätt på något jag saknat så mycket under ett år; chilenska piroger Empanadas! Kött och lökfyllda piroger med ägg

Nu har jag ätit så det räcker och blir över till nästa craving faller på om ett år eller så...

Med Anna på Kvarnen

När Anna Skottland säger klockan halv nio menar hon det. Hon är en av de punkligaste människorna jag känner. Så när jag inte är klar halv nio och hon är på hem till mig får jag lite dåligt samvete heller. Sen jag kom hem från Japan har jag varit usel på att komma i tid. Jag ska bättra mig.

Anna och jag hamnar på ...och himlen därtill - baren som ligger på skatteskrapans 25:e våning. Min första intryck är att jag är överklädd. Varför klär inte folk här i stan upp sig när de ska ut? Svart eller grått dominerade och Anna och jag stack ut; hon i lila och jag i rött.

Det tog 15 minuter att få beställa en drink. Nog för att jag lärt mig tålmodighet i Japan tack vare byråkratin, men det här är löjligt. Bartendersgänget ser I've got tha pawah-dryga ut.

Sen fick vi nog av utsikten och drog till Snaps där de ville ha 100 kr i dörren. Vem betalar 100 kr på Söder? Trodde inte det heller. Vi hamnar på Stockholms bästa sunkhak Kvarnen för att låna toaletten och ta en drink.

Det hände liksom inte.

Folk verkade vilja prata med oss hela tiden; gick två personer vidare, kom två nya och det var aldrig drygt eller otrevligt. Det är första gången som jag är på Kvarnen och har så sjukt roligt. Heja Vagnhärad-gänget som var trevligast. DJ:n visade sig vara från Skottland och tillsammans med Anna skrålade de fotbollssången från Harts.

Anna ville dra vidare, men jag var nummer två-nödig och hade ont i fossingarna. Kastade in handduken och kände mig tråkig. Som vanligt.

Mitt liv i lillasysters källare

Klockan är 8.30 och jag befinner mig i Blackeberg hos lillasyster i syfte att hitta min varma kappa och lite skor. När jag skulle gå hemifrån insåg jag att jag inte hade ett enda par lågskor eller gympaskor. Min skogarderob består av inte alltid så bekväma 8 cm eller högre högklackade skor.

Jag rotar bland kläder, skor, bråte och minnen. Hittar kappan, smycken som jag saknat och söta klänningar som jag glömt att jag ägt. Att mitt liv före Japan skulle få plats i 12 lådor kläder och skor inkluderat gör mig glad. Finner det betryggande att jag inte lever efter dummottot den har som flest prylar när den dör, vinner. 

Fortsätter upp till lillasysters prydliga och ljusa lya. Min kinesiska trappmöbel står i hennes sovrum och i nästan varje låda finns något som jag är rädd om. Smycken och fat i kristall trängs med te-setet jag inhandlade i Kina och smyckeskrinet jag fick av mormor i tonåren. Öppnar skrinet och hittar två mycket gamla id-kort.

Jag tycker inte att det ser ut som jag.

Vad tycker ni?

Åhléns, idag 15.30

När tjejen bakom kassan på Åhléns står och tuggar tuggummi och berättar om sin dejt för sin kollega är det inte hennes simultanförmåga jag skyller på när jag inte ens får ett "hej". Dejt-berättelsen fortsätter och kassörskan slår in mina varor. Hon ber om två kronor, jag har en tjuga. Får en högljudd suck, växeln i handen och kvittot slängs framför mig.

Faktum är att jag har förberett mig för det här så att bli upprörd finns inte på kartan.

Efter att ha bott i Japan eller ens varit i Japan inser man snabbt att butiksservicen i Stockholm är servicemässigt efterbliven, på gränsen till störd och bör skrivas in på psyk för långa terapisessioner med servicekunniga japanska terapeuter och behandling med irasshaimase-piller.

Brunch på Bagel Street

Brunch på bästaste Bagel Street där vi slöt upp med Jens och Tobbe. Ägaren Erik vet hur man välkomnar gamla stammisar och det blev en veggie bagel utan cream cheese och en té bara för nostalgitrippens skull.

Jag hoppas han tror oss när vi säger att vi saknat hans bagels och den trevliga stämningen på hans café.

I Stockholm

Första intrycket: det är satkallt i Stockholm.

Blunder: Vi bugar för flygvärdinnorna. På Brittish Airways.

Jag är förkyld fortfarande. Amoklöpning på flygplatser samt förseningar verkar inte ha gjort mig friskare. Pigg trots brist på kaffe och sömn. Klockan borde vara 08 på morgonen i Japan och jag är kanske jetlaggad.

Taxfree var fan mycket roligare när man fick ta med sig hur mycket vätskor man ville. Jag blev otroligt begränsad när jag skulle handla välbehövda hudgrejer. Det var som att vara alkis på begränsad barbuffé; inte roligt alls samtidigt som man ställer sig frågan: varför ens ha det om det ska vara begränsat? Det här var ju pga transfer i London där man måste checka in på nytt. Aldrig mer transit i London, det sög sten.

Klandra mig inte.
Jag har fan inte sovit ordentligt sen powernappen för en och en halv dag sedan.

Nu bär det av!

Eller nu och nu...

Innan klockan blir 22.30 ska vi vara ute med sopor, bagage och oss själva. Firar att semestern har börjat med en "ny" header till bloggen och en snorfylld näsa. Har jag ont i öronen när jag sitter i vänthallen kommer jag svepa en tramadol och hoppas på att de morfinliknande ämnena gör sitt.

Tog en tupplur på 2 timmar och är fortfarande pömsig. Det lät som en bra idé just nu då. Nu kommer jag bergis sitta och vara vaken och åksjuk på bussen. 

Nånting som också lät som en bra idé var att åka hem från Tokyo. Det gick ju inte att ändra till Osaka sen för att Virgin Atlantic inte lyfter från Osaka. Så nu vankas det 8 timmar med buss till Tokyo Narita flygplats, 1 timme med Narita express samt 16 timmar restid hem via London.

25 timmar effektiv restid. 

Vi är glada om vi orkar säga "hej" till tullpersonalen klockan 21.30 svensk tid imorrn.

Tomorrow, tomorrow

Det känns som att vi bara går och väntar på morgondagen. Allt byråkrati i Kyoto samt pappersarbete till CSN är avklarad, tandläkartiden i Stockholm är fixad och jag håller på att skriva rent sista uppsatsen i ämnet "varför jag ville studera japanska".

Jag packade väskan för mer än en vecka sedan och det visar hur lite jag användning jag har för de 20 kg grejer jag ska ta med hem.

Det ska bli skönt att komma hem till min garderob och till mina skor. Allt som inte blivit använt på ett år kommer kännas som nytt. Sen måste jag också pallra mig ner till syrrans källare och resa lite mer kläder och skor. Jag bara längtar.

Sex and the City - the movie

Sex and the City-filmen har samma effekt på mig som serien. Jag var nära tårar ett par gånger, skrattade, protesterade och hötte med näven samt avundades Carries garderob. Mr. Big har aldrig varit snygg och jag tycker fortfarande att Samantha har de roligaste replikerna. 

En annan effekt: köpsuget efter skor och väskor.

Resultatet av Snob-jobbet

Snällaste Viktoria kom över med resultatet från hårmodellsjobbet vi gjorde för Snob. Nu har jag ego-vykort på mig tillsammans med Viktoria så det räcker ett tag framöver.

Originalet

Vectrad

Vector art av Magda W på LondonDARE.

I like it. A lot.

Skolans maskot kanske?

Rille fann denna i vår skolas trapphus. Den var av minisize, 3-4 cm lång och hade nog väjt för ett spindelnät. Resterna ser ut att sitta kvar lite här och var.

Hur fin som helst.

Mellanmål

Förkylningens värsta fiende.
Insutanto nudo-ru-ätarens bästa vän.

Multivitamin på påse. Sug i dig gelén för daglig dos av vitamin.
Finns på en japansk konbini nära dig.

Underhåll

Jag är jättenöjd med vår lilla lya, men ännu nöjdare med all underhåll de har i huset. Allt från polering av loftgången till fastighetsskötare från kl 08-22. till väktare som kollar läget under natten. Dock borde städning av spindelväv också finnas med på schemat.

SB, se och lär.

JLPT - Japanese Language Proficiency Test

Det vita kuvertet längs till vänster och dess innehåll finns att köpa för 500 yen på bokhandeln.

JLPT används för att mäta färdigheter i det japanska språket för de som inte har japanska som hemspråk. Provet äger rum en gång per år, beroende på vilken nivå man vill göra prov på.

Nivå fyra, IV

Du har grundgrammatik, kan 100 kanji och har 800 ord i ordförrådet. Du kan ingå i enkel konversation samt läsa och skriva kortare meningar. Normalt sett uppnår du denna nivå efter att ha studerat japanska i 150 timmar och efter att du avslutat första hälften a nybörjarkursen.

Nivå tre, III

Grammatiken är begränsad men stabil. Du kan 300 kanji, har 1 500 ord i ordförrådet och har förmågan att delta i vardaglig konversation samt skriva och läsa enkla meningar. Denna nivå uppnår du normalt sett efter att ha studerat japanska i 300 timmar och efter avslutad grundläggande kurs.

Nivå två, II

Relativ höga kunskaper i grammatiken. Du kan 1000 kanji och 6 000 ord samt har förmågan att konversera, skriva och läsa om generella ämnen. Uppnås efter att ha studerat japanska i 600 timmar samt efter avslutad intermediate (mellanliggande) kurs.

Nivå ett, I

Du har höga kunskaper i grammatik, har 2 000 kanji och 10 000 ord i bagaget samt har integrerat japanskan i ditt system tillräckligt mycket för att kunna konversera, läsa och skriva språket som en japan. Detta efter 900 timmars japanska studier.

När man har valt vilken nivå man vill göra prov på, fyllt i blanketten och klistrat på fotot går man iväg till posten och betalar avgiften på 5 500 yen. Kvittot som du får stämplat på posten, petar du ner i bifogade gula kuvertet och rekommenderar brevet på posten. Sen väntar man. I slutet av november får man besked om var man ska infinna sig datumet för provet.

Provdagen

Provet är indelat i tre delar. Tiden varierar beroende på vilken nivå du testar för. Maxpoäng är 400.

Skriv/ordförråd, 100 poäng

Nivå 1 - 45 minuter

Nivå 2 - 35 minuter

Nivå 3 - 35 minuter

Nivå 4 - 25 minuter

Hörförståelse, 100 poäng

Nivå 1 - 45 minuter

Nivå 2 - 40 minuter

Nivå 3 - 35 minuter

Nivå 4 - 25 minuter

Läsförståelse/grammatik, 200 poäng

Nivå 1 - 90 minuter

Nivå 2 - 70 minuter

Nivå 3 - 70 minuter

Nivå 4 - 50 minuter

Sammanlagd provtid

Nivå 1 - 180 minuter

Nivå 2 - 145 minuter

Nivå 3 - 140 minuter

Nivå 4 - 100 minuter

Angående hur man fyller i cirklarna på svarshäftet, vad du får och inte får ta med in till provsalen samt beteende i och utanför provsalen finns mer att läsa om i Application guide som är en del av innehållet i det vita kuvertet eller klicka här för lite info på engelska.

Hanbāgā till middag

Bröd, sallad, tomat, burgare, ost ketchup, lök, ketchup, lock. 

Good to go!

I bakgrunden: Rille hugger in i mini-bāgā

Vi såg förpackningen med 6 st lagom mumsiga burgare på framsidan och blev lite sugna. Tillbehör inhandlades, allt för att passa burgarens miniformat. Snabbt, gott och billigt.

Slappnar av med Weeds och Terminator: Sarah Connor Chronicles.

Familjen Jönsson går inte hem i Japan

Rille och jag har bestämt oss för att skriva JLPT - Japanese language proficiency test - och för det behöver man tydligen skicka med ett foto. 

700 yen ville fotoautomaten ha. Faktum är att det hade varit billigare med purikura, men de stämmer inte överens med JLPT's bildregler. Vi försökte lura en japansk fotoautomat med att peta in 700 yen och efter första bilden kuta ut så näste man också får plåtas, köra en sk. "familjen Jönsson", men tji fick vi. Bildautomaten tar tre bilder, sen får man välja vilken som är bäst. Den bild du väljer kopieras upp i fyra exemplar. Klart inom 30 sekunder.

Vi har lurat fotoautomater i hemlandet tidigare då vi är snåla och vägrar att betala 70 kr för fyra bilder när vi bara behöver två. Denna gång är vi dock inte snåla, vi har helt enkelt inga pengar. 

Men då vet vi det till nästa gång.

Ack, dessa detaljer

På grund av min tankspridhet fick jag snällt cykla iväg till immigrationsverket idag och fixa re-entry permit. Det gick på fem minuter och tanten bakom disken påminde mig om att jag måste uppdatera min status på Alien registration-kortet. Det här är något jag hade missat, men jag blir inte ens förvånad längre när jag snubblar igenom byråkratins korridorer i Japan.

Gör man ändringar i sitt immigrationsstatus eller förlängt sitt visum måste man gå till statskontoret - ward office - och ändra detta inom 14 dagar efter att man förändrat det hos immigrationen.

Vad som händer efter de 14 dagarna löpt ut vill vi inte veta, så vi ska till statskontoret imorrn och hoppas att ändringen inte tar fler än tre arbetsdagar.

Måndag är förresten röd dag i Japan. Det lämnar oss med två arbetsdagar då...oops.

Mission accomplished

Tranbär funkar, urinvägsinfektionen är borta och det känns som att den aldrig besökt mig.

Nu är det bara förkylningen kvar.

Daii madafakaaa

Precis när jag gett upp hoppet och funderar på att svepa ytterligare en liter Tropicana grapejuice så hittar jag tranbärsjuice.

680 yen per liter. Tog två.

Nu ska urinvägsinfektionen sköljas till ett minne blott.

Min feber sitter inte i huvudet

Förkylningen har blivit mycket bättre, men urinvägsinfektionen sämre och jag är på språng till toaletten mer än en höggravid kvinna. En liten skillnad är då att jag kissar spikar och glassplitter och får utomkroppsliga upplevelser av smärta.

I vår skola gäller följande: har du inte feber eller en avkapad lem så kan du vara i skolan. Därför är det fullt förståeligt att jag fick en whatever-din-jävla-skolkare-blick av lärare nummer två för dagen.

Nu ska jag leta efter tranbärsjuice och kolla om det funkar mot blåskatarr.
Återkommer med resultat.

Vi är våra största kritiker

Oh my god! I'm hit! I'm hit!

Tack Madz för rolig pick-me-up.

Fast jag hade valt Angelina Jolie eller Adrien Brody...

Ska man göra nåt så ska det vara ordentligt

Förutom en förkylning som gjorde att jag stannade hemma från skolan idag, märkte jag också att jag hade - hör och häpna - urinvägsinfektion.

Jag känner mig skitnöjd. Verkligen.

Det är ju september

Det är fortfarande runt 30 grader varmt här i Kyoto.

Enligt accuweather blir inte temperaturen högre än 14 grader i Stockholm.

Jag kommer ju att frysa ihjäl!
I tre städer dessutom.
London kommer nog vara värst med regn och fukt, tätt följd av Stockholm. I Budapest här jag i alla fall gulash som håller mig varm.

Sugigt immunförsvar

Jag har nog världens sämsta immunförsvar.
För antingen har jag snortat grön te under natten eller så har jag blivit förkyld igen med tanke på allt grönt som lämnade min näsa.

Det svider lite i halsen, men jag skyller på den rökiga baren Moonwalk. Fram till det att jag kan vara med i OS i störst snorbollar, förnekar jag att jag har en förkylning. Men får jag ont i öronen så vet jag inte vad jag ska göra. Förutom att ligga i sängen och tycka jävligt synd om mig själv så att jag säga.

Det är ju sånt här jag behöver en vecka innan vi ska resa hem.

Moonwalk

Moonwalk finns fler än en, nu när jag tänker efter. Det finns nog uppemot fem stycken Moonwalk-barer i centrala Kyoto med samma koncept; 200 yen (dryga 12 kr) per drink, sittavgiften på 400 yen och lite mer än 300 drinkar att välja mellan. Lägg till trevlig personal, smått rock-rökig miljö och dämpad belysning för en soft kväll vid bardisken.

Robin & Mattis, duktiga bartenders och bra på Uno.

Ge mig trollspöet

Sminket är på, hårband håller håret i styr. Suger in magen tills jag får kramp i magmusklerna och det känns ytterst oergonomiskt när jag har på mig fodralet. Ser bilderna och är missnöjd, trots att det inte är upp till mig att göra en sån bedömning. Drar paralleller med kossor och allehanda fula-modell-större-djur och går iväg för nästa ombyte. Surar.

Tänker efter. Suckar och blir fucking jävla trött på mig själv.

Hade jag varit det minsta lik valfri stort råmande djur hade jag inte fått jobbet. 
Eller fått på mig kläderna, för den delen.

Mitt självförtroende sviktar sällan, men när den gör det finns det ingen bekräftelse i världen som kan lugna den 14-åriga tjocka tjejen som - trots terapi - fortfarande lurar nånstans därinne som värsta jävla Voldemort.

Förutom denna detour, har jag haft en jättetrevlig dag med designergänget.

PSP + Nintendo = nostalgi

Nintendo-emulator till PSP:n är fantastisk. Jag har nästan spelat klart Super Mario Bros 3 utan att använda de tre gömda visselpiporna. Har spelat varenda bana och svurit hela vägen till värld åtta där den feta dinosaurien - eller vad det nu är - har princessan fången. Åh, nostalgi!

När SMB3 är avklarad ska jag lira Super Mario 1.
Och efter den Disney's magical quest.
Hittar jag Ducktales vill jag spela det också.

Skönt att slippa blåsa i stora gråa lådan Nintendon och vara 13 år gammal och låna spel från kompisar.

Nu: curry och relax.
Imorrn: Fotojobb för Sistere.

Chuck

Redan efter första avsnittet var jag lite såld på Chuck. Han är inte bara tv-spelsjunkie, medlem i The Nerd Herd och har ett fint leende. Han har dessutom en otroligt fet databas med statshemligheter i hans huvud som han fått ofrivilligt av en hemlig agent. För att skydda detta smått krulliga och nördiga huvud har han en söt CIA-agent och en NSA-agent med sinne för sarkasm och våld vid sida. Varning för irritationsmoment; denna i form av Chucks bästa vän.

Jag skrattade tills jag krampade och jag var inte uttråkad nån gång, vilket är jättesällsynt för att vara jag. Såg resterande 7 avsnitt idag och längtar till säsong två.

Hudmottagningen, titta och peka

Då Viktoria har samma grej på hennes tår släpade vi oss tillsammans till hudmottagningen. Vi blev utstirrade i väntrummet av små barn. De stirrar, drar mamsen i kjolen och pekar på oss. Viktoria är blond, jag har stor näsa och är längre än de flesta japanskorna. Det blir inte mer annorlunda än så.

Läkaren konstaterade att jag blivit biten av någon insekt på ena benet, därmed allegisk reaktion och om det var en radioaktiv spindel återstår att se, men jag kommer antagligen bli besviken även denna gång när det visar sig att jag inte fått superkrafter inom två dagar. På andra benet och på handen- där utslagen spred sig - gissade han på att jag kommit i kontakt med något som fått min hud att reagera och vad det kan vara har jag inte en susning om. Jag kommer inte behöva klia mig vansinnig heller för att medicin skrevs ut. Två salvor och klådastillande tabletter - jag gissar på antihistaminer.

Det blev helt tyst när Viktoria och jag kliver in i apoteket för att hämta ut min medicin. Fick fylla i ett papper för allergikontroll med hjälp av apotekstjejen och inne på lagret stod det fyra pers stilla och tittade nyfiket på oss genom glasrutan. Det var som att de aldrig haft utlänningar i just det apoteket förut eller så hade vi varsin gigantisk snorkråka som stack ut ur näsborren. Det kunde vi liksom inte veta just då.

Vid frågan "försäkring" skulle jag förklara hur det funkade och jag ser hur personalen flockas runt den kassan jag står vid för att höra vad jag säger. När jag pratat klart (jag lägger ut pengar, skickar kvittona till försäkringen i Sverige, sen får jag pengar tillbaka) säger de "naruhōdo" (insiktsfullt "jaaahaaa"), ler och nickar.

Jag har mer eller mindre blivit immun mot att folk stirrar. Jag kompenserar det med att tjuvlyssna på samtal. Det är minst lika fult.

Utslagen är kvar och byråkratin är snart fixad

Immigrationsverket idag. Innan vi gick hemifrån märker jag att jag inte längre har kvar DOKUMENTET som immigrationsverket måste ha så jag kan söka om tillstånd att komma in i landet igen, ett sk re-entry permit. Misstänker att jag har skickat det till CSN. Jag siktade in dokumentet till fel byråkrati, skitbra på ett sarkastiskt sätt.

Jag är glad över att visumansökan för ett år gick igenom. Fixat!

Mindre bra är att jag vill klia sönder mina ben. Utslagen har inte gått över och jag ringde nattmänniskorna på CSN fösäkringar för att ge en "nu är jag jävligt tvungen att gå till läkaren, det sprider snabbt"-talet. Nästa samtal gick till AMDA - en organisation som hjälper utlänningar via telefon i Kansai-området med upplysningar om var de kan hitta läkare och sjukhus där de talar engelska. Fick telefonnummer och adress till en dermatolog (hudläkare) och ska dit vid klockan fem.

Förhoppningsvis blir inte det här satdyrt. Visst, jag får (förhoppningsvis) tillbaka på försäkringen, men jag själv måste lägga ut för att få tillbaka pengarna sedan. Härligt på ett sarkastiskt tummen upp-sätt.

Utslag

Har upptäckt fula, kliande röda utslag som sprider sig när de kommer i kontakt med andra kroppsdelar. De började på baksida lår och nu, efter att ha suttit på knäna har de spridit sig till vaden, stor som en femkrona.

Mys.
Det fula är att Viktoria har/hade typ likadana fast på tårna.

Imorrn ska jag till läkaren och kolla läget om det sprider sig mer.

Vi börjar få slut på grejer att göra

Rille har hämtat ut våra nattbussbiljetter destination Kyoto-Tokyo för den 16 september. Då vår bostadsförmedlare ligger i närheten gick han in och kollade hur vi skulle gå till väga för att behålla vår lilla lya i ett år till. Det visade sig vara bra mycket enklare och billigare än vad vi trott och nu väntar vi bara på ett brev från fastighetsägaren som vi ska skriver under, skickar in och betalar avgiften. Sen är vi fit för ytterligare ett år med psykogranne och gigatorspindlar i loftgången!

På detta fick vi kallelse till immigrationsgrejen och våra visum är tydligen klara. Det tog exakt en vecka och inte två, men förmodligen säger de två veckor för att gardera sig. Hellre för snabbt än för långsamt.

Så nu är jag glader.

Randigt

Jag lovar.

Robin, Koumi och jag ringde aldrig varandra imorse.

Det var slumpen som avgjorde randigt idag.

Om kreativa människor är stökiga

...så är Rille och jag jäkligt kreativa.

Onsdagmorgon med läxor, kaffé och kramp i arslet av våra obekväma stolar.
Därav kudden som skymtar fram.

Ett japanskt frågetecken uträttat

Det här är för oss kanske den största kulturkrocken hittills. Glöm valjakten eller lika löner för lika jobb i Japan. Detta ÄR anledningen till varför du kanske tolkas som otrevlig eller rentav ointresserad under ett samtal med en japan på japanska.

Aizuchi (osäker på stavningen då jag bara läst det på japanska) har vi fått läsa om i skolan idag. Genom att nicka eller säga ord som ee, hai eller un - vilka samtliga betyder ja fast i olika artighetsgrad - eller genom att säga sōdesuka (jaså?), sōdesune (jahaaa - frågande eller insiktsfull betoning, bägge går hem) samt hōnto (verkligen? på riktigt?) kan man visa att man hänger med i samtalet och de används flitigt på ett näst intill avbrytande sätt.

Denna interaktion existerar inte på svenska eller på spanska för den delen. Det skulle vara som att hela tiden avbryta personen som för närvarande har ordet. Kanske ett förvånat va?! undslipper åhörarens läppar vid konstpausen eller när jag pratat klart. I Japan är det närmast oförskämt att vänta tills personen pratat klart utan att man själv visat att man deltar aktivt i samtalet genom att just nicka eller undslippa ett sōdesune. Se mitt jättefina exempel nedan.

Jag: Igår så var jag på biblioteket och såg Viktoria kramas med Kyo från Dir En Grey.
Kompisen: VA?! Avis jag blir...

Med en japan skulle samma konversation förmodligen se ut på följande sätt. Under tiden som jag talar, ger min japanska vän medhåll.

Jag: - Igår var jag på biblioteket...
Kompis: Un.
Jag: - Såg Viktoria...
Kompis: - ee.
Jag: - ...kramas med Kyo från Dir En Grey.
Kompis: - Hōnto! Urayamashii nee...

Att upprepa nånting som personen du talar med precis sagt är också artigt och fungerar som betänketid. Du behöver inte upprepa hela meningen utan bara ett nyckelordet som oftast är ett substantiv och sätta det verbala frågetecknet desuka efter. Det här finns till en viss grad på svenska också, men på varje japansk hörförståelse vi haft upprepar de grejer som tusan och det är först nu polletten trillat ner.

- Ursäkta, vet du var stationen ligger?
- Stationen desuka?
- Un.
- Fortsätt framåt...

Och så vidare.

Aizuchi är anledningen till varför alla som inte bott i Japan tycker att japaner bara håller med dig om allt. Alltså, du har inte rott hem det där gigantiska kontraktet, dina japanska medarbetare har bara förstått dig därav nickarna, leenden och hai, hai. Sen om du får kontraktet eller ej, är ju också en fråga. I Kyoto är det nämligen en dygd att vara vag och indirekt och därför tolkas man som framfusig eller oförskämd om du ställer en fråga rakt på sak.

Ingen sa att det var enkelt. Det här med att vara hobbyjapan.