Hårmodell för Snob

Hår & make up i sammanlagt en och en halv timme inne på fina hårsalongen Snob. Sen var det dags för att gå iväg till Sistere som tillhandahöll lokalen vi skulle fotograferas i. Finchoklad och gott kaffe varvades med uppdragning av tights, styling och fotografering.

Resultat publiceras senare.
Fram till dess; bild från studion.

Pyssel

Morgondagens agenda

Hårmodellsjobb med Viktoria för frisörsalongen Snob en Vamp.

Dagens agenda
Putsa hud, fixa naglar, raka ben, vaxa armhålor och armar och blek satan ur allt jag inte vill vaxa eller raka. Allt detta till melodin av mina öron som poppar, en rinnande näsa och knaprandet av goda salamismakande chips. Toppar av med Fanta Peach och mycket vatten.

Anledningen till varför vi använder tvättpåsar

Vår tvättmaskin är bättre än en scout på att göra knopar och knutar.

Don't drink and dial, dammit!

När isen har smält i min Glenfiddich och det har bjudits på mousserande vin på The First ser jag hur han knappar på mobilen. Alko-lås på telefonen, tänker jag och känner att min mun öppnas för att diskutera huruvida man tänker, när man är full, klockan är jävligt mycket och man messar till nån som med största säkerhet blir skitirriterad av att det har hänt igen; ett fylle-sms av honom igen.

Det hela utvecklades till höjda röster, en massa sluddrande (han), massa svordomar (jag och han, mest jag) som kulminerade i ett hot från min sida att jag kunde citera ett sms framför vårt sällskap som han skickat för mindre än 1-2 veckor då den åtalade hävdade att nattliga sms i alkoholhaltigt tillstånd ej skett under perioden av minst "tre jävla månader".

Trots den smått dunkla belysningen kunde jag se hur hans hud skiftade färg till det varmare när han undersökte sin sms-historik på mobilen. Jag fick ett förlåt, en försäkran att det inte skulle hända igen. Känns som att man läst DET sms:et förut...Förlåt, ångerfull, jadda jadda.

Sen vill jag ta tillfället i akt och be om ursäkt till alla jag nånsin skickat kärlekskranka och helt jävla onödiga sms till mitt i natten i berusat tillstånd. Att jag störde så mycket fattade jag inte riktigt tills jag själv - eller ens ventileringskompis - blir utsatt för det.

Invigning av The First

Jag missar entrén till The First helt och hållet. Hade det inte varit för att Mattis vetat var det låg hade jag gått förbi de gigantiska lycka-till-blombuketterna som praktiskt taget täckte den 1-meters breda trappan som ledde upp till baren.

The First är en liten och gemytlig bar där inredningen är så stylish att det känns noir. Det är mörkt träslag som dominerar och matchas med ovanligt sköna barstolar i skinn. Spotlights varvas med handblåsta lampor och ger ett avslappnat intryck. Alkoholsorterna står i bakgrunden, diskret och inte ett enda dammkorn syns.

Det är en sån typ av bar där man känner att man kan konversera med bartendern om allt annat än vädret eller baseboll och på sätt och vis skulle jag vilja ha denna bar i mitt eget hem. I mitt hem skulle det också vara så exklusivt som The First är; här gäller nämligen medlemskort eller inbjudan från en medlem.

För allmän kännedom

Besökte immigrationsverket idag och kan med glädje klappa oss på axeln för att vi blivit så bra på att snubbla igenom den japanska byråkratin. Det visade sig att uppgifterna vi fått tidigare inte stämde denna gång heller. Det tar inte EN dag att förlänga visumet, det tar TVÅ veckor.

Vi har två veckor OCH fem dagar kvar i Japan.

Drömjobbet

Coolt! Drömjobbet för mig som älskar höjder.

Mellanstadiet sucks

Tro det eller ej, mitt hår vet inte vad gravitation är. Det är så tjockt att det står upp av sig självt när det växer ut..från sidorna. Min hals påminner om stommen på en svamp där huvudet på svampen är mitt hår. Vågigt, tjockt, mycket och vildvuxet. Kortet bredvid var droppen som fick bägaren att rinna över. Jag kan inte se ut så här i väntan på att håret ska bli så pass långt så att jag kan styla det. Klippa ner volymen går inte heller. Då kan jag lika gärna låta det vara kort.

Viktoria sa: "jag vill rakpermanenta mig".

"Va?! Går det?" Vips! Två killar i klassen sprang iväg och kom tillbaka med spikrakt hår.

Det funkade bra på killarna så jag gjorde det också.
Resultat: Nöjd. Platt. Glad. Jag är bra mycket ljusare i barret än vad jag trott.

Men titta på håret då!

Utbrottet

Vi fick tillbaka provresultaten och jag är inte nöjd. Var så pass inte-nöjd att jag skrek på Rille att jag ville skita i allt och åka hem till Sverige. I ett par sekunder var jag så nere psyk-skit-träsket att jag till och med kunde tänka mig att återgå och köra tunnelbana i Stockholm. För till vilken jävla nytta skulle jag stanna kvar här i ytterligare ett år om jag inte ens kan få 60% rätt på ett prov? Gynna CSN och dess ränta? Kanske för att återigen känna att en guldfisk har högre iq än jag? För att återigen plugga så att huvudet värker för att slutresultatet ska vara exkrement?

De som fick bra resultat i klassen är kineser och kines kan jag inte bli hur hårt jag än försöker. Uppenbarligen ger barhäng resultat. Du får prata och umgås med folk som kan japanska och förhoppningsvis rättar de dig om du säger fel. Du får lära dig en massa nya roliga ord och förhoppningsvis är de inte alltför sexuellt- och bajsbetonade så du kan använda dem i klassrummet.

Alternativ nummer två är att välkomna singellivet med öppna armar igen. Börja ragga eller bli raggad på av för korta japaner med ännu kortare kvinnosyn. Hey, jag får ju prata japanska och lära mig flörtsederna, eller hur? Dare demo ii - vem spelar ingen roll - så länge jag lär mig japanska.

Mitt i mitt tankebajsande och högljudda monolog kom Mathias, den enda personen som ens vågade tilltala mig när jag var som mest ledsen och såg som mest förbannad ut. Hans resonemang är att alla är inte skapta för prov. De finns de som låser helt och fullständigt under tidspress, liksom finns det de som presterar högt på prov men kan inte prata med folk. Olika människor, olika sinnen, olika provresultat.

Det fick mig att hålla käften, i alla fall en stund. "Medelmåtta" och "höga ambitioner, låga prestationer" kom alltid upp på samtal med läraren och förutom kanjiförhör på japanska har jag - vad jag minns - aldrig kunnat sätta full pott på ett prov oavsett hur mycket jag pluggat. Det vill säga förutom den gången jag fick göra ett prov muntligt. Läraren var skitnöjd och jag var förvånad över att jag kunde allt. Det här var i gymnasiet och ämnet var religion som jag senare fick MVG på.

Så jag kanske inte behöver hänga på barer eller skaffa en japansk flickvän/pojkvän. Att göra provet muntligt, med 100 kanjis att läsa har jag ingenting emot, det fixar jag. Prov-impotent eller ej, det kommer snöa i helvetet den dagen jag slutar sträva efter 100 % på ett prov.

På väg hem igen

På väg till stationen längs stranden

Viktoria är skeptisk mot sjöstjärnan.

Kvarlevor av drake?

Tempel

Jättemycket katter fanns på tempelområdet

Amanohashidate - himmelens bro

Vi missade att onsen stängde klockan 9 på morgonen och fick snällt cykla hem. Skulle idag vara lika osynkad som igår?

Äter frukost och bestämmer för att ta oss till liften därifrån man ser "himmelens bro" - Japans andra i raden av "the three great views". En sandstrand som är 3,5 km lång med ca 8000 tallar. På väg dit började det dugga, men vi fortsatte optimistiskt att trampa vidare.

På väg till liften

Mot toppen!

Amanohashidate - himmelens bro

Bron ser ut att flyta om man tittar på den såhär.
Har nog med blodtrycket att göra...

Rille & Victoria blåser i grässtrån

På väg ner igen

När optimismen inte faller

På väg till chefens sommarställe vid Amanohashidate köper vi fel biljett så att vi får byta tåg tre gånger.
Fördel:
på vägen fick vi se jättefin natur och började tänka i wildwaterrafting-banor. Billig tågresa.
Nackdel:
Resan tog fyra timmar och Rille kom på att han glömde badbrallorna hemma.

Väl framme vid Amanohashidate tar vi bussen som kostar skjortan till platsen vi ska ta gratisbussen vidare till lägenhetskomplexet. För sent inser vi att vi sett baken på den sista bussen för dagen. Ringer efter taxi som tar oss till vårt boende.
Fördel:
Vi hann handla och trots regnhot från himlen började det inte att ösa ner.

Nackdel:
En och en halv timme i bara väntetid. Sju timmar restid allt som allt från Kyoto till lägenheten.

Utsikten från vår balkong

Inte en enda gång tappade nån av oss humöret. Det som gjorde mig mest förvånad var att jag inte gick upp i atomer nån gång då tålamod inte min starka sida. I lägenheten orkade vi inte göra så mycket mer än att kolla på tv, ta en öl och käka lite chips. Detta trots att det fanns biljard, karaoke och pool i byggnaden samt strand och hav två meter utanför porten. Japansk reklam är ju skitkul och dessutom hade vi fyrverkerier utanför balkongen.

Om vädret i London

"Vädret här är lynnigare än Naomi Campbell..man vet aldrig när man blir bitch-slapped"

Madz ger sin åsikt om vädret i London.

Papercuts - coming up!

Bloggen ligger på sparlåga nu då jag har mycket i skolan. Provet gick förresten bra - även om provtiden var lite väl kort - och det känns som att jag kan pusta ut en aning. På måndag får vi tillbaka resultaten och då kommer jag säkert må sämre än sämst. Prestationsångest före, prestationsÅNGER senare.

Nästa vecka börjar förberedelserna för den byråkratiska delen igen då vi ska förlänga vår vistelse i Japan med ytterligare ett år. Då vårt visum går ut när vi är i Sverige måste detta göras inom tre veckor och fyra dagar, helger borträknade. På det måste vi också fixa ett re-entry permit så att vi får resa in i landet igen och dessutom höra med fastighetsägaren om vi får bo kvar i vår lilla lya i ett år till. Papper till farbror CSN är också på väg.

Lärarna har ökat taltakten. Det går bra mycket snabbare nu när de pratar än vad det gjorde för mindre än en termin sen. Kanjitakten har också ökat. Nu är det inte 10-15 tecken i veckan. Nu är runt 35.

Vår granne har hund

Grannen går hemifrån klockan 10 och kommer hem runt klockan 23. Valpen skäller, gnäller och det hörs in till oss. Det stör mig som fan och det är inte pga oljudet. Det är för att mitt hjärta gör ont när den stackars hunden är ensam hemma, förmodligen utan AC och i en lägenhet lika stor som vår, dvs 18 kvadratmeter.

Det konstigaste är ändå att denna skylt finns i byggnaden.


Vår granne är nog lite konstigare än vad vi trott.

Mitt huvud sprängs snart

Har proppat huvudet med kanji och grammatiska formler. Är det tillräckligt? Kommer jag klara morgondagens prov med den kunskapen jag memorerat? För att förra gången var det inte tillräckligt. Snubblade på mållinjen så att säga. Besvikelsen som följde gnager än.

Det enda jag vill är att sätta åtminstone 90 procent rätt.

Sommarlovet, var tog den vägen?

Nu är sommarlovet slut.
Det känns bra, men jag hade behövt minst 2 dagar till. Mest för att jag vill kolla klart på alla avsnitt av Soul Eater och spela Taiko no Tatsujin till fingrarna blöder. Sen vill jag inte ha prov på onsdag heller.

Intro till grymma Soul Eater, en pågående anime som man dessvärre måste vänta in avsnitten på.

So much for not planning

Jag borde inte planera att jag inte ska planera, men nu blev det så ändå. Är illa tvungen nu när jag ska till både Budapest i fyra dagar och London i tre dagar under de tre veckorna jag ska vara i Sverige. Tack till Rilles kära mor som fixade så att jag slapp åka med Ryanair. Gulle dig!

I Budapest ska jag äta gulasch och gott vitt bröd tills jag når 62 kg igen! Och i London ska jag äta...mmm...Jag kommer inte på nåt. Har England en aptitlig nationalrätt ens? Fish and chips och Spotted dick låter ju inte alls lika lockande som tempura och sushi och jag är inte den som är petig med mat.

Skit samma! Jag är inte där för maten. Jag är där för bästisen Madz.
Kanske lite sightseen också.
Och eventuell shopping. Självklart.

Man kan ju inte åka till London utan att shoppa. Det vore som att kliva ut i rymden och glömma den där michelin-dräkten.

Gozan no Okuribi

För att markera att O-bon, buddistfestivalen för de döda, är över eldar man på de fem kanji-prydda kullarna i Kyoto. Eldarna är för att vinka adjö till de dödas andar som varit på besök under O-bon festivalen.

Mina bilder var askassa så jag lånade dessa från Wikipedia

Den första kullen som tänds är Daimonji, sedan fortsätter de i var sin ordning. Eldarna pågick i ca 30 minuter. Vi såg inte alla fem, bara två; dai den första som tänds och funagata som tänds 15 minuter efter.

Brett hade ställt till med knytkalas och det var tack vare att festen var på taket kunde vi se eldarna. Festen flyttades ner till floden och tomtebloss och smällare inhandlades på konbini. Nya kontakter knöts och allt var bara jättemysigt.

Städyra

Ingen huvudvärk och inga tecken på efterverkningar sedan karaoke-med-all-you-can-drink-kvällen. Tack Resorb och tack till karaoke-stället för usel alkoholhalt i drinkarna.

Städade, tvättade och diskade. Nu behöver jag en powernap eller kaffe.

Sen är det sista dagen för Jens & Tobbe här i Japan.
Jättetrist.

Sen när fan blev "Barbie girl" en klassiker?

Fast jag kanske har missat nåt.
Eller så var det spriten som talade i karaokerummet när Jens kläcker ur sig "jaaa, barbie girl! Det är ju en klassiker för fan!"

Efter två timmars sånguppvärmning på karaoke, alkohol och mass-slakt av x antal låtar, börjar det låta ganska bra. Tredje timmen kom det in mer alkohol och då lät Rille som Bono och Jens hade kommit upp i toner som skulle få Celine Dion att blekna. Inget skämt. Dessa killar kan verkligen sjunga.

Och där sitter jag med min nasala röst a la Streisand, sjunger bla Totoro's Sanpo direkt efter Heaven's on Fire och klunkar i mig Acerola-alkohol med orenji juuzu och hoppas att drinkarna inte innehåller så galet mycket alkohol då jag just då inte kände av nånting, men nu börjar jag ångra åtminstone två av de åtta drinkarna. Det var inte meningen att det skulle bli så många. Hade det varit med flit hade jag saftat på lite fler och vi hade barhoppat vidare på mitt initiativ.

Nu: Full och halvnaken framför datorn.
Nu, nu: Resorb vätskeersättning och dusch.
Imorrn: Kanske ångra alkoholen, men inte hur jävla roligt vi hade.

Taiko no tatsujin till PSP:n!

Jag älskar taktspel. Dansgrejen, trum-grejen och gitarr-grejen på arkaden sväljer mina hundra yenare i takt med att jag lär mig att kontrollera min usla koordination som påminner väldigt mycket om en tonåring som inte har koll på kroppen än. Det, och flaxande armar i stil med Phoebes joggingrunda för att hålla balansen så har ni kombinationen på hur jag kan se ut på dansmattan i arkadhallen.

Lite grann sörjer jag att vi inte har tv eller PS3 för lira roliga dans-matta-spel. Så varje gång det kommer ut ett taktspel till just våra portabla konsoler jublar jag av lycka. Då det inte fanns en chans att jag använde Taiko no tatsujin till Nintendo DS på allmänna platser mest på grund av att man behöver två stylus - en i varje hand för att sitta och trumma på touchdisplayen - blev jag jätteglad när en mer "diskret" version släpptes till PSP.

Spelet har en uppsjö roliga japanska och klassiska låtar att banka takten till. Enda undantaget är O-zones Dragostea din tei som alltid sitter i huvudet minst i en vecka efter att ha hört den en enda gång. Förutom det finns roliga minigames man kan spela när man tröttnat på J-pop. Dock består de gulliga rösterna och de peppande små trummorna.

Här är ett klipp på hur det kan se ut när man spelar Taiko no Tatsujin på arkadhallen.

Disney-tryck i lyx

A/W 2008. Lånade från hemsidan

Om man ska lita på Vivienne Tam's design för höst/vinter 2008 kommer trenden med Disney-tryck att leva vidare trots den grova Hollywood-utnötningen under sommaren. Med inspiration hämtat från barndomen sätter Tam det utslitna printet på kinesisk siden och det ser bra mycket lyxigare ut än gummiaktigt tryck på 80-tals-bomull/polyester-tischas.

Berg och dåligt väder

Läraren gav mig två val; att klättra eller inte klättra det heliga berget Fuji. Jag hade verkligen längtat i ett halvår för det här. Men det var inte förrän han sa att "det ska vara molnigt med risk för regn" var det inte för att jag var rädd att bli blöt som jag tackade nej.

Vädret ändras snabbt, speciellt på berg och jag känner obehag blandad med respekt för sånt. Under senaste veckan har jag vid två tillfällen läst om folk som blivit skadade när blixten slagit ner på berg, varav en gång var på Fuji-san där personen dött. Instabilt väder hade i bägge fallen utfärdats.

Antar att jag kommer läsa mer om olyckor på berg, då klättersäsongen inte är över i Japan.

H&M ✘ Commes de Garçons

Att Commes de Garçons chefdesigner Rei Kawakubo ska vara nästa stora namn för H&M i höst är det ingen modeintresserad som missat. Att de också ska lansera kollektionen i samband med att de öppnar butik nummer två i Tokyo och ett par dagar senare i resten av världen är det också alla som vet.

Men att W magazine fått en intervju och bildprov på första plaggen visste jag inte.

"Mostly black and with Japanese tomboy airs, the H&M collection includes a range of tailored jackets, many deconstructed, along with cropped pants, baggy shorts and a variety of skirts in stretch wool. On the perkier side are polkadot knits in jersey or merino wool, colorful shirts—some with dots—and a “showpiece” coatdress decorated here and there with dense Victorian ruffles."

Förra veckan kom ju denna bild upp på Modette och Les Mads. Kan denna vara den så kallade "showpiece"?

Men viktigaste frågan är ändå om det är värt att ta både nattbuss och koffeintabletter för att campa utanför butiken och armbåga sig hela vägen till provrummet med limited edition-plagg?

Kanske.

Det är ju Commes de Garçons och inte M by Madonna vi snackar om här.

Bodylotion-kris

Vissa människor gillar sina ögon, andra sin mage eller rumpa. Har många favoritområden på mig själv och benen är en av dem. Jag kan inte vara annat än nöjd med tanke på att de är 84 cm i innerlängd, inte så gropiga och ser jättefina ut i höga klackar. Jag kan inte och tänker aldrig visa mig utomhus med
1. kombinationen fem-dagars stubb på benen och kjol
2. kombinationen torra ben och kjol

Så...När min bodylotion från ACO hostade ut sina sista droppar blev med jag smått panikad. Det är inte som att ACO finns nånstans i Kyoto direkt och det är fem veckor kvar innan jag landar i Svea Rike. Så länge kan jag inte tänka mig att gå i långbyxor.

Har provat andra bodylotions, men antingen har de luktat konstigt i samband med att jag börjat svettats eller så har de varit för kladdiga och i värsta fall fläckat ner kläderna. Och ACO's är dryyyyg! Jag har haft den sedan oktober förra året och använt den varje dag på armar och ben. Doftfri var den också.

Släpade in Rille till Bodyshop. I och med att jag för en gångs skull ville ha nånting med doft och vi bor ihop på en mycket liten bostadsyta så ville jag inte köpa med mig nånting som luktade roadkill kamel på en solig söndagseftermiddag. Dessutom har Bodyshop engelska på sina flaskor och jag är galet lat vad gäller att läsa katakana.

Bägge fastnade för White musk smooth Satin bodylotion och den fick följa med hem. Kom hem, smetade in benen, väntade. Lotionen torkade in fint och lämnade en diskret glans och fin diskret lite tantig doft. Aja. Hellre luktar jag lite tant om benen än att de ser ut som tantiga russinben.

Människohamn

I två dagar har jag suttit fast i en berättelse som utspelar sig på Domarö. Den handlar om en flickas försvinnande och hennes fars ovilja att ge upp sökandet efter henne. Men främst handlar Människohamn om havets mörka hjärta och hemligheterna om de krafterna som skapat skärgården.

Precis som vanligt med John Ajvide Lindqvist böcker sugs jag in den värld han beskriver så målande. Trots det blir berättelsen aldrig trälig eller uttråkande. Detaljerna behövs för att min hjärna ska få en klarare bild.

Till normen hör också att jag blir helt onårbar i tolv till femton timmar och känner en enorm tomhet när boken är slut.

Tänk att få en sån här i håret medan man hänger tvätt

Alltså inte få en tjuga i håret, det var inte så jag menade.

I och för sig skulle det också vara sällsynt. Med tanke på att jag befinner mig i Japan.

Frukost

Då jag avfrostar kylen är det jobbigt på matfronten och jag får ta det har till frukost.

Såå...

Isländsk choklad med banansmak! Smakar som Banana skids. Åh, vilka minnen.

Osaka Skyline x 3

Utsikt från chefens syrras lägenhet i Osaka.

Efterrätt

Choklad-koalor funkar som efterrätt när det svenska godiset är slut.

H&M's reporter?

Nu söker H&M en reporter som ska få representera företaget på röda mattan. Butiken öppnar i Ginza nån gång i september och det blir H&M's första butik i Japan. Vill du inte tävla själv, kan du ju rösta på kandidaterna.

Update:
Jag kom precis på 2 pers som är klippta och skurna för jobbet.
De finns här & här.

Skådespel på himlen

Fråga:
Vad gör en uttråkad amatörfotograf utrustad med en kompaktkamera för att ha gratis-roligt på en åskig fredagkväll?

Svar:
Ringer fotocoachen Rille för att sedan plåta loss i en timme eller så.

Resultatet
(klicka på bilderna för större format)

Det ser ut som att den träffar Kyoto Tower!

Mascara-test

Jag såg filmen Crash.
På vissa delar av filmen grät jag så kraftigt att jag började hulka.

Trots störtflod av tårar såg jag inte ut som panda runt ögonen när jag såg mig i spegeln. 2000 calorie från Max Factor - ej vattenfast - för 33 kr var verkligen prisvärd.

Am I retaining water, or something?

I tryggheten av mitt eget hem sätter jag på mig mina bekväma - trots klackhöjd på 10 cm - skor från Zara och lämnar min klimatkontrollerade lägenhet för en promenad på femton minuter i 34 graders värme till Starbucks. "Kaffe först, mat sen" bestämde Brett på telefon när jag väckte honom 11.50 imorse.

Efter kaffe gick vi på den nepalesiska restaurangen Himalaya. Vi tar av oss skorna, slår oss ned och beställer. Det fina med Brett är att han alltid har nånting att prata om och jag känner mig periodvis samhällsmässigt efterbliven då han följer allt; nyheter, politik, religion - you name it. Att prata med honom att som att få nyheter och samhällsperspektiv uppskjutet i venerna, ibland till och med ofrivilligt, men på stora hela intressant.

När vi druckit sista droppen chaité reser vi oss och jag märker hur stela mina ben blivit av att sitta på golvet. Skulle sätta på mig skorna och det gick inte. Jag får aldrig svullna fötter - inte ens på flyget - men nu har det alltså hänt.

Fötterna var så stora att huden letade sig ut igenom banden på skorna. Jag får panik och TRYCKER in fossingarna i skona. De hårt pulserande tårna kunde matcha mitt röda OPI nagellack. Jag fick en flashback från Italien där en tant hade på sig en bikini, men det var bara triangeln för venusberget som syndes då mängder av hud hängde över de tunna banden på höfterna. Got the visual?

Mina fötter i skorna i ouppsvullet tillstånd.

Jag tog mig hem och höll på att svimma av lättnad när jag äntligen fick av mig skorna. Fötterna såg ut som en shar pei fast utan sötfaktorn och dregglet. Bara jävligt skrynkliga.

Vintagemässan

Stockholms första vintagemässa Bakåt:Framåt är en av de grejerna jag vill gå på när jag är hemma. Mässan hålls i Enskilda galleriet 26-27 september och för 50 kronor kan man få gå in och kika på vad 40 utställare har att erbjuda.

Jag vet. Det är sex veckor kvar. Jag borde inte planera.

Finbesöket

När Ninlil ringer är klockan nio på kvällen och hon är Kyoto tillsammans med sin faster Schamiram. Varken hotell eller ryokan är att snacka om den här tiden på dygnet och Rille är ju i Tokyo så de fick krascha i sängen och jag på en futon under skrivbordet.

Så trevligt att Ninlil är i landet igen! Hon frågar när jag åker hem och jag svarar September. "Men det är ju snart", säger hon. Räknade på det och ja - det är sex veckor kvar och sen är jag i Sverige. Usch. Jag vill inte ens börja tänka på hur mycket jag måste förbereda till dess.

Det pratades en del om resor runt kafé Exelciors frukostbord. Min resfeber gör sig påmind och känner samförstånd med femåringar som har myror i brallan, förutom att mina myror är rastlösa som tusan i min resfebriga själ. Jag vill ha så mycket pengar för att kunna resa upp varenda liten slant.

Inte så läskigt med I am Legend

Jag är rädd för de konstigaste sakerna. Clowner, zombies och läskiga dockor är några av dem. När zombisarna började kuta i filmer var det ingen kul längre. Jag tittar på filmen och håller för öronen och blundar, precis som barn gör när det blir läskigt. Och jag kollar aldrig på såna filmer ensam.

I am Legend trodde jag skulle vara Caro-rejtad läskig så jag körde på multi-tasking och hade kittat bordet med pedikyr-setet. Funkar skitbra för att slippa koncentrera sig alltför mycket på filmen.

Jag hade överskattat filmen. Den sög. Inte ens de infekterade var läskiga.

Fötterna blev fina dock.

Godzilla låter väl som åskan?

Vi hann bada i tre timmar innan första dundret hördes. Jag hoppades på att det skulle vara Gojira, men jag hade fel - som vanligt. För bra fantasi leder bara till besvikelse. I alla fall var det inkommande åska som lät. Mysigt, men när det började ösa ner var det inte lika kul längre. Ville inte sitta och frysa i ett AC-tåg hela 45 minuter hem...

Himlen var fascinerande precis innan ösregnet.

bortskämd

Jag känner mig bakis. Har sovit utan AC inatt vilket kanske var ett misstag och nu är jag värmebakis. För att göra mig själv lite gladare tänkte jag dra till Biwako och bada.

Men det är så jävla träligt att ha 45 minuters restid till en strand.

Denshi jisho - elektronisk ordbok

Jag har fått lite frågor på mailen angående ordböcker eller liknande på japanska och det här är PRYLEN - 電子 辞書 [denshi jisho], elektronisk ordbok. Det finns de som är väldigt enkla som bara översätter ordet från japanska till engelska och tvärtom. Sen finns det de som uttalar ordet i en högtalare och har inbyggda mp3-spelare.

Mer avancerade el-ordböcker har skrivplatta där du kan skriva in kanji som den tolkar betydelsen på. Detta under förutsättningen att du kan den ordningen kanjit ska skrivas i, vilket inte alltid är så lätt, men det är sånt man lär sig. Prisklasserna varierar lika mycket som märken och funktioner. Bäst är att handla dessa i Japan då de är lite billigare här.

Vår Canon wordtank G55 köpte vi under besöket i Akihabara för dryga 30 000 yen (1700 kr). Det må låta lite dyrt, men om man slår ut det på pris per användartillfälle - pris delat på varje dag i tio månader - så är det inte alls mycket pengar det rör sig om.

Vår ordbok har flera funktioner, men dessa är de jag hittills haft mest nytta av.

• Söka ord från japanska till engelska och tvärtom. Få upp exempel i hela meningar för att klargöra vilken betydelsen ordet du sökt på, t ex sleep (sova) och sleep (sömn).

• Oxford engelska ordbok. Har man svårt för svåra engelska ord kan man slå upp dessa också.
  

• Kanjigenerator.Förstår man inte hur kanji uttalas tar man hjälp av markera-hoppa-funktionen. Man ser hur det uttalas med hjälp av hiragana och sen kan man dessutom få vilken ordning strecken i kanji ska skrivas i.
  

• Wordmemo. Ord som du vet att du kommer behöva, men inte kommer ihåg sådär på rak arm, kan du fövara i wordmemo. Den kommer väldigt bra till användning när du sitter på bostadsförmedlingen och vill veta ordet för "hyra" - slå upp och visa för din ordbok för förmedlaren. Eller så undrar du bara varför din handläggare säger 礼金 [reikin = key money] hela tiden.

Ju längre in på den japanska utbildningen jag kommer desto mer använder jag min denshi jisho. Den har gjort sig oumbärlig vid uppsatsskrivningar, vid högläsningar men också utanför skolan. Min elev Hiroya använder den för att slå upp och "rättstava" kanji, medan jag använder den för att tolka menyer på restauranger samt klura ut hur riskokaren funkar.

Solo-filmkväll

Vinkade av killarna vid Kyoto stationen innan Shinkansen-resa till Tokyo. Tog buss hem, handlade ost och kex och sen var jag kittad för en filmkväll med mig själv.

Först ut blev Bridget Jones: The edge of reason.

Jag gillade Bridget Jones förut, men jag tror jag vuxit upp lite grann sen dess, då jag himlade med ögonen och suckade åt allt som gick ut på att Marc Darcy skulle "poppa" frågan. Hennes osäkerhet gör mig helt enkelt galen och jag kan inte förstå folk som har henne som förebild.

Behöver inte förklara vidare på varför jag behövde en ordentlig film efter Bridget Jones så jag kollade på Battle Royale.

Den utspelar sig i framtida Japan efter att ekonomin kollapsat och eleverna bojkottar sina skolor. För att räta upp allt godkänner den japanska regeringen Battle Royale - 42 elever deltar ofrivilligt i en kamp till siste man på en öde ö och med explosiva halsband runt halsen som detonerar om man bryter reglerna.

Mysig film faktiskt.

Ingen Fuji & ingen Tokyo

Nej, det blir inte Fujisan för oss. Detta på grund av dåligt väder i form av åska och regn.

Varken läraren eller vår sällskap kunde andra dagar heller så det blir ingen bestigning av Japans heliga berg alls i år. Vi får köra på nästa klättersäsong helt enkelt. Allt detta efter att jag gått och verkligen längtat i ett halvår för det här så blir det inte av. Lite ledsen är jag faktiskt.

Men jag är nära tårar när jag tänker på att grabbarna ska till Tokyo och min plånbok är alldeles för liten för det just nu.

lite besviken bara

God of War: Chains of Olympus avklarad. Synd att den kändes så kort.

Vad mycket fritid jag fick helt plötsligt.

Ska nog spela om den i gud-skitjobbig-kramp-i-händerna-läge.
Eller så struntar jag i det och pluggar lite kanjis.
Chotto...

Jag är Kratos

Jag klättrar, springer, hoppar, undviker attacker från fienden. När jag svingar mina Blades of Chaos - en gåva av Ares - dör mina fiender som flugor. Athena berättar att Morpheus tappat en skruv och lagt ett sömpiller i alla gudarnas glas så att de sover som barn. Saker och ting förbättras inte av att solen är permanent borta heller. Klart man blir förbannad.

Temperamentet förbättras inte direkt när jag, för fjärde gången, möter samma bevingade råtta som jag ska spöa på och får sån kramp i händerna att jag är tvungen att ta en timeout. Joggen på PSP portable lämnar avtryck på vänster tumme. Höger tumme är helt slut efter ihärdigt hamrande på rektangel plus triangel och jag hör musiken i huvudet trots att jag plockat av mig lurarna.

God of War: Chains of Olympus. Vilken spelkänsla.